Joh 10:1-10
”Herren är min Herde ingenting skall fattas mig.” Ps 23
Kung Davids ord är älskade och välkända. Vi förknippar dem gärna med en vacker bild, med får som följer och ser upp till sin herde och saknar ingenting – den moderna oberoende människan anser bilden för romantisk och otidsenligt. Men frågan är, kan vi klara oss i vår tid utan hjälp från någon som känner vår väg genom livet bättre än vi själva när problemen tornar upp sig både inre och yttre? Bilden av herden svarar mot ett djupt mänsklig behov – behovet att ha någon att lita på, någon som inte sviker, någon som ger värme och styrka. Människor vill ha starka ledare som ofta tyvärr saknar hjärta för de svaga och utsatta. Men den gode Herden visar sig både ömsint och stark! Han söker upp det förlorade, jagar vargen på flykten och tar sedan lammet i sin famn.
Evangeliet berättar för oss att herdebilden är en verklig bild och att verkligheten överträffar bilden. Herden som beskrivs i evangeliet är knappast en karriärist som lockar anhängare med falska löften. De som lockar anhängare för egen vinning och framgång värjer sig inte för att ta det sista plagget från den fattige och skyller ifrån sig när sveket blir uppenbart. Den gode Herden kallar dem tjuvar och rövare – de lovar stort men håller inte när det gäller – vi ser och hör om det så gott som dagligen. När de som ska vara ledare sviker går det ut över andra, särskilt de svagaste. Än värre är det när sveket sker i Guds namn och inom kyrkan. Vi behöver be att Gud sänder goda och trogna herdar, präster, ledare och medarbetare i sin kyrka för ”skörden är stor och arbetarna är få”. Mest av allt behöver vi en som talar sanning en som håller vad han lovar, en som leder oss rätt och hjälper oss att tro. Vår kristna tro svarar oss – den gode Herden är en verklig människa – han säger ”Jag är Jesus från Nasaret, jag är den gode Herden, jag är grinden in till fåren.” Han är verkligheten som överträffar bilden. I episteln (1 Pet 2) beskrivs Herden : ”Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun … våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.” Här handlar det inte främst om den materiella välfärden utan om själva livet hos Gud och hans rättfärdighet. Ingen behöver tvivla på att Han är Jesus Guds son, vägen och sanningen som leder oss rätt för sitt namns skull och hjälper oss att tro. Av honom får vi allt vi behöver både för detta livet och det tillkommande.
Det betyder inte att våra liv blir utan problem, svårigheter och bekymmer när vi följer Herden. I själva verket möter vi de verkliga svårigheterna – hur bevaras jag i tron på Kristus och hans kärlek, var finner jag ljuset i mörkret, hur kan jag hoppas fastän allt ser omöjligt ut? Är det inte så för att vi själva har en del av mörkret och behöver mer av kristusljuset för att inte komma bort? Också bland fåren kan finnas en fördold tjuv och rövarmentalitet gentemot varandra – utan att man ens märker det? Vi berikar oss på andras bekostnad och ställer oss själva i ljuset medan skuggan får falla på en annan. Guds tanke är att vi inom oss ska vara öppna och dela djupet och ljuset, det som är fött av Gud, med varandra – vi tillhör alla den hjord som Jesus gav sitt liv för. Men inte som en anonym grupp. Ingen kan uttala det unika namn han ger åt varje människa, skapad till Guds avbild, som han. Och varje människa som lyssnar och lyder honom, kan känna igen hans röst och följa honom – och bli kristuslik. När du frågar efter honom – vem är du? Då svarar han ännu idag: Jag är Jesus, den du söker – kom, följ mig!
Jesus har en kallelse och uppgift som gäller bara för dig. Han väntar på ditt unika bidrag tillsammans med de andra fåren. Att vårt liv skulle vara utan betydelse och värde, finns inte på kartan. Jesus har gett sitt liv för alla – han går före oss och gör det för oss. Genom att känna igen hans röst kan vi också ge våra liv till honom. Vad du betyder för Gud, har Jesus visat med att han är beredd att lämna alla andra för att finna det förlorade fåret. Vår enda uppgift är att vara med honom dela hans glädje – tillsammans med de andra i fårfållan och sedan därute bland de många som väntar på att du svarar på deras längtan efter Gud – för en sådan finns hos alla fastän alla inte kan uttala den. Alla som kommer in i Guds glädje gör det genom förlåtelsen för den som säger Amen till Jesus.och grindvakten den Helige Ande svarar med Amen och öppnar grinden in till de andra fåren,
Jesus Kristus är uppstånden från de döda, han säger: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, liv i överflöd”, att fåren ska finna bete. Allt vad Jesus gör och ger är överflödande – både i bönens stillhet därhemma och Gudstjänsten tillsammans med andra – han ger sig själv att äta och dricka i välsignat bröd och vin som är hans kropp och blod. Han låter oss få vila som på gröna ängar och med sitt ord som vattenbäckens klara vatten släcker törsten – ger oss tröst och glädje, trygghet och hopp. Varje ny dag ger nya möjligheter och chanser trots alla våra misstag, synder och fel – genom dem finner vi nåden och Jesus kommer till oss – han låter vår bägare flöda över på nytt. Herren är vår Herde och ingenting skall fattas oss! Amen. •
Lars Christian Hellgren