”Frukta inte, jag är den förste och den siste och den levande.” (Upp 1:17)
När aposteln Johannes fick se Jesus på den himmelska segertronen, föll han ner för honom. Men han fick höra: Frukta inte. Han fick ju möta Jesus, som dött och uppstått och segrat över allt ont, också döden. Han, som är den levande Herren, har makt att säga till människor, att de inte ska frukta. I denna söndags evangelium får vi lära av Jesus, att de som inte tillhör honom, har anledning till fruktan. Men hans lärjungar och vänner ska inte frukta varken för synden, världen eller döden.
Frukta inte synden
Jesus kallar sina lärjungar för sina vänner. Han säger till dem, att de inte ska vara rädda. De äger den frid, som följer av syndernas förlåtelse. Gud känner dem helt. Deras hårstrån är räknade. Men ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom 3:23). De som inte känner någon oro eller bekymmer för sin synd, befinner sig i en falsk frid. De intalar sig, att allt står rätt till, trots att de har synden oförlåten. De tystar ner samvetets röst och vill höra sådant, som lämnar synden i fred. I himmelen finns inget ont, orent eller ofullkomligt. Helgonskaran har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Men de som inte tar emot frälsningen genom Jesus, borde känna fruktan för sin evighet, för de får inte uppstå till evigt liv utan till dom.
Jesu lärjungar ska ta till sig Jesu löfte: Frukta inte. När de ser på sig själva och sina liv, kan de oroas på grund av synder i tankar, ord och gärningar. Och när de lägger bort den ena synden efter den andra, märker de syndafördärvet, som de inte kan utrota. De undrar hur det ska gå för dem på den yttersta dagen. Hur mycket de än försöker lyda Gud, så når de aldrig dit de vill. Men Jesus, som lidit för synden på korset och räknat den som sin synd, vill försäkra: Frukta inte för din synd, för den är min. Ändå kan en människa ha svårt att ta till sig Jesu förlåtelse. Själens fiende vill få henne att frukta, genom att peka på Guds lag och allt vad hon inte kunnat lyda. Hon frestas att tänka att nåden kan vara till för andra, men inte för en sådan som hon. Människan vågar inte tro, att Jesu försoningsverk också gäller för henne. Frukta inte, vill Jesus säga. Du behöver inte visa upp något eget, som gör dig godkänd inför Gud. Hans förlåtelse, nåd och rättfärdighet är det enda du behöver. Klädd i Jesu rättfärdighet kan en syndare komma inför Gud utan att frukta.
Frukta inte världen
Jesus förbereder sina lärjungar på att de kan få lida förföljelse och möta motstånd. Guds Ord har alltid mött sådant i världen. Med världen menas här den från Gud bortvända världen, som är en andlig fiende till Jesu vänner. Men han säger: ”Låt er inte skrämmas av dem, som kan döda kroppen och sedan inte kan göra mer. Frukta honom, som har makt att döda och kasta ner i helvetet.” De ska alltså vara mer rädda för att komma bort från Gud än att möta fiendskap och smälek i världen. Även om de får det svårt i det jordiska livet, kan ingen ta ifrån dem tron på Jesus och det andliga och eviga liv, som de äger i honom.
Världen kan verka skrämmande, så att Jesu vänner fruktar för den. Även om de inte öppet blir förföljda, kan det kosta på att vara en kristen. De kan bli hånade och föraktade. De, som inte går vägen mot himmelen, tål inte alltid dem som gör det. Det är lätt hänt, att Jesu lärjungar anpassar sig till världen och lever och tänker som den gör, för att slippa obehag. Men Jesus säger: ”Var inte rädda.” Han har segrat över världen och allt ont. Han har segern i sin hand. Därför kan hans vänner vara frimodiga och trygga. Han, som räknat deras hårstrån, visar att de inte är glömda av honom, vad som än händer dem.
I följande vers efter dagens evangelium, säger Jesus att de som bekänner honom, ska han kännas vid inför Guds änglar. Därför ska de frukta för att förneka honom, för dem ska han inte kännas vid. Jesu vänner ska söka förlåtelse, när de märker hur svaga bekännare de är och hur rädda de ofta är. Men ser de på honom, som är konungarnas Konung och herrarnas Herre, får de hjälp att inte frukta.
Frukta inte döden
Jesus säger, att hans lärjungar inte ska frukta dem, som kan döda kroppen. Även om kroppen drabbas av sjukdom och avtynande, så kan inget skada det andliga livet. ”Om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag efter dag.” (2 Kor 4:16) Det sker genom Ordet, bönen och nattvarden. Genom sin begravning har Jesus helgat graven till en viloplats. Själarna finns i trygghet hos Gud i väntan på de dödas uppståndelse. Trons andliga liv på jorden, ska få sin fortsättning i det eviga livet. Men den andliga döden på jorden får sin fortsättning i den eviga döden. Den ska vi frukta. ”Den lön, om synden ger är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus vår Herre.” (Rom 6:23).
När Jesu lärjungar känner sig oberedda att lämna världen och kan frukta för det som ska komma, ska de se på Jesus. Allt de behöver finns hos honom allena. Frukta inte, säger han. Hans löften håller att lita på. Vid uppståndelsen ska han förvandla vår förnedringskropp, så att den blir lik hans härlighetskropp. Ringhet, svaghet och förgänglighet ska uppstå i härlighet, kraft och oförgänglighet. •