Lettlands vänner!

Det är många som genom åren har varit Lettlands vänner och som fortfarande är det. När jag växte upp fanns Kyrka och Folk som en självklar tidskrift i hemmet. Som ungdom på 80-talet läste jag med särskilt intresse ”Urklipp från andra tidningar”. Där var det ofta något om Baltikum och redaktionssekreteraren Hugo Gustavsson som gjorde urklippen avslutade med sin uppmaning ”Glöm inte att be för Baltikum så de befrias från den orättfärdiga ockupationen” Även om man tyckte det var lite gaggigt att i varje nummer läsa denna uppmaning, bad vi men blev väldigt förvånade när de baltiska länderna blev befriade från sovjetockupationen på början av 90-talet som om vi inte trodde på bönens betydelse. Vet att det är många av Kyrka och Folks läsare som under åren varit involverade i vänförsamlingsutbyte, Lettlands vänners föreningar eller på annat sätt stött Lettland, inte minst genom förböner.

Genom just vänförsamlingsutbyte kom jag till det området där jag sedermera också blev församlingspräst. Jag har också haft förmånen att höra berättelser om hur de olika vänförsamlingsutbyten har haft stor betydelse när jag varit och besökt olika församlingar. På den evangeliska lutherska kyrkan i Lettlands vägnar passar jag på att tacka för det stöd som denna vänskap har betytt och ser fram emot fortsatt stöd från Lettlands vänner.

Nu är också Lettlands vänner ett namn på en av de många föreningar som bildats under årens lopp för att vara ett stöd åt Lettland. Nyligen fick jag ta över ordförandeskapet där. I dess stadgar står det: Organisationens verksamhet skall vara att bistå med materiell och ekonomisk hjälp, i första hand till evangelisk-lutherska församlingar, föreningar och stiftelser i Lettland. Organisationen kan även ge bistånd till andra behjärtansvärda ändamål i Lettland.

Och Lettland behöver fortsatt stöd. Samtidigt så får vi så mycket tillbaka på olika sätt när vi ger. Att vara vänner är ju ett givande och tagande. Det finns mycket att lära, upptäcka och bli tacksam för. Det finns inspirerande historier att dela med sig av. Det är något särskilt med vänskap över nationsgränserna. Att mellan kristna syskon upptäcka att det finns så mycket gemensamt oavsett kultur, språk och historia gör det så lärorikt. En sådan vänskap ger också en bättre självförståelse.

Så vill denna lilla förening vara en av dem som erbjuder att uppleva något av detta. Det är tre områden som är i fokus att stödja.

Utbildning

I stiftets mitt med stöd särskilt ifrån en organisation i Norge byggdes det upp för runt 30 år sedan en bibelskola, gregors.lv, som nu blivit en kursgård. När jag blev biskop tog jag initiativ till att ordna konfirmandläger för ungdomar. Under ockupationen blev ungdomskonfirmationsseden bruten och många döptes och konfirmerades inte längre. Många församlingar är små och därmed är det inte alltid så många ungdomar som konfirmeras varje år. Därför erbjuder vi på kursgården undervisning där ungdomar från olika församlingar kan komma och sedan kan de konfirmeras i sin hemförsamling. Den goda gamla traditionen i Sverige som jag själv upplevde att församlingen skänkte en Bibel och anhöriga en Psalmbok är en traditions som jag försöker införa. Om någon upplever det som sin kallelse att stödja detta konfirmandarbete är det välkommet att ge en gåva så att vi kan sänka konfirmandavgiften och ge dem en Bibel och Psalmbok var. 

Diakoni

Ur ekonomisk synpunkt var det inte lätt att vara lett även innan kriget bröt ut i Ukraina med höga el och värmekostnader som följd. Många har inga reserver alls utan lever ”från hand till mun” som man uttrycker sig här. Om inte staten hjälpt till med stödinsatser när el och bensinpriserna skenade iväg skulle många bli utslagna. En stor del av ­befolkningen lever under det som vi skulle betrakta som existensminimum. Samtidigt är det många som inte med en gång ber om hjälp. Det är en konst att hjälpa, att se de verkliga behoven och kunna hjälpa på rätt sätt. Diakoni handlar om att hjälpa praktiskt men att också räcka den andliga kosten. Ett av många bra initiativ har den nämnda Gregorskolan tagit som nu för fjärde året i rad ber om gåvor så de kan ge en matkasse i juletid (värde runt 30 euro) till personer och familjer som församlingsmedlemmar känner till behöver hjälp. När gåvorna kommit in och adresslistan skriven så gör man hembesök och överlämna personligen matkassen och någon andlig litteratur. De kallar initiativet för ”en kärleksbekräftelse genom praktisk handling” och citerar från Jesjaja 58:7-8: 

”Dela ditt bröd med den hungrige,

ge de fattiga och hemlösa en boning,

klä den nakne när du ser honom

och dra dig inte undan

för den som är ditt kött och blod.

Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen

och ditt helande växa fram med hast.

Din rättfärdighet ska gå framför dig

och Herrens härlighet följa i dina spår.”

Kyrkorelationer

Att vara i gemenskap med varandra över nationsgränserna är viktigt och givande och det gäller särskilt också inom Kyrkan. Själv har jag fått ta del av den välsignelsen genom att det öppnades upp för mig som svensk att bli präst i Lettland och sedermera också biskopsvigd. Ser det därför också som en kallelse att främja kyrkorelationer mellan dem som håller troget fast vid ”apostlarnas undervisning och vid församlingsgemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna” (Apg 2:42). Vi är en del av den världsvida Kyrkan och därför är gemenskapen utöver sin församling, utöver sitt stift också viktigt. Efter påsk planeras det därför för en biskopskonferens i Liepaja med biskopar från olika kyrkor för att stärka banden dem emellan. Det är också tänkt att stödja personer från ­Lettland ett komma till Sverige på organiserade utbytesresor. Tanken är också att regelbundet i ­Lettland ta emot olika gruppresor från Sverige för att uppleva Lettlands andliga arv och liv. Välkomna! 

För mer information följ med på den nygjorda hemsidan lettlandsvanner.se. Där kan ni också hitta mer uppgifter hur man kan stödja arbetet i sin helhet eller något särskilt av dessa nämnda områden.

Bön

Avslutar med att anbefalla böneämnen. Efter att Ryssland anfallit Ukraina uppmanade biskopskollegiet i Lettland att det skulle ringas i kyrkorna varje dag kl.12 som en påminnelse att stanna upp under någon minut där man befinner sig för att be för de som kämpar i och drabbas av kriget.
I ­Liepajas stiftskatedral så spelas också efter klockringningen både den lettiska och ukrainska nationalsången. Det behövs också bes för Lettland eftersom de kristna värderingarna är under attack i det politiska livet. Nyligen så ombildades regeringen så att man kunde införa partnerskapslagen. Eftersom i den lettiska grundlagen äktenskapet är mellan man och kvinna så kan man än inte införa samkönat äktenskap. Därför driver man hårt fram partnerskapslagen så även samkönade parrelationer kan bli registrerade. Riksdagen (Saeima) har beslutat om det men 1/3 av riksdagsledamöterna har begärt hos presidenten att lagen inte skall verkställas innan man gett möjlighet år de valberättigade att skriva på en begäran om att frågan skall gå till folkomröstning. Så nu inom en månad, mellan den 7 december till den 5 januari så behövs det att 155 000 letter går till angivna platser för att skriva på denna önskan. Därför ber jag om förbön i förhoppning om att ett under sker. För två är sedan skrev jag om ett initiativ där man under ett år skulle samla in lika många underskrifter för att befästa familjebegreppet i grundlagen men det lyckades inte. Nu har man bara en månad på sig att göra det som inte lyckades på ett år! Men i mitt biskopsbrev i Advents och Juletid uppmanade jag tillsammans med biskopskollegiet att skriva under eftersom en sådan lag skulle försvaga äktenskapets ställning och vara ett alternativ till samkönat äktenskap. Och så påminde jag om en sann berättelse jag fick höra i församlingen där jag hade min första prästtjänst. Under Sovjettiden så krävdes det att minst 20 personer kom till kommunhuset för att skriva under för att församlingen skulle få fortsätta att bestå. Man tänkte att så många inte skulle riskera att bli utsatt för repressalier och därmed skulle man kunna likvidera församlingen. Men prästen lyckades få 50 personer med sig! Detta oväntade stöd ville de inte dokumentera så de tillät bara 20 personer skriva under! Låt oss be att liknande under kan hända igen, så att det inte denna gången saknas underskrifter men blir med råge! 

Så låt oss som vänner be för varandra och bygga bönernas bro över Östersjön! 

En välsignad Kristi födelsedagsfest! •

Besök gärna http://liepajasdieceze.lv