I söndagens evangelium talar Jesus om:
Den rättfärdighet som öppnar himmelen.
1. … överträffar vad en människa själv kan prestera
Jesus säger: ”Om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket. ” De skriftlärda och fariseerna var de duktigaste och frommaste bland Israels folk. De skriftlärda hade en god kunskap i Skriften och visste hur Skriften skulle läsas och tolkas. Om vi hade haft lite fler i rätt mening skriftlärda ibland oss, människor som visste vad som stod i Bibeln, då skulle vi slippa att ha så många människor som är vilsna när det gäller Guds vilja och livets väg.
Fariseerna var mycket noga med Guds bud in i dess minsta detalj. De bemödade sig verkligen att leva efter dem. Fariseerna ansåg att om man bara levde upp till Guds bud, då skulle man komma in i himmelriket. Hade vi haft lite fler fariséer i rätt mening ibland oss, människor som tog Guds bud på större allvar, då skulle vi nog ha haft mycket mindre av intriger och brottslighet i vårt samhälle. De skriftlärda och fariseerna, de duktigaste och frommaste; och ändå säger Jesus: ”Om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket.” Var det något fel på deras rättfärdighet? Ja, de försökte själva göra sig så duktiga att de passade för himmelriket. Många människor i vår tid resonerar som så: Om jag bara är snäll och skötsam och gör så gott jag kan, så måste jag väl ändå komma in i himmelriket. Men man gör inte det. Jesus talar om en rättfärdighet som överträffar de skriftlärdas och fariséernas. Kräver då Gud ännu mer, så får jag väl ta min salighetssak på ännu större allvar. Men det går inte att med egna ansträngningar göra sig själv rättfärdig inför Gud. Den som bara har sin egen rättfärdighet att bygga på kommer inte in i himmelriket. Det krävs något mycket mer, en rättfärdighet som inte är av högre grad utan är av annan art, en annan rättfärdighet än mitt rättskaffens liv, det som jag kan prestera själv.
2. … är den som Jesus har vunnit och som vi får ta emot i tro
När himmelrikets port var stängd på grund av våra synder, så kom Jesus för att öppna himmelrikets port. Han kom för att ta på sig våra synder och – som det heter i julpsalmen – ”strida, lida dödens smärta, att vårt hjärta frid må vinna och en öppnad himmel finna”. Jesus dog för våra synders skull och uppstod igen för vår rättfärdiggörelses skull. Han är segraren över synd och död. Han har banat vägen och öppnat porten till himmelen. In i himmelen kommer inte den som är snäll men saknar Jesus. Men in i himmelen kommer syndare som tror och förtröstar på Jesus och har Jesus med sig. När du ser dina synder och inser att du aldrig kan bli så snäll att du kommer in i himmelen och då ropar ut den nöden inför Jesus – Kristus förbarma dig. Då förbarmar han sig över dig. Han säger: Jag har vunnit den rättfärdighet som öppnar himlen åt dig och du får ta emot den i tro. Du får lita på att det som Jesus gjorde när han dog på korset och uppstod igen, det gjorde han för att öppna himmelen för dig. Du får ta emot den här gåvan, Han tvingar den inte på dig, men han erbjuder dig den och du får ta emot den. Det gör du når du liter på att du trots alla dina synder ändå får vara ett Guds barn för Jesu Kristi skull. När du tar emot hans rättfärdighet, då blir den din. Då får du en rättfärdighet som överträffar de skriftlärdas och fariséernas, en rättfärdighet som du inte har presterat, utan som är en gåva av Jesus. Har du Jesus och hans rättfärdighet, då kan också du komma in i himmelen.
3. Den som har tagit emot Kristi rättfärdighet ska själv leda rättfärdigt
Vi har fått hans rättfärdighet för att vi inte ska fortsätta att leva i synden utan leva för rättfärdigheten. Det får vi göra varje dag. Detta visar sig i att en människa som tagit emot Kristi rättfärdighet vill leva det nya livet med Kristus. Det visar sig i ett kristet vardagsliv. Man vill leva i ett rätt förhållande inte bara till Gud utan också till sina medmänniskor. Om din broder har något otalt med dig, gå och försona dig med honom. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg – du vet inte hur länge. Då får du inte säga: Det var hans fel eller det var hon som började. Här är det inte fråga om vem som började eller vems fel det är, utan vad du ska göra. Ta det viktiga men svåra första steget till försoning. När du gör det, så kanske du också hjälper den som av någon anledning skäms för att be dig om ursäkt, hjälper honom eller henne till vänskap och försoning. Att leva i oförsonlighet med din nästa skadar både dig och din medmänniska. Det skadar framför allt din relation till Gud och hindrar dig från att komma in i himmelriket. Men gör du som Jesus säger blir det bra åt tre håll. Gud blir ärad, medmänniskan blir hjälpt och du själv får ro i ditt inre. •