1. Om vikten att bygga murar
”Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte HERREN vaktar staden vakar väktaren förgäves” (Ps 127:1).
”Och där ser ni resterna av Nehemjas mur!”, sade vår judiske guide som om det var det naturligaste i världen. Jag satt där i utgrävningarna av Davids stad i Jerusalem och såg själv resterna av den mur som Nehemja var med och byggde, återuppbyggandet av Jerusalems stadsmur. De hade börjat med altaret och templet, inifrån och ut, alltså. Nu behövde skyddsmuren åter resas upp i det raserade Jerusalem, för att skydda folket och inte minst Herrens heliga tempel.
”Men nu sade jag till dem: ’Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nedbrända. Kom låt oss bygga upp Jerusalems mur så att vi inte behöver bli föraktade mer’ … Då sade de: ’Låt oss stå upp och bygga!’, och de fattade mod för det goda verket.” (Neh 2:17-18)
Nu ska vi låta Herren tala med oss utifrån sitt Ord om vikten att bygga murar. Va? Riva menar du? Nej, tvärtom. Vi behöver stärka vår skyddsmur runt våra hjärtan som kristna, i den tid som nu är. Kristi kyrka behöver göra som Nehemja och stå upp och bygga försvarsmuren, och fatta mod för det goda verket, i den tid och den värld som går mot sitt slut. Ty, bara med ett starkt försvar kan kyrkan skydda de själar hon fått ansvar för.
Men trots motstånd färdigställdes muren till skydd för Guds tempel och stadens invånare.
Israel firar Lövhyddohögtid och har daglig Bibelläsning, syndabekännelse, ber, lovar och tillber Herren för allt han har gjort.
Israel fick lära sig den hårda vägen att ”inte göra sig bekymmer”, att ”var dag har nog av sin egen plåga”, att ”söka Guds rike och hans rättfärdighet först” och att Herren verkligen gav dem att äta och dricka under de 40 åren i öknens vildmark. Detta tar oss till S:t Matteus och evangeliet för denna helg.
2. Den ende nödvändige!
Bekymra er inte!
Det handlar om prioriteringar. Vem kommer först i våra liv? Vi kan inte vara byggnadsstenar i Kyrkans levande gemenskap eller ha ett väl grundat liv med Herren, om vi inte har grunden rätt lagd.
Därför gäller orden: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”
Är det vi som skall bära Jesus, eller han som bär oss!? Här prövas vår frimodighet, men också vår rädsla och fruktan. Att vila i det faktum att Herren bär, att dopet bär, att Jesus har allt i sin hand också när jag inte ser det, eller hör det. När jag snarare känner mig som Jerusalems fallna mur, där alla fiender med den Onde i spetsen, verkar ha fri tillgång. Då låter vi Guds Ord stärka vårt försvar igen och går till det enda som kan frälsa, det enda som kan hela och läka, det enda som för oss till Guds Rike, det enda? Nej, DEN ENDE!
3. En är nödvändigt, för dig, för en trogen kyrka: En stark mur: Jesus Kristus
Mitt i alla denna världens virrvarr så är det bara ett som är nödvändigt. Det som håller i evighet och som har evigheten i vågskålen.
Det är Herren själv som säger det till Martha när systern Maria väljer att sätta sig vid Jesu fötter och höra hans ord, ”Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen och det ska inte tas ifrån henne” (Luk 10:41-42).
Även Marta valde sedan det enda nödvändiga, när hon bekände Jesus som Messias framför sin bror Lasarus grav.
”Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om än han dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta? Hon svarade: Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Samme Jesus Kristus då som nu. Ja, det var Kristus som var med också Israel i öknen, som molnpelaren, eldpelaren, han gav dem manna, och livets vatten. Som vi hör från Nehemja:
”Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldpelaren lyste i natten på vägen de skulle gå. Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade.” (Neh 9:19-20)
Samme Kristus är här nu, i ökentid såväl som skördetid.
Kristus leder oss både natt och dag genom sitt Ord i Skriften. Den Helige Ande gör det levande och undervisar, lär, och rustar oss på vår vandring mot det utlovande landet, de dödas köttsliga uppståndelse, en ny himmel och jord, utan synd, sorg och död.
Han ger oss alltså rätt ”murbruk” som hjälper oss hålla ihop och hålla gränsen mot attackerna.
Vi får himmelskt manna i Herrens Heliga Nattvard. Där får vi dricka av hans livgivande vatten. För så är det för en lärjunge som prioriterar Jesus först, och får leva i och av hans nåd och rättfärdighet.
Då lägger sig det andra på plats, ”sök först Guds Rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”.
Bekymmer kommer och går, men Jesus är den samme, igår, idag och i evighet. Han är vårt hopp, det enda nödvändiga. •