”Bereden väg för Herran! Välsignad vare han som kom i Herrens namn!”
Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland och med allt mänskligt förnuft verkade det som att det anfallskriget snart skulle vara över och Finland besegrat. Därmed stod kriget för dörren också för vårt land. När man sedan den 3 december på första advent sökte sig till kyrkan så möttes man av förkunnelsen om fridsfursten som kommer med ett välde av ”kärlek blott och ljus”. Den omvälvande upplevelsen förvandlade första advent från en vanlig söndag under kyrkoåret till den stora kyrkogångsdagen för vårt folk. Visste vårt folk vart man skulle vända sig för att höra detta mäktiga evangelium kunde tacksägelsedagen 2023 varit en dag som lämnar ett lika stort avtryck i vårt kollektiva minne.
Men eftersom vårt folk vikit från Herren och inte vet var man söker honom kommer nu istället dagen före – den 7 oktober 2023 – att bränna sig fast i minnet på alla som tagit del av de fruktansvärda bilderna och berättelserna från Hamas terrordåd i Israel. Likadant är det med de reportage som visar krigets verklighet i Gaza. Det som gör kriget särskilt påtaglig för oss är inte bara hur den moderna teknologin, i realtid, ger oss bilder på stympade kroppar och bortrövade barn utan också vad som händer här hemma.
Precis som efter Sovjets anfall på Finland mobiliseras människor för att genom demonstrationer och åsiktsyttringar gör sin röst om kriget hörd. En del gör det för Israel och mer skrämmande, gör många detsamma för Hamas. Med bilder på mördade civilister i minnet är det bottenlöst skrämmande att se demonstrationer med tusentals människor ropa Hamas slagord på våra gator. Ramsor som ”from the river to the sea – Palestine will be free” – ”från jordanfloden till medelhavet – Palestina kommer bli fritt” eller ”krossa Sionismen” är inte bara ord. Det är att aktivt ställa sig på mördarnas sida och önska ett folkmord. Detta understryks av hur medmänniskor på sociala medier gläds åt attackerna och vågen av antisemitism som sveper över världen. Samtidigt ställs frågan från många olika håll inom svensk kristenhet: vad är det kristna svaret?
I Aftonbladet skriver Sofia Jönsson på detta tema under rubriken ”Hur kan kristna ursäkta bombregn över barn?” (Aftonbladet 1/11). Hennes avståndstagande mot Hamas terror är lika manifest som avståndstagandet mot Israels krig. Sofia anför att det kristna förhållningssättet måste vara att följa Jesus genom att under bön och fasta kräva vapenstillestånd och fred. I sin angelägenhet har hon delvis rätt, som kristna har vi ingen särskild rätt att utöva hämnd eller jubla över krigshandlingar; rättfärdiga eller orättfärdiga. För oss gäller verkligen Jesu budskap till Petrus i Getsemane ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd”.
Med den bakgrunden är det viktigt att fråga sig hur Jesu ord till Petrus ska tillämpas på statens område? I kristenheten råder det i denna fråga nästan lika stor oenighet som i samhället i stort. Å ena sidan de som vill överföra Jesu budskap till de kristna på ländernas överhet, men därmed missar att det som gäller för enskilda kristna eller för kyrkan inte gäller för länder och stater. Och å andra sidan de som i sionismen ser förebådandet av Jesu återkomst och därmed är beredda att ta staten Israel i försvar i snart sett allt vad den gör. Inget av dessa förhållningssätt rymmer det kristna svaret.
Det kristna svaret måste ta sin utgångspunkt i att historiens och försynens Gud gett det judiska folket ett land – Israel – och därmed en överhet som ska beskydda henne; på samma sätt som andra folk och stater. Fastän vi kristna inte har en uppgift att dra svärdet ur skidan bär överheten inte svärdet förgäves. ”Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa … Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.” Men detta är inte heller helheten av den kristna läran. Det unikt kristna svaret är inte antingen att vända andra kinden till eller att överheten har rätt att föra krig. Det unikt kristna är den teori om rättfärdigt krig som formulerats av de västkyrkliga lärofäderna Augustinus och Thomas av Aquino.
Enligt dessa lärare är ett krig rättfärdigt om följande kriterier möts. 1) Kriget måste föras på befallning av en rättmätig överhet. 2) Krigets orsak måste vara rättfärdigt, det vill säga syfta till att bekämpa ett orättfärdigt angrepp. 3) De som utför kriget måste göra det med rätt uppsåt, det vill säga för att skydda det goda eller bestraffa det onda. 4) Våldet som utövas måste vara nödvändigt och våldet proportionerligt i förhållande till krigets målsättning och skadan som orsakas de oskyldiga. Detta formulerar både vad som rättfärdigar krig – ”jus ad bellum” – och det som är rättfärdigt i kriget – ”jus in bello”.
Men kan vän av ordning fråga: är detta inte bara allmänmänskliga uppfattningar som inte har att göra med den kristna tron? Det kunde verka så eftersom dessa tankar ligger så nära folkrättens definition av krigets lagar. Men vän av ordning har fel. Det finns i västerlandet en blindhet för vad i vår världssyn som är specifikt kristet och vad som är allmänmänskligt. I själva verket var det med utgångspunkt från det kristna dogmat som folkrättens fader, juristen Hugo Grotius, tog sin utgångspunkt när han formulerade folkrättens grunder. Detta synsätt är inte bara kristet i allmänhet utan specifikt västkristet. Det märker vi inte minst när vi ser likheterna mellan Hamas agerande och Rysslands krigföring i Ukraina. Likheten består inte bara i lusten till krig, eller i den urskillningslösa grymhet med vilken kriget förs, utan också hur man är beredd att utsätta sitt folk för outsägligt lidanden för de egna krigsmålens skull. Här visar sig skillnaden mellan det islamiska heliga kriget och det rättfärdiga kriget.
Detta kristna synsätt visar oss också hur vi bör förhålla oss till det pågående kriget. Israels krig är inte heligt, för landet strider inte som i Andra Moseboken som Israels folk på Guds uppdrag mot Amalek, men landet Israels krig är rättfärdigt. Samtidigt måste Israels rättfärdiga krig också föras med rättfärdiga medel. Häri visar sig också skillnaden mellan Hamas och Israel. Israel säger sig vilja följa krigets lagar och vill med sina krigshandlingar slå ut Hamas. Hamas visar att de inte bryr sig om krigets lagar över huvud taget och anfaller civilister, varav många varit djupt aktiva i fredsprojekt. Det ger också det kristna svaret på hur man ska förhålla sig till överhetens kamp mot ondskan. Ett rättfärdigt krig som bedrivs på rättfärdigt sätt kan kristna utan minsta samvetskval delta i och understödja. För oss här hemma i Sverige måste detta sägas också till dem som försvarar Hamas, relativiserar deras ondska eller försvarar villolära som förnekar överhetens uppdrag att försvara sitt folk. Men det är framförallt kristnas uppgift att själva inlåta sig i andlig krigföring genom bön och fasta för en rättfärdig fred i både Israel och Ukraina. Och minst lika viktigt: be för dem som tagits som gisslan, be för dem som lever med hot om krigshandlingar, be för dem som fruktar för sina liv, be för de sårade, be för de döende och be för dem som förblindas av hat. Be att Herren ska komma till dem med kärlek och ljus. Bara han kan vara med dem i deras mörker och röra vid deras hjärtan. Han är mäktig att göra det som ingen världslig överhet kan göra och han är inte döv för våra böner utan har lovat att göra allt det vi ber honom om Jesu namn. Amen!
Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp. Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna! Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Gör dina portar vida för Herrens härlighet. Se, folken kring dig bida att nå din salighet. Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla: Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt; Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd, Giv akt, det helga riket ej är av denna värld, Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus. Det välde han inviger är kärlek blott och ljus. Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.