Den treenige Guden är ogripbar
”Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (Matt 11:27)
Med de här orden säger Jesus att den ende, treenige, Guden är ogripbar för oss människor, och helt omöjlig att lära känna. Om inte Sonen uppenbarar honom för oss. Vi kan inte av oss själva komma till slutsatsen och förstå vem Gud är, utan det måste uppenbaras för oss. Här står de tre städerna Korasin, Betsaida och Kapernaum som varnande exempel för den som tror sig kunna klara sig utan Gud. Som i högmod och självgodhet inbillat sig att de är visare än Gud själv, genom att avvisa honom.
Jesus gör det också klart att Gud inte är gripbar för oss människor när han säger att: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom.” (Joh 6:44) Ingen av människa söker därför heller Gud av sig själv (Rom 3:11). Utan Gud själv behöver dra oss till sig! För utan att Fadern, genom den helige Ande, drar oss till Jesus nås vi aldrig av den särskilda uppenbarelsen – om Jesus Kristus, Guds Son som återlöst oss och gett var och en som tror på Honom barnaskap hos Gud, evigt liv och salighet.
Den ogripbare Guden har uppenbarat sig
”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd.” (Joh 1:18)
Gud har sänt sin Son till vår värld för att göra sig själv känd för oss. Han som är höjd över allt annat, den ogripbare Guden, har uppenbarat sig och gjort sig känd som Frälsare. Och genom sin helige Ande, som uppenbarar honom för oss, så har han gjort sig själv gripbar för syndare som dig och mig. Med Andens hjälp kan vi – tack vare Jesus – lära känna Gud och i tro gripa om honom och hans löften. Med löfte om evigt liv: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3)
Denna himmelens hemlighet har Fadern dolt för de visa och kloka och istället uppenbarat för de små. Det har ingenting att göra med att de små skulle vara mindre vetande eller sakna intellektuell begåvning. Utan det handlar om vår inställning och attityd inför livets ord, om det mänskliga högmodet och självgodheten. För den som menar sig vara för stor för kunskapen om Gud är för liten, därför att han tror sig vara för stor.
Den som litar bara på sin egen klokhet kan inte nå den kunskapen Jesus talar om, eftersom den är av ett annan slag än vår mänskliga kunskap. Jesus säger att det ingår i Guds plan. För lärda och kloka har Gud dolt Guds rikes hemligheter. Mänskligt skarpsinne och lärdom kan inte fånga in Bibelns Gud, men Han kan däremot själv uppenbara sig för oss (jämför 1 Kor 1:19-25).
Den treenige Guden ger vila till sina barn
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt 11:28-30)
Det är inte lärdomens och kunskapens börda som Jesus här syftar på, det är inte heller de fysiska arbetsbördorna han tänker på, även om han unnar oss vila också från dem. Utan det är först och främst den andliga vilan som han här talar om, den som kommer ur kunskapen om Guds väsen och verk. Vilan som har att göra med frälsningens befrielse från syndaskulden. Från samvetets alla anklagelser, den inre bördan av allt som behöver förlåtas. Den vilan Jesus talar om lovar inte vila från bördor och yttre bekymmer i livet utan om ”ro för våra själar”.
Vila från bördor och yttre bekymmer och problem ligger däremot i löftets förlängning, i löftets fullbordan. Men här i livet blir vi inte kvitt problem och bekymmer, utan har att hantera svårigheter på olika sätt – och det får vi göra med Jesu löfte om att han ska vara med oss intill tidens slut, och att han inte kommer pröva oss över vår förmåga.
Däremot ger han sina barn ro för våra själar när evangeliet förkunnas och vi hör de befriande orden ”dina synder är förlåtna”. För de orden röjer undan alla hinder för mig att nå himlen. När min skuld är borttagen, och Jesu rättfärdighet, helighet och syndfrihet tillräknas mig av nåd, utan förtjänst.
Vi får här inte heller glömma nådens medel, där vi har löftet om att möta honom som är ogripbar men som har uppenbarat sig. Inte minst i nattvardens börd och vin, där vi får ett underbart möte med vår Frälsare – till syndernas förlåtelse, liv och salighet. •