Kanske vi minns den etiopiske kejsaren Haile Selassie (1892-1975), som lät kalla sig för ”Lejonet av Juda”. Han hade också som valspråk ”Lejonet av Juda har segrat”. Han kröntes till kejsare 1930 och menade sig vara, i rätt nedstigande led, son till Israels kung Salomo och Drottningen av Saba. Han störtades 1974 genom en kommunistisk militärkupp och dog (kanske avrättades) året därpå.
Många har läst Narniaböckerna av C.S. Lewis och fascinerats av lejonet Aslan, den verklige kungen i landet Narnia, fastän han mycket sällan syntes. Läsare har i lejonet Aslan känt igen drag av det äkta ”Lejonet av Juda”. I Bibeln gömmer sig i det uttrycket en viktig kunga- och Messiastitel. När Jakob välsignar sina tolv söner omtalar han Juda som ett lejon och i vars stam en kung med stor makt ska komma i framtiden (1 Mos 49:8-12).
Lejonet och lammet
I Bibelns sista bok får Johannes höra ett tröstens ord från en av de äldste, när han gråter över att ingen fanns som var värdig att öppna den avgörande framtidsbokrullen:
”Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill.”
Johannes visste med en gång att Davids rotskott var Jesus. Han fick höra att ”lejonet av Juda” hade segrat – och när han såg efter detta segrande lejon fick han se ett lamm, men det såg ut att ha varit slaktat. Lejonets seger har skett som ett lamm, vilket slaktats och dött (Upp 5:1-8). Det stora segerropet skedde på korset: ”Det är fullbordat!” (Joh 19:30) Då hade Kungars kung burit världens skuld med sig till Golgata och utstått Guds vredes straff för all den synd hela mänskligheten var skyldig till. Därmed var själva orsaken till döden eliminerad.
En borttappad vers
Det finns i Sv.ps. (1986) en påskpsalm ”Låt oss nu Jesus prisa”, nr 468. I den förra psalmboken från 1937 fanns psalmen som nr 110 men med fler verser. Vers nr 2 lyder:
”Det lejon har nu vunnit, Som är av Juda stam; Det dyra blod har runnit, Och offrat är Guds Lamm. Av det är döden dräpen Och avgrundsmakt gjord häpen Och arma världen frälst.”
Den versen var borta, när den nya psalmboken kom.
Lejonets seger är påskens hemlighet, proklamerad i Jesu uppståndelse, vars avgörande hemlighet är att Kristus har lidit försoningsdöden. Uppståndelsen är en bekräftelse på det – från Gud själv. Utan försoningsdöden är Jesu uppståndelse nog en märklig händelse. Men om han inte likt ett syndofferlamm blivit slaktad, så har han, trots sin uppståndelse, ingen kraft att frälsa syndare. Johannes’ syn på Patmos, när han fick höra om lejonet som segrat. När han ville se det, visade sig lejonet som ett slaktat men levande lamm.
Den citerade psalmen i nuvarande,
Sv.ps. 468 med endas fyra verser, saknar helt detta perspektiv. Här finns inte ett enda ord om Jesu ställföreträdande lidande för vår synd. Segern över döden vilar där helt på Jesu uppståndelse. Det är inte rätt lära. Men kanske är det symptomatiskt. Kanske är det så i många församlingar, att Långfredagens händelse framställs med sorgens och tragikens smärta – och nu väntar vi bara på Påskdagens ljusa jubel. Men Långfredagens mörker är Påskdagens kostnad. Det var där i Gudsövergivenhetens mörker som Jesus utstod straffet i vårt stället. Bara den som har mött en helig Gud och sett sin synd kan förstå korsets hemlighet, förstå den Guds kärlek, som offrade Sonen-Lammet för vår skull.
Framtidsboken
I hans hand som satt på tronen fanns framtidsboken – för att ta den och öppna den gick Lejonet fram, nej, det var Lammet. Men det är samme Herre Jesus. ”Lejonet av Juda” är han som har all makt i himlen och på jorden (Matt 28:18), starkare än någon makt på, under eller över jorden. Det var han, Guds Lamm som gjorde min fiende döden maktlös, genom att lida döden för Guds vredes skull.
Ingen av oss vet vad som gömmer sig i bokrullen. Under en tid har mörka krigsmoln synts också vid vår horisont. Rädslan breder ut sig i landet. Vi har som folk vänt oss bort från Gud. Kanske är vårt Natomedlemskap en god sak. Det kan också vara en olycka. Men det är ”Lejonet av Juda” – Lammet, som öppnar bokrullens insegel. Det är han som osynlig från himlens tronsal styr och leder historien fram till dess slutmål. Allt eftersom inseglen bryts närmar vi oss den stora dagen. På domens dag är det allt avgörande att ”Lejonet av Juda” fått bli kung i mitt liv – och att jag har mottagit Lammets försoning till syndernas förlåtelse.
Lejonet Aslan och Lucy, den yngsta av de fyra barnen i Narnia, kom att stå i en särskild relation med varandra. Lucy var den som snabbast förstod att Aslan var där, och hennes kärlek till honom var stark. Aslan var för det mesta osynlig. Så är det också med ”Lejonet av Juda”. Han ger sig till känna genom sitt Ord, genom varje äkta predikan och vid varje dop och vi möter honom i altarets sakrament. •