”Han skall frälsa de fattiga.” (Ps 72:4)
”Mitt hjärta flödar över av vackra ord, jag säger: Min sång gäller en konung. Min tunga är en snabb skrivares penna.” (Ps 45:2)
Så har det gått till. Ledda av den helige Ande har Koras söner talat vad de fått från Gud (2 Petr 1:21). Vackra ord, givna av den helige Ande, sådana som får hjärtat att flöda över.
Sången om Konungen, som klingar genom Bibelns alla blad, har vässat tungan till en snabb skrivares penna. Var ska jag börja? Var ska jag sluta? Det finns ingen ände på allt detta vackra!
Så är hela Skriften utandad av Gud själv. Skönhet genomtränger varje bokstav. Oförgänglig sanning strålar, än i dag. Och ämnet är detsamma: ”Han som blev uppenbarad i köttet”. Detta är gudsfruktans hemlighet. Ordet var Gud. Och Ordet blev kött.
Vackrare ord finns inte: ”I dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad.” Maria kunde bevara och begrunda dessa ord i sitt hjärta under lång tid. Orden om Jesus. Ord som fyller en syndares hjärta med salig visshet: Jesus är min! Himlen är öppen. Han är min glädje.
I stilla natt spirade en späd planta, som skulle bli en levande väg in genom förlåten. (Jes 53:2f)
Detta uträttade Han helt på egen hand, utan någons mans vilja. Ordet om Frälsaren är ett glädjebudskap för fattiga, som ger dem något att äta i sin stora brist: ”Dina ord kom och jag åt dem, ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje.”
Julen är en tid att liksom israeliterna, trängda på alla sidor, höra orden: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er.”
En tid att träda närmare barnet i krubban, för att nås av doften som jag inte känner av på avstånd. Men där, vid krubbans bädd få erfara: Denna späda ros doftar av salighet! Just så som det hade blivit sagt om Honom: ”Ljuv är doften av Dina salvor, en utgjuten salva är Ditt namn.” Jesu namn talar om frälsning, om rening från synd och orenhet.” (Sak 13:1) Det talar om en, som fick del av kött och blod för att kunna dö (Hebr 2:14).
Jag kan knappast tro det. Det är för att juldagens evangelium om Frälsaren är förunderligt, och omöjligt att förstå. Samtidigt finns inget som är så ljuvt att tänka på: ett barn blir oss fött, och Hans namn är Mäktig Gud. Den makt Han har här på jorden är sådan, att Han förlåter oss våra synder.
Hjärtat vill närmast flöda över, när Brudgummen talar till sin brud om hur vacker hon är, i Hans kärleks ögon. Guds Sons blod genomtränger varje blodröd synd, och gör henne vitare än snö. Det är som att hon aldrig har syndat i Guds ögon.
Väl kan Gud pröva oss, Han luttrar oss som silver luttras. Vi får gå genom eld och vatten (Ps 66:10, 12). Ändå kan varken lust eller smärta utplåna namnet Jesus.
Julen är en tid att be med Thomas Kingo: Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta, Ditt frälsarnamn på min fattiga själ! Och med reformatorn sucka: Ack, Herre Jesus, gör Dig ett tempel i mitt bröst. Båda ger de uttryck för det som är julens ärende: Jesu frälsarnamn, i mitt hjärtas hus.
Skriv varje ord i mitt hjärta (SvPs 46). För vilket ord är vackrast? Frälsare? Åt er? Det går inte att välja, jag är i trängande behov av varje ord. Låt mig få höra om Jesus!
Behovet av att höra har att göra med, att jag är en syndare. Det har det gångna året fått visa på olika sätt. Det är ingen dikt, det är bitter verklighet. Det är sådant som fick aposteln Petrus att gråta. Tänk att detta bor i mig!
Juldagens ärende är ingen saga. Det är ett ord ner i den djupa dyn, ett ord till den som känner sig själv som usel och död: Du är, likväl, friköpt!
Kära vän, låt hjärtat fyllas av dessa vackra ord. Din sång gäller en Konung – inte dig själv. Det är därför som du än en gång ställs inför krubban, för att se Honom som också för dig är livet. ”Jag var i dödens mörker sänkt. Du, sol, har nu upprunnit.” (P. Gerhardt)
Herren, Israels Gud, har rest frälsningens horn för oss, i sin tjänare Davids hus, en soluppgång från höjden. Hur har inte dessa ord fått sin uppfyllelse: ”Du är den skönaste bland människors barn, nåd är utgjuten över Dina läppar.” Se, så skön Han är, där Han ligger i krubban – helt utan synd. Och aldrig har någon älskat som Han. Se något mera på Jesus, och glöm vad du varit och är!
Evangelisten Johannes skriver: ”Vi såg Hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och Han var full av nåd”.
Jesus är lik regnet som faller på nyslagen äng, full av nåd, på ett sätt som ingen människa har varit det.
Verklig juldag blir det när Frälsarens nåderika regn får falla, över våra fattiga hjärtan: ”Han skall frälsa” (Ps 72:4).
Han vill låta sin nåd flöda över dig, som ser det omöjliga i att ta dig upp ur dyn på egen hand. För människor är det omöjligt, men inte för Gud.
Det är sant, som det heter i Adams julsång: Frälsaren har krossat våra tunga bojor.
Det är ett fast ord, något att lita på också för dig: Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare.
”O kom, jag har upplåtit mitt hjärtas dörr för dig, du som mig allt förlåtit, med Gud försonat mig!
Kom, Jesu, nu att gästa uti mitt hjärtas hus, kom att din brud dig fästa i nåd, i tro, i ljus!” (H. A. Brorson) •