”Ängeln sade till kvinnorna: ’Var inte rädda. Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här, han har uppstått som han har sagt!’” (Matt 28:1)
Jesu död på korset och hans uppståndelse från det döda är en gudomlig kraftgärning vi inte behöver vara rädda för. Tvärtom. Herren har låtit den ske för att vi, bräckliga, syndiga människor, ska frälsas till evigt liv med Honom. Han har anförtrott åt oss detta evangelium så att vi i tro på det ska räddas undan fördärvsmakterna in i Guds goda, eviga rike.
Guds segerkraft i Jesu försoning
Jesus gav upp andan. ”Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. Efter Jesu uppståndelse kom de ut ur gravarna, gick in i den heliga staden och visade sig för många.” Då soldaterna som bevakade den korsfäste Jesus såg detta hända, sade de: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” Vid gryningen den första veckodagen ”blev det en kraftig jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen, gick fram, rullade bort stenen och satte sig på den. Hans gestalt var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda”.
Allt detta som sker då Jesus dog och uppstod från det döda vittnar om Guds segerkraft. Jesu fiender kunde inte förneka det som hänt. Tvärtom! Soldaterna vid korset drevs att bekänna att Jesus var Guds son. Vakterna vid graven skakade av skräck och blev ”som döda”. Judarnas ledare fick muta dem att mörka sanningen: ”Säg att Jesu lärjungar … rövade bort Jesus medan vi sov.” Jesu fiender ville inte tro trots att Guds härlighet uppenbarats för dem. Är man förhärdad i otro blir man inte troende ens om man får vara med om hur Gud uppväcker sin Son från det döda.
Men händelserna påminner också om att Jesu död och uppståndelse inte var dom utan räddning. Soldaterna vid korset straffades inte för att ha dödat Guds son. Vakterna vid graven dödades inte av ängeln utan blev ”som döda”. Gud dröjer med domen. Guds första kraftgärning då Jesus dog var att låta förhänget i templet brista i två delar – vägen in i det allra heligaste var nu öppen för alla människor. Jesu död och uppståndelse innebär frälsning för alla syndiga människor som tar emot Jesu försoningsverk i tro.
Svaga människor får se och berätta om Guds segerkraft
På veckans första morgon gick Maria Magdalena och den andra Maria för att se på graven. Deras älskade mästare som lagts i den, vördade de som en sann Gudsman. Så möts de av en ängel med himmelsk glans. Då blir de rädda: himmelens härlighet lyser inför dem! Men det är inte Herrens vilja att injaga skräck i dem. Ängeln säger: ”Var inte rädda. För Jesus som ni är här för, han har uppstått.” Man kan tänka på en syn profeten Daniel hade (Dan 10). En man som Daniel kallar ”människoson” stod plötsligt inför honom i skinande linnekläder, med ett ansikte som en blixt. Daniel blev helt kraftlös. Men denne Människoson sade ”var inte rädd” och talade till Daniel. Hans tal stärkte Daniel. Även ängeln som kvinnorna mötte stärkte dem med sitt budskap: Jesu grav var tom. Guds kraft och liv hade återvänt till Jesus. Jesus var inte bara en helig gudsman utan Guds enfödde son som återfått sin gudomliga liv och kraft.
Orden ”var inte rädda” gällde även apostlarna. De hade dragit sig undan, rädda för Jesu fiender. Men de höll ihop och hade inte anslutit sig till den gudsfrånvända världen. Jesus betydde allt för dem trots hans förödmjukande död. De skulle också få höra orden ”var inte rädda”. Av Jesus själv. De skulle samtala och äta med den Uppståndne. Och få uppdraget att vara kristenhetens ledare. Om en ledare är rädd kan han inte utföra sitt uppdrag: för gudsfolkets ledare är rädsla en synd.
Nu var apostlarna syndare. Liksom kvinnorna. Ändå kallas de att vittna om Guds rikes seger. För Guds rikes seger är ju syndaförlåtelsens seger! Jesus hade genom sin död sonat våra synder. Kraften i försoningens seger visades då templets förhänge brast mitt itu, då Jesus uppstod från de döda, då ängeln rullade bort stenen framför graven, då heliga män levande lämnade sina gravar. Vägen till gemenskap med Gud har öppnats. Kvinnorna och apostlarna kallas att tjäna Herren då de mött Guds heliga kraft och får höra orden ”var inte rädda”. Då kan de vara Guds rikes vittnen. Då förstår de att tjänst för Gud inte kan utföras i egen kraft, bara i Guds kraft.
Guds kraft lever i Guds ord
Ängeln säger till kvinnorna att berätta för apostlarna att Jesus uppstått från det döda, och: ”Se, han går före er i Galiléen.” I hedningarnas Galiléen, där israeliternas land mötte icke-israeliters länder och folk, hade lärjungarna en gång kallats att följa Jesus. Nu skulle de återförenas med honom där. Där skulle han sända ut dem i världen att förkunna evangeliet för alla jordens folk.
Guds nåds evangelium rymmer gudomlig kraft. Det har vi fått erfara som tror Bibelns ord. Och även icke-kristna kan ana detta i den världsvida kyrkans existens. 2000 år efter att en handfull kvinnor och män den första påskdagen fått möta den Uppståndne, samlar Kristi kyrka miljoner människor på vår jord som alla högtidlighåller Jesus Guds sons seger över fördärvsmakterna. Till medmänniskor som ännu inte känner Jesus som sin Frälsare får vi säga: var inte rädd för att lyssna till påskens evangelium i tro. Bekänn ditt behov av dina synders förlåtelse i Hans namn och blod. Då får du del av Hans gudomliga kraft som efter din jordiska död ska uppväcka dig till ett liv där du aldrig mer behöver frukta synd, död eller djävul. •