Matteusevangeliet 10:16-22
Lärdomar för en Kristi lärjunge att tänka på:
Att det är Herren som sänder ut lärjungar
Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar, utrustade dem och sände ut dem. Frälsaren ger anvisningar till dem. En lärjunge ska aldrig glömma att det är Herren som står för utsändandet. De som är falska lärjungar håller sig till falska lärare och profeter. Men sanna Kristi lärjungar vill höra Herren till. De ska veta att inte upphöja sig själva. Jesus säger i Joh 15:16: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er.”
Det finns risker att göra sig breda och märkliga på grund av uppdrag och liv. När man glömmer bort att det är Herren som sänt ut lärjungar är man inne på en farlig väg och försöker gå i egen kraft och egenrättfärdighet. Så nödvändigt och nyttigt därför när en lärjunge rätt tänker på att det är Herren som står bakom uppdraget. Kristi lärjungar får tänka på vad Herren vill uträtta genom dem. Jesus säger ”Jag skickar er som får in bland vargar”. Det är Herren som givit och ger kraften åt dem. De förmår inget i egen kraft. En Kristi lärjunge vill tänka på Guds stora nåd. Det är så stort att Gud vill ha oss svaga människor i sin tjänst. Från tid till tid fortsätter utsändandet. Han vill få alltfler till lärjungar och att de ska förbli där till salighet.
Att lärjungar får möta mycket ondska
Herren Jesus Kristus kommer med förmaningar och varningar. Från olika håll kommer ondskan.
Motståndare till evangeliet, myndigheter, sådana som anser sig vara fromma, släktingar till exempel kan ondskan komma från. Guds store motståndare satan vill mycket gärna att lärjungar blir bemötta med ondska och denne fiende står djupast sett bakom ondskan. Svårigheter av olika slag kommer enligt Jesu förutsägelser. Snart går många i uppfyllelse. Mycket av oro ska komma. Otro och oro hör samman. I kapitel 12 av Apg berättas det att Johannes bror Jakob blir avrättad. Där berättas även att Petrus blir fängslad men blir befriad och hjälpt genom en ängel.
Trots mycket motstånd som möter lärjungarna finner vi i Apg 12:24. ”Guds Ord fortsatte att sprida sig och tillväxa”. I den första kristna tiden utbröt förföljelser. Därefter har detta fortsatt samt hat och inte sällan avrättningar. När lärjungar får det svårt kan de ha hjälp av att tänka på dem som gått före dem. Framför allt ska de tänka på Kristi svåra lidande, svårare än någon annans. Smädelser och förakt har varit vanligt från tid till tid. Vi får gå vår väg framåt med Frälsaren. Du och jag vet att då tar inte ondskan över. Vi får vila i Guds händer.
Att den som håller ut till slutet ska bli räddad
Herren Jesus ger de sina detta stora löfte. Att bli räddad är att bli frälst och salig. När en kristen tänker på detta goda löfte blir det till stor uppmuntran till att hålla ut. Mycket händer under livet. Det behövs vaksamhet för Mästaren säger ”Akta er för människorna”. Vaksamhet behövs i olika avseenden, både på vad som sker ute i världen och i vår egen närhet. Allvar, uppriktighet, fasthet och försiktighet behövs i samband med vaksamheten.
Hur är det i mitt eget hjärta och liv? Hur är det med fastheten i bekännelsen? Ger jag upp när synden lurar vid dörren? Det är viktigt med ånger över synden, bön om förlåtelse och mottagande av den goda förlåtelsen. Vi är uppmanade till att kämpa trons goda kamp. Anden måste vara med och hjälpa. Kraften och inspirationen från Den Helige Ande ska mottagas. Andens ledning behöver vi alla. Aposteln Paulus vittnar om i 2 Tim 4:18: ”Herren skall rädda mig från allt ont och hjälpa mig in i sitt himmelska rike.” Här finns den fasta tilliten till Herren.
En gång har Herren kallat och sänt ut de sina till olika uppgifter och Han har hjälpt dem genom allt. Lärjungarna vill bli kvar i en levande tro. De vet genom Guds Ord att det är inte bara kamp, möda och vaksamhet. Herren låter dem växa i tron. Den Helige Ande har hjälpt dem till tro behåller de sina där.
Hur mycket ser därför Du och jag på svårigheterna och hur mycket ser vi på Guds stora löften? Du och jag behöver alltid ta emot Herrens nåd som är var morgon ny. Den som inte vill hålla ut till slutet kan inte bli räddad. Den som alltid förkastar Gud kan inte bli räddad. Det är nödvändigt att alltid vara en Kristi lärjunge. Mindre och större faror vill förstöra det för en kristen. Men dessa förmår inte skada den som vill hålla fast vid Kristus. En gång får en Kristi lärjunge för evigt vara framme i himmelen där inga faror hotar längre. Lidandet är slut. Troheten vid Guds Ord och Den Heliga nattvarden här i tiden har blivit utbytt mot frälsningen i dess fullhet. För dem som här i tiden hållit ut till slutet har saligheten hemma hos Gud blivit verklig. I Jesu namn. Amen. •