Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
De visa männen har fått gå under flera benämningar och man har diskuterat vilka de var, hur många de var och vilka befattningar de hade – några har till och med hittat på namn åt dem. Allt detta är faktiskt inget som Bibeln vill tala om för oss. Vad vi vet om dessa män återfinns i Matteus evangeliets andra kapitel. Där kallas de för visa män från östern … De kallas inte för stjärntydare, inte för kungar eller något annat … Dessa visa män, kom i från fjärran land för att hylla Kristus, vars stjärna de sett gå upp.
Vi ska stanna upp inför den titel, den benämning vi har på dessa män – de visa. Varför visa? Vari ligger deras visdom? Var det för att de kunde tyda stjärnhimlen eller var det något annat?
Bibeln lär oss att: ”Hos Gud finns vishet och makt, hos honom finns råd och förstånd” (Job 12:13) och i Ordspr 9:10 står det, ”att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.”
Av det lilla vi vet så fruktade dessa män HERREN – vi ser det i deras tillbedjan av Jesus. Från tiden då judarna fördes bort i fångenskap till Babel så spreds även läran om judarnas tro och om deras hopp i länderna öster om Israel. Dit de kom vägrade de gudfruktiga judarna att anamma den lokala gudsdyrkan – vilket väckte frågor och motstånd hos landets övriga invånare. Daniels bok tar upp en hel del om detta – och det berörde människorna så pass högt upp i samhällsklassen att det involverade kungen och de styrande i Babylonien och senare Persien.
De visa hade i sitt land fått höra om Messias – judarnas Konung. De kände till att Han skulle födas i Juda land. En sak vi kan lyfta fram angående deras vishet är att de hade lyssnat till undervisningen i Guds Ord och tagit vara på den. De trodde på läran de hört och de sökte efter tecken på Ordets uppfyllelse. De sökte sanningen. De sökte Kristus.
Är då detta något speciellt som har med vishet att göra? Ja, i högsta grad. Vishet är att frukta Gud och söka sanningen. Så när de visa fick se det mäktiga tecknet på himlen fylldes de av iver. De ville veta mer och söka upp det barn som de visste hade fötts. De visste VEM de skulle få möta – Guds utlovade Messias.
Vi läser att deras sökande förde dem till Jerusalem. Så tecknet de hade sett i himmelen angav inte den precisa platsen för Jesu födelse. Eftersom de sökte judarnas nyfödde konung så hamnade de först hos kung Herodes i Jerusalem. Här blev alla förskräckta – helt överrumplade av nyheten de visa förde med sig.
Frågan vi kan ställa är om det fanns någon vis vid hovet i Jerusalem? De skriftlärde och översteprästerna kallades till hovet för att ge en förklaring. Och visst kunde de tala om för de närvarande var Messias skulle födas, men själva hade de ingen aning om att det redan hade hänt. Guds son var kommen till jorden. Frälsaren var född! Det tragiska är att ingen i Jerusalem tycktes bry sig. Ingen följde med de visa männen till Betlehem för att se detta underbara som Gud låtit ske. Inkarnationens mysterium är något som delar världens invånare fullständigt:
– Många som hör Evangeliet ansluter sig till de visa och tror på Kristus och Hans Frälsargärning. De söker sanningen, de känner Jesus och tillber Honom, de hyllar Honom som Frälsaren och Gud. Här finner vi Kristi kyrka, de heligas samfund.
– Andra är lik Herodes och de skriftlärde – man har vetskapen om Messias men rycker på axlarna och bryr sig inte eller så är man aggressiv mot Kristus och hans lärjungar … Om dessa skriver Paulus:
”Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild.” (2Kor 4:3-4)
Det var alltså inte i Jerusalem de visa fann vad de sökte. Men de fick hjälp med att finna svar och vägledning hos dem som kände till Skrifterna. Sökandets mål fanns i Betlehem, Davids stad i Judéen.
De visa männen visar sin vishet, sitt förstånd också i det att de inte gav upp. De sökte först på fel plats, men med den nya informationen om Kristus så gav de sig åter ut för att söka Herren. De utgör ett praktexempel på Jesu Ord: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)
De gav inte upp, de stannade inte i Jerusalem bara för att de inte omedelbart fann vad de sökte. Vägen till klarhet kan ibland vara lång och krånglig. Ofta får vi återvända till Guds Ord för att förstå sanningen. Ju mer vi läser Bibeln, desto klarare framträder Frälsningens budskap – Guds Kärlek att bli för oss. På vägen får vi också konsultera, fråga andra kristna till råds. Att fråga för att få svar på sina frågor är en stor lärdom.
Vi ska lära av de visa männen. De lyssnade till Guds Ord. De trodde Ordet. De sökte Sanningen. De sökte Jesus. Då de kom fel, så gav de inte upp. De fortsatte söka med kompletterande information. De fann vad de sökte. De kom till Jesus. De tillbad Jesus. De hyllade Honom och gav Jesus sina gåvor. I allt som de fick vara med om hade de visa sinnesnärvaro nog att höra och lyssna till Guds varning och ledning. De återvände inte till världen utan tog en annan väg hem. •