”Vänta därför på mig, säger HERREN, på den dag då jag står upp …”
Dessa ord hör vi i dagens gammaltestamentliga läsning: ”Vänta på mig.” Det är en uppmaning till Guds folk i alla tider. Det är Herren själv som säger det. Väntan mynnar ut i att någon kommer: Han som har grundlagt jorden – HERREN Sebaot, stark och mäktig (Ps 24:8). Och i samband med att Han kommer är dagen inne. Med Honom kommer dagen. Guds folks väntan når sitt slut, när Herren står upp till sist. Då fullbordas Hans domslut. Folk förenas, kungariken samlas. Och Herren utgjuter sin förbittring, hela sin vredes hetta (Sef 3:8).
Väntan har att göra med att Herren står upp och samlar människor till dom. Det är domssöndag.
Men innan dess hör vi orden: ”Vänta på mig”. Jesus säger samma sak i dagens evangelium: Vaka, vänta! Å, vad vi behöver höra det! En dag står Herren upp för att rensa sin tröskplats. Det är skördetid (Matt 3:12).
Brudgummens möte
Han som kommer är inte bara domare. Han är också brudgum. Det är detta som hela vår tillvaro skulle kretsa kring: Brudgummens möte.
En jordisk brud kan ägna många tankar åt mötet med sin brudgum, redan innan det sker. Hon vet att dagen närmar sig, då han står upp för att ta henne till hustru. En dag ska himmelriket liknas vid tio jungfrur, som alla är inställda på att möta brudgummen. Ändå skiljer de sig åt. Fem är dåraktiga, och fem är kloka. Jesus nämner de dåraktiga först. Lägg märke till dem! Deras dåraktighet är inte att de inte har någon lampa, men att de inte bryr sig om kärlen, som är tomma. De går med tomma kärl! De är allt annat än redo att möta Brudgummen.
Så är det inte med de kloka. De är måna om att det ska finnas olja i kärlen. Kärlen får inte vara tomma. Att Brudgummen är den Han är, och att Han handlar som Han gör är livsavgörande för dem. Om inte Han ger liv åt min själ, om inte Han dukar bord, om inte Han smörjer huvudet med olja – vad vore jag då? Med ett ord: förlorad. Men Han är den som låter min bägare flöda över. Vad är det som flödar över? Idel godhet och nåd! Alla mina livsdagar! Du, Herre, är god och vill förlåta (Ps 86:5).
Jag kan inte leva utan syndernas förlåtelse.
Brudgummens dröjsmål
Brudgummen dröjer. Tiden då Herren kommer hem från festen låter vänta på sig (Luk 12:36).
Men, när knackningen väl hörs vet varje tjänare vem det är som står för dörren. Några går genast mot dörren. Andra står avvaktande kvar. De har inte här i livet lärt hur gott det är att höra Honom till. När professor Ole Hallesby var så gammal att han snart skulle dö, avgav han sitt vittnesbörd:
”Jag har ofta frågat mig själv: Vad är det allra härligaste med att vara ett Guds barn? Och jag har svarat lite olika, till olika tider … I dag säger jag: Det allra ljuvligaste för mig med att vara Guds barn det är, att jag har en Vän som inte väntar något mer av mig, någon dag i hela mitt liv, än att jag skall komma och berätta för Honom, uppriktigt, hur dåligt det går för mig att vara en kristen …
Och när det är så enkelt och så vidunderligt att vara ett Guds barn så beror det ju på Gud, förstår du. Nämligen att Gud själv har gått i mitt ställe.”
Visserligen somnar alla tio jungfrur, men bara fem av dem kan säga med bruden i Höga Visan:
”Jag sover, men mitt hjärta är vaket. Hör, min vän klappar på. Han säger: Öppna för mig, min älskade, min duva, du min fullkomliga.”
Vilket under: Han kallar mig fattige syndare för fullkomlig! Det gör Han därför att Han har fått rena mig i sitt blod, gång på gång. Jag är Hans älskade. Min vän är min, och jag är Hans. Att brudgummen dröjer, gör att samtliga jungfrur blir sömniga. Det som gör det hela så allvarligt är att det då är för sent att fylla sina kärl med olja. De som inte hade någon olja innan de somnade, har heller inte någon olja när de sedan vaknar. Ett kraftigt rop väcker dem alla: Se Brudgummen, gå ut till Hans möte. Han kom till sist. Alla tänker de, att de ska gå ut med lampan, men flera av dem saknar olja. Deras lampor slocknar.
Brudgummens ankomst
Det är värt att begrunda att denna text läses söndag före Domssöndag. Det finns en söndag före, innan Herren kommer åter. Då är tid för inventering – inte på domens dag.Svaret på Domssöndagen är ett bestämt nej: oljan räcker inte, och kan inte tas från någon annan. Det finns inte heller någon tid att gå till dem som säljer och köpa. Brudgummen kommer! Men fram till den dagen heter det:
”… ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.”
Sådan är den brud som hör Brudgummen till. Inget har hon – ändå äger hon allt. Brudgummen är allt. När Han får vara den Han är, är jag beredd. Jag går in i festsalen i sällskap med Honom som har svept in mig i rättfärdighetens mantel (Jes 61:10). ”Och dörren stängdes.” Tre ord. Ändå rymmer de en hel evighet. Ord som aldrig ändras. Orden ”öppna för oss” möts av ett evigt amen: Jag känner er inte. Det var just detta: Jag känner er inte.
Kära vän, varken dagen eller timmen vet du, men du vet att Han kommer. Vänta på mig, säger HERREN! •