I dagens evangelium får vi lära oss Vägen till tacksamhet. Den börjar ofta som …
Nödens väg
På sin väg upp till Jerusalem mötte Jesus tio spetälska män. Spetälska var en svår sjukdom. Den gjorde att delar av kroppen liksom ruttnade bort och det väntade en långsam och plågsam död. Sjukdomen var smittsam. Därför fick de spetälska inte vistas bland friska människor. De fick hålla sig på sin särskilda plats utanför städerna och byarna. Det var nödens väg för dessa människor och de insåg säkert sin nöd.
Det finns många människor som är sjuka till sin inre människa, men det syns kanske inte utanpå att de är i nöd. Det allvarliga är att en människa kan bära på syndens smitta utan att tänka på det. Hon tror att hon är frisk men genom sitt dåliga föredöme och sitt syndiga tal sprider hon smitta omkring sig. Så länge vi lever i synd söndrar vi oss från Gud och kommer bort ifrån honom. Synden gör att en människas andliga liv liksom tynar bort. Hon dör den andliga döden och går den eviga döden till mötes. Därför borde väl synden vara lika fruktad som kroppens spetälska. Genom synden är vi orena precis som de spetälska. I Bibeln står det att inget ont och orent får komma in i Guds himmel. Så länge vi lever i oförlåten synd befinner vi oss i verklig nöd. Och utan Jesus är den sjukdomen obotlig. Men låt oss inte stanna i nöden. Vägen till tacksamhet fortsätter på …
Bönens väg
När de spetälska mötte friska människor skulle de ropa: Oren, oren, så att de friska människorna skulle hålla sig undan. Men det gjorde inte männen som mötte Jesus. De ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.” Tydligen hade de hört talas om Jesus och förstått att han var den ende som kunde förbarma sig över dem och hjälpa dem till liv och hälsa.
Det står att Jesus var på vandring mot Jerusalem. Där skulle han lida och död för våra synders skull. Därför får du när du ser din nöd, antingen det är sjukdom, kroppslig nöd, något du är orolig för i livet eller det är dina synder som du förstår skiljer dig från Gud, ropa till Jesus: ”Jesus Mästare, förbarma dig över mig.” Detta är bönens väg. Vägen till tacksamhet är vidare …
Trons väg
De spetälska hade kanske väntat sig att Jesus skulle lägga sin hand på deras sjuka kroppsdelar, precis som Jesus lagt sina händer på andra sjuka och botat dem. Men det gör inte Jesus den här gången. Jesus gör inte alltid som vi har tänkt oss. Jesu säger bara till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna.” Prästerna skulle kontrollera om de blivit friska och skriva ett intyg på detta. Först då fick de gå tillbaka till sina familjer och vänner och vara tillsammans med friska människor. Men deras armar och kanske också deras ansikten var ju fulla av spetälska. Vad skulle prästerna säga? Ni kan väl inte vara friska, ni som har så hemska sår på era kroppar. Jesus ställde dem på ett verkligt trosprov, men de tog Jesus på orden. De gjorde som Jesus sa. Detta är tro: att göra som Jesus säger. De gick till prästerna. Och medan de var på väg dit blev de rena – inte när de började gå men medan de var på väg dit.
Detta är trons väg. Tron ser inte allt, men tron litar på Jesus. Har Jesus sagt så, då gör jag så. Trons väg leder till tacksamhet och lovsång. Hur blev det sedan då? Prästerna gav dem väl det där friskintyget och sedan var alla glada. Men så står det: En av dem vände tillbaka, när han såg att han blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Den mannen hade förstått att tacksamheten väg är …
Vägen med Jesus
De andra männen var säkert glada över att de blivit friska, men de glömde Jesus. Det gör många människor. Man kanske inte brukar be, men så bli man sjuk eller någon därhemma är sjuk eller något annat som är besvärligt, och så ber man: Gode Gud hjälp mig. Om du hjälper mig så ska jag bli en kristen på allvar. Men när undret har skett, så blir Jesus glömd. Men denne man som var samarier och alltså inte hörde till Israels folk, han ville gå vägen med Jesus, Han hade förstått att han behövde Jesus inte bara den gången när han var sjuk av spetälska och behövde bli frisk. Han behövde Jesus ännu mer. Därför vände han tillbaka till Jesus och tackade honom.
Tacksamhetens väg är vägen med Jesus. Går du vägen med Jesus genom livet, då får du mycket mer att tacka för än detta att ha blivit frisk eller att Herren har hjälpt dig, så att du inte hamnat i sjukdom eller i någon annan nöd. Vägen med Jesus är tacksamhetens och glädjens väg.
Går du den vägen eller glömmer du ofta Jesus? Men Jesus frågar efter dig precis som han frågade efter de andra nio. Vänd då om. Vänd in på bönens väg och trons väg. Vänd in på vägen med Jesus. Även i nöd och svårigheter är Jesus med och han förvandlar din klagan i jubelsång. Tacksamhetens väg genom nöd, med bön, i tro, vägen med Jesus är som en stor körövning för den stora lovsången i himmelen. Amen. •