Under midsommarhelgen samlades dryga 200 personer till Kyrkliga Förbundets midsommarläger i på Hjortsbergagården. Lägerdeltagarna, som kom från många olika delar av landet och representerade olika kyrkliga sammanhang, bestod av barn, ungdomar, medelålders och äldre. Det var särskilt glädjande att lite mer än hälften av deltagarna var barn och tonåringar; av vilka många varit med på lägret sedan unga år och nu kom tillbaka utan föräldrarnas närvaro.
Att det är svårt att anpassa ett program för så vitt skilda deltagare är enkelt att förstå, men bibeln talar till alla och en önskan om ökad bibelglädje förenar alla kristna.
Programmet
Lägret inleddes på midsommarafton med ett inledningsmöte lett av Andreas Stenkar Karlgren. Efter midsommarlunch förbereddes midsommarstången för danslekar. Huvudtalare under lägret var teologie doktor Daniel Johansson som i tre delar talade över ämnet ”Att lära känna Jesus genom hans liknelser”. Parallellt med föredragen hade barnen undervisningspass kring de bibeltexter som behandlades vid huvudföredragen. Detta gav både barnen och föräldrarna möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen. Barnens samlingar leddes av Mattias och Elin Lindström. Ungdomarna hade särskilda kvällssamlingar som Hanna Johansson och Lukas Johansson ledde.
Midsommardagen började med morgonbön och frukost, följt av en högmässa som Gabriel Skilling ledde. Efter en gemensam middag fanns tid för fritidsaktiviteter som fotboll, brännboll, tipspromenad och kubbspel. Särskilt uppskattad blev fotbollsmatchen mellan prästerna och ungdomarna som slutade med seger för vigningstjänsten. På eftermiddagen fortsatte Daniel Johanssons undervisning, och kvällen avslutades med ytterligare en samling där deltagarna fick fördjupa sin förståelse av Jesu budskap.
Söndagen, som var lägrets sista dag, inleddes med morgonbön och frukost. Deltagarna samlades sedan för en familjegudstjänst, ledd av Niclas Olsson, följt av ett sista föredrag då med Jonatan Ådahl som talade över ämnet ”Att lära känna Jesus genom tredje Mosebok”.
Gemenskap och glädje
Lägret präglades av gemenskap och en glädje över att tillsammans få samlas till andakt, gudstjänst och undervisning. Många deltagare uttryckte sin uppskattning för möjligheten att träffas och skapa nya vänskapsband och samtidigt få uppbyggelse på biblisk grund. Särskilt uppskattat var barn- och ungdomsprogrammet, som inte bara erbjöd roliga aktiviteter utan också på en anpassad och engagerad undervisning i den kristna tron. Hjortsbergagården ligger mycket vackert beläget alldeles intill Sjöatorpasjön. Vid gården finns en badstrand med bryggor, volleybollplan, fotbollsplan och kanoter vilket tillsammans erbjöd många olika typer av aktiviteter under den väl tilltagna fritiden.
Gudstjänsterna
För att skapa variation från tidigare år användes detta år evangelieboken från 1983 vid helgens gudstjänster. På midsommardagen firades därmed den helige Johannes Döparens dag, och på söndagen firades den fjärde söndagen efter trefaldighet. Makarna Johansson ansvarade för musiken vid gudstjänsterna. Daniel spelade och Inese ledde körerna. Kollekten vid högmässan på midsommardagen gick till Kyrkliga Förbundet och uppgick till 8432 kr. Kollekten vid familjegudstjänsten på söndagen gick till Kyrkliga Förbundet Unga och uppgick till 22785 kr. Den mäktiga kollekten överträffade förra årets missionskollekt, inte minst eftersom en enskild givare dubblerade varje gåva intill 10000 kr. Den totala kollekten uppnådde därmed 31217 kr vilket är välbehövliga pengar i Kyrkliga förbundets viktiga arbete i ”bevarande och främjande av biblisk kristendom enligt vår från fäderna mottagna evangelisk-lutherska apostoliska tro” (utdrag från Kyrkliga förbundets portalparagraf).
Reflektion och Avslutning
När lägret avslutades på söndag eftermiddag, var det många som uttryckte tacksamhet för en givande och trevlig helg och många sade sig vilja återvända nästa år. Förhoppningsvis åkte lägerdeltagarna hem med nya insikter, uppbyggda och stärkta i sin tro och med nyfunna vänner.
Att lära känna Jesus genom hans liknelser
Huvudtalare under lägret var teologiedoktor Daniel Johansson, lektor och studierektor vid Församlingsfakulteten i Göteborg. Hans tre föredrag hade alla rubriken ”Att lära känna Jesus genom hans liknelser”.
Undervisningen handlade om hur Jesus undervisade och såg närmare på tre liknelser som alla handlar om Guds förlåtelse och människors reaktion på den.
I Lukas 15 knyter Jesus ihop tre berättelser till enda liknelse där han till slut ställer dem han talar till, skriftlärda och fariséer, på scenen i form av den äldre sonen. Liknelsen bara stannar upp och vi får aldrig reda på slutet. Jesus ville att åhörarna själva skulle ”agera den äldre sonen” genom att lyda faderns vädjande inbjudan eller vreda gå bort. Detsamma gäller idag när vi hör liknelsen.
Liknelsen om fariséen och tullmannen i templet i Lukas 18 handlar inte bara om rätt bön och ödmjukhet utan om rättfärdiggörelsen och grunden för denna. Tullmannen ber att det ska finnas försoning för hans synd och när han går ner från templet förklarar Jesus att han blivit förklarad för rättfärdig, till skillnad från den som stoltserade med sin egen rättfärdighet. Jesus lär genom en välformulerad berättelse vad Paulus i mera abstrakta ordalag skriver i Rom 3:21ff.
I den tredje liknelsen, från Matteus 18 som beskriver en oförlåtande tjänare, understryker Jesus konsekvensen av Guds förlåtelse, nämligen att man i ljuset av den villigt förlåter den som försyndat sig mot mig. Allt annat står i strid med den förlåtelse man själv fått ifrån Gud.
Att lära känna Jesus genom tredje Mosebok
Jonatan Ådahl är kaplan på Församlingsfakulteten i Göteborg samt lärare i Gamla testamentet och Hebreiska. Han är också i färd med att färdigställa en doktorsavhandling i Gamla testamentets exegetik vid Åbo Akademi.
Det Ådahl i huvudsak lyfte fram var följande. 3 Mosebok svarar på frågan: Hur ska folket som räddats ut ur Egypten kunna leva med en helig Gud utan att gå under? Gud ger sitt folk blodet till altaret som försoningsmedel (3 Mos 17:11). Offren är Guds nådemedelsinstitution för att kunna ha gemenskap med sitt folk.
Vi utför inte längre de yttre handlingar som beskrivs i 3 Mosebok. Gud renar och helgar oss genom kontakt med Jesus, som vi får genom hans ord, genom hans sakrament, dopet och nattvarden. 3 Mosebok måste gå genom Jesus innan den går in i oss. 3 Mosebok skildrar skuggbilder av det som är en uppfylld verklighet i Kristus.
När jag känner mig anklagad för att ha syndat på samma sätt eller på liknande sätt som beskrivs i 3 Mosebok, då måste jag tänka på att straffet för denna synd har Kristus lidit. Offret som behövs för att sona en sådan synd är Kristus själv. Kristus har lidit den sonande försoningsdöden för mig. Därför kan och vill den helige Guden ha gemenskap med mig och han helgar mig genom Kristi fullkomliga offer.
Intervju med Hanna Johansson
För Hanna Johansson var detta inte det första midsommarlägret i Hjortsberga och det lär förhoppningsvis inte heller vara det sista.
Det finns många saker som hon uppskattar med detta läger.
”En stor anledning till att jag kom till lägret var att det brukar vara en så fin gemenskap. Det är härligt att få träffa och umgås med andra kristna, och med Jesus. Gården ligger också väldigt fint, det är somrigt och vackert här. Det har också varit god mat, god undervisning och som sagt en mycket vacker omgivning med möjlighet till många olika aktiviteter. Det är fint att det finns något för alla åldrar.”
Det var Hanna och Lukas Paulsons Johansson som anordnade ungdomssamlingarna. Båda sitter med i Kyrka Förbundet Ungas (KFU) styrelse.
”Jag och Lukas var med och ordnade ungdomssamlingarna. KFU har som mål att samla ungdomar från hela Sverige till olika arrangemang där undervisning och gemenskap sätts i fokus. Första kvällen, midsommarafton, hade vi femkamp och andakt. Den andra kvällen anordnade vi en frågesport i lag och avslutade med en andakt. Vi var omkring 40 ungdomar som samlades, kul att det var så många. En del av dem kände jag redan men det var några som jag inte tidigare träffat. Jag vet inte riktigt varifrån alla ungdomar kom, men jag vet att det var från flera olika delar av Sverige.”
Det som Hanna minns som en av höjdpunkterna på lägret var när prästerna utmanade övriga lägerdeltagare i en fotbollsmatch (prästerna vann matchen med 4-1 efter omfattande fulspel).
”När jag nu ser tillbaka på lägret kan jag egentligen bara sammanfatta det med att det var ett mycket fint läger. Det var en givande gemenskap med både andra kristna och med Jesus.”
Intervju med Jan-Eric Andersson
För Jan-Eric Andersson var detta inte det först lägret, men väl det första lägret i Kyrkliga förbundets regi. Till lägret kom han med sin fru Cynthia och barnen Sofia och Lukas.
”Jag är uppvuxen i Sankt Johannes församling i Yxenhult som är en församling i ELBK (Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan). Där har vi alltid haft bibeln i centrum i församlingen, på bibelstudier och på våra läger. Men jag har aldrig, eller mycket sällan, varit på läger eller konferenser utanför kyrkan.”
Den som fick Jan-Eric att åka på lägret var personliga inbjudningar från olika personer utanför ELBK.
”Det var ju flera olika personer som vi lärt känna genom vårt samarbetet med Missionsprovinsen i nordvästra Skåne som bjöd in mig och familjen. Och det ångrar jag verkligen inte! Till min stora glädje var det flera andra par från ELBK som också hittat till lägret.”
För Jan-Eric var lägret stora behållning undervisningen som han tycker man kunnat fylla hela den vakna tiden med.
”Undervisningen är ju fantastiskt bra. Daniel Johansson är ju otroligt kunnig och inspirerande. Man har hört saker så många gånger men i hans undervisning får jag verkligen en ny vinkel på allt. Det har verkligen varit ett infriat löfte om bibelglädje. Man kan sitta i dagar och uppleva detta.”
För Jan-Eric som trogen gudstjänstbesökare är det ändå en stor glädje att få fira gudstjänst i Hjortsberga kyrka.
”Gudstjänsterna var så högtidliga och det var så roligt att få lyssna till de präster som man inte hört tidigare. Man kan inte önska något bättre både av undervisningen och psalmsången. Ja, det är verkligen speciellt och högtidligt att fira gudstjänst i en riktig kyrka.”
Intervju med Hannah Olsson
För Hannah Olsson är det fjärde eller femte gången som hon och familjen är med på lägret. Det som gör att de kommit tillbaka till lägret också detta år beror främst på barnen.
”Att barnen trivs så bra är nog den främsta anledningen till att vi kommer tillbaka. Något år har vi sagt att vi inte kommer att åka på lägret men då har barnen blivit så besvikna att vi ändrat oss och åkt ändå.”
Hannah uppskattar också att det parallellt med föredragen är undervisning för barnen samt att det är ordnade aktiviteter och lekar för dem. För Hannah är gemenskapen på lägret något som hon värdesätter stort:
”Det är härligt att tillsammans med så många få fira gudstjänst i en stor kyrka, inte minst med sången. Det är också bra med undervisningen, men undervisning får vi ändå så det i sig är ändå inte den viktigaste anledningen som gör att vi återkommer, utan barnen. För mig personligen betyder det sociala väldigt mycket. Det är härligt att det är så många kristna från lite olika, men närbesläktade sammanhang som träffas och lär känna varandra samtidigt som vi delar det viktigaste vi har med varandra.”
Sedan första lägret de var med på har hon noterat en positiv förändring de senaste åren.
”En reflektion jag gjort är att det med åren, i vart fall de sista åren, har börjat komma fler personer och att den kyrkliga bakgrunden har breddats. De som varit på lägret har tagit med nya och så har det blivit en större bredd. Hjortsbergagården är en bra plats att vara på men för egen del så kan jag också vara på något annat ställe. Jag hörde att det var personer som hade velat komma på lägret i år men som inte fick plats. Om antalet besökare fortsätter att öka kanske det vore en bra idé att istället anordna det som en konferens. Lägergårdar har ju en begränsad kapacitet, skulle det vara mer som en konferens så skulle säkert fler kunna få plats samtidigt är då risken att inte får möjlighet att umgås på det sätt som är möjligt när man har en gård där man inte bara får undervisning tillsammans utan också äter och sover tillsammans. Ett alternativ kanske vore att behålla lägret som det är men också anordna konferenser. Det är i alla fall uppenbart att det finns ett stort behov av att kunna mötas och jag är tacksam för att denna möjlighet finns.”
Högmässan på midsommardagen
Texter
Jesaja 40:1-8
Apostlagärningarna 14:16-17
Lukasevangeliet 1:5-17
Psalmer
199, 658, 200, 11, 15, 16
Under högmässan, ledd av Gabriel Skilling, sjöng kören psalm 658, Hos dig är livets källa, efter den gammaltestamentliga läsningen. Under nattvarden sjöng de Kristus din ande i oss är en källa med porlande vatten, från Taizé och till postludium sjöngs I denna ljuva sommartid, med A. Öhrwalls arrangemang.
Predikan
Herrens nåd var rubriken för den tvådelade predikan under högmässan.
Den första delen av predikan handlade om Herrens nåd i och genom skapelsen. Här lyftes allt det skapade fram som som ett uttryck för Guds nåd. Exempelvis trädens löv, blommor, säden på åkrarna, fågelsången och inte minst själva livet. Allt är goda gåvor från Herren som han ger oss av nåd och något som vi bör tacka och prisa honom för.
Herren inte bara ger gåvor genom sin skapelse utan han är också aktivt verksam och styr våra liv genom det skapade. Så hade Herren också gjort så att Elisabet inte kunde få barn och detta för att långt senare när hon och Sakarias blivit gamla låta dem bli föräldrar. Herren grep in och så kunde Elisabet och Sakarias tacka och prisa Herren för hans nåd i och genom skapelsen. Herrens nåd i och genom skapelsen är inte frälsande i sig men genom den upprätthålls vårt liv så att vi får möjlighet att få Herrens nåd i och genom Frälsaren.
Den andra delen av predikan handlade om Herrens nåd genom Frälsaren, Jesus Kristus. Sakarias fick genom en ängel veta att hans bön blivit hörd, bönen om att Messias, Frälsaren, skulle komma. Som bonus blev också bönen om att få barn besvarad. Deras son, Johannes Döparen, skulle förbereda vägen för Jesus, Frälsaren som kom för att erbjuda syndernas förlåtelse. Genom Jesus Kristus erbjöds inte bara tillfällig glädje utan evig frälsning.
Frälsningen i Jesus var den största gåvan från Gud, ett uttryck för hans djupa kärlek och nåd. Att det först och främst var Sakarias bön om Frälsaren blir tydligt både genom Sakarias invändningar men också hans lovsång efter Johannes födelse: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk!” Här var det tydligt att frälsningen och förlåtelsen av synderna var centrum i Guds nåd. Det är också Herrens nåd i och genom Frälsaren som är Sakarias stora glädje och grunden för den tacksamhet han visar.
Vi har också skäl att vara tacksamma för allt gott Herren ger oss, både genom skapelsen och genom Jesus Kristus. Genom att se livet som en gåva och uttryck för Herrens nåd och godhet, kunde vi finna frid och glädje. Herrens nåd, från början till slut, ledde oss till frälsning och evigt liv i Jesus Kristus. Därför borde också vi vara tacksamma och glada över alla Herrens gåvor och framför allt över syndernas förlåtelse och frälsningen som ges genom Jesus Kristus och det oavsett om livet för tillfället är svårt eller hårt.
Familjegudstjänsten på Fjärde söndagen efter Trefaldighet
Texter
2 Samuelsboken 12:1-10, 13
Romarbrevet 14:7-13
Matteusevangeliet 7:1-5
Psalmer
161:3, 579, 45, 200:7
Under familjegudstjänsten på söndagen, som Niclas Olsson ledde, sjöng en damkör En vänlig grönskas rika dräkt, av Åhlén. En barnkör med 40 barn sjöng också två sånger under gudstjänsten ledda av Rhoda Peterson och Elin Lindström. Som postludium sjöng en manskör Jesus all min glädje bliver av Bach.
Predikan
I predikan lyftes det fram hur lätt det är att se andras fel medan vi kan vara blinda för våra egna, något Jesus illustrerade med exemplet om flisan i någon annans öga och bjälken i vårt eget. Detta illustrerade Niclas konkret i predikan. Exemplet som Jesus visar att vi tenderar att döma andra hårdare än oss själva och ofta ursäktar våra egna misstag med olika förklaringar, medan vi ser andras fel som medvetna handlingar.
Ett sådant exempel är hur Adam och Eva reagerade efter att ha ätit av den förbjudna frukten, där de båda skyllde ifrån sig. Jesus lärde att vi använder olika mått för att förlåta och visa tålamod mot människor beroende på hur mycket vi gillar dem, och att vi har störst tålamod och överseende med oss själva. Jesus betonar allvaret i detta och säger att om vi dömer andra strängt, kommer Gud att döma oss på samma sätt, vilket betonas i Fader vår, där vi ber om förlåtelse på samma sätt som vi förlåter andra.
Frågan om hur vi ska kunna förlåta stora oförrätter besvarades med att påminna om att Jesus har förlåtit oss allt. Han tog på sig skulden för alla våra synder, trots att han själv var oskyldig, vilket visar Guds stora kärlek som beskrivs i Johannesevangeliet 3:16-17. Gud sände inte Jesus för att döma världen, utan för att rädda den.
När vi inser våra egna fel och brister och ber Jesus om förlåtelse, blir vi mer benägna att förlåta andra. Vi får då en ökad förståelse för hur mycket tålamod och förlåtelse vi själva fått, vilket förändrar vårt sätt att se på andras fel och ger oss större tålamod och villighet att hjälpa och förlåta andra, snarare än att döma dem.
Till sist får vi – å Kyrkliga förbundets vägnar – rikta en särskild tacksamhet till Elin och Mattias Lindström, till Henrik och Lisa Vestergård, Arne Block och Simeon Appell som arbetat med att arrangera lägret och till Eva och Anders Edwardsson som bemannade köket.
Det är inget lätt arbete att stå för detta arrangemang, men många tusen är de som genom åren fått vara med och beröras av lägret och som nu kan komma med sina egna barn för att för uppleva både uppbyggelse och gemenskap med varandra och med Jesus Kristus; han som är densamme igår, idag och i all evighet. När sommaren är slut och planeringen för nästa läger tar vid tänker förhoppningsvis alla precis som Simeon sa när han avslutade lägret: Detta var kul, det gör vi igen nästa år! •