Matt 13:31-34
I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Vi lever i väntans tider. Vi väntar på att Herren Jesus ska födas i ett stall. Vi väntar också på att han ska komma tillbaka på skyarna. Men, samtidigt lever vi här och nu och behöver inte vänta. Vi möter honom redan i nådemedlen.
Vi firar advent. Vi förbereder oss. Vi saktar ner och när vi prövar oss utifrån de tio budorden, så inser vi att vi måste böja oss och bekänna att vi är skyldiga, i både tankar, ord, gärningar och försummelser. Inte minst är vi så fångade av denna världen. Jobbet, pengar, ägodelar och upplevelser blir lätt avgudar i vårt liv. Man vill gärna också vara bekväm och vill inte att korset ska vara så tungt. Man vill heller inte ta emot de gåvor som Herren vill ge. Jag ska själv bestämma. Jag vill inte låta Gud bestämma. Jaget i fokus. Advent är ingen tid för försvarstal eller skylla på någon annan. Advent är en tid för att städa upp och bekänna. Eller som Jesus sagt tidigare i Matteusevangeliet: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.”
Dagens evangelium handlar om himmelriket. Det är två liknelser som båda talar om den lilla gruppen av Jesu lärjungar, som en dag skulle bli en världsomspännande Kyrka. Från det lilla kommer det stora. Istället för att en man sår många vetefrön, så planterar han bara ett litet, litet senapsfrö, som tillslut blir ett stort träd. Senapskornet är minst av alla frön, ändå växer det och blir störst av alla köksväxter. Innan Jesus lämnade sina lärjungar sa han:
”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.”
På ett annat ställe säger Jesus:
”Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.”
Kristus dog och uppstod och så växer det lilla senapskornet. Först de 12 apostlarna. Och vi läser i apostlagärningarna att efter Petrus predikan döptes 3000 och trädet växte. Och så har trädet växt ännu mer. Människor blir kallade, omvänder sig och blir döpta in i Kristi Kyrka. Innan syndafallet sa Herren till Adam: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.” Denna uppmaning gäller fortfarande, inte minst oss kristna. Gud har gåvor att ge oss. Mission sker därmed både externt och internt. Både utanför kyrkan, men också i kyrkan. Och så växer Kristi Kyrka.
Oftast brukar surdegen vara en bild på det onda. Jesus använder surdegen som en bild på falska läror från fariseerna och saduccerna. Falsk lära, alltså något som inte stämmer överens med bibeln och bekännelsen, är farligt för oss kristna. Luther skriver:
”Därför måste läran vara en evig och rund gyllene cirkel, i vilken det inte finns någon spricka, om ens den minsta spricka uppstår är cirkeln inte längre perfekt … En lära är alla läror och alla är ett, så att när en går förlorad går alla till slut förlorade, eftersom de hör ihop och hålls samman av ett gemensamt band.”
När Paulus talar om synd i Korint-församlingen säger han: ”Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?” Hyckleri i församlingen är också farligt. Människor som inte lever efter Guds ordning behöver utestängas från nattvardsbordet, tills de omvänder sig. Kristi evangelium innebär alltid ett Kristus-likt sätt att leva. Lära och liv hör alltid samman. Vi läser också att innan Israels folk skulle fira påskhögtiden och lammet skulle slaktas rensade man ut all surdeg ur huset, allt det onda skulle bort. Men här i evangeliet i liknelsen om surdegen, är surdegen något gott, något positivt. Surdegen, gör så att hela degen växer och växer och växer. Precis som det var med senapsfröet. Det ser litet ut i början, men det kommer att växa, helt enligt Guds plan. Paulus skriver i ett av sina brev: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” Så växer Himmelriket. Så växer Guds rike. Så växer Kristi Kyrka. Även om man är få i den lilla församlingen man tillhör, så är man ändå många i den världsvida kyrkan, den segrande kyrkan i himmelen och den stridande kyrkan på jorden. Tillsammans är vi en kyrka, Kristi Kyrka.
Advent handlar om att omvända sig. Samtidigt får du tro dessa goda nyheter, evangeliet – Jesu Kristi blod, Guds son, renar dig från all synd. Så tar Jesus bort allt. Han är trofast och rättfärdig och förlåter dig alla dina synder och renar dig från all orättfärdighet. ”O crux ave spec unica. Var hälsad kors, vårt enda hopp.”
I Jesu namn. Amen. •