Så står vi då ännu en gång på tröskeln till advent. I denna ledare vill jag stanna till vid detta i ljuset av Sv.ps. 421, När vintermörkret kring oss står. Psalmen skrevs av kyrkoherde Edvard Evers år 1914. Samma år inleddes det första världskriget, med allt vad det betydde av oro och strid. Samtidigt beskriver psalmen Guds folks förutsättningar i varje tid. Här på jorden, i varje människohjärta, pågår striden, men hos Herren Jesus Kristus finns, också i vår tid, ljuset och friden. Den djupaste trösten i mörkret – och den eviga frälsningen ifrån allt ont.
1. När vintermörkret kring oss står / då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus, / från konungen av Davids hus.
Vårt kyrkoår börjar med evangelium i vårt mörker. Jesus gör sin ankomst. Guds advent inträder. Visst är det sant att vintermörkret där ute kan upplevas som en bastant vägg, liksom själens mörker kan kännas svårt. Men det måste skingras när Jesus kommer med adventstiden och uppfyller Guds profetior och löften. Där han gör sitt intåg följer tröst och frid. Och den som följer honom behöver inte vandra i mörkret, utan har livets ljus (Joh 8:12). Han kommer med nåd över all vår brist och med syndernas förlåtelse för all vår skuld. Skulle vi då inte ta emot hans nåd med glädje. Redan profeten säger ju: ”Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus.” (Mika 7:8) Det ljuset uppenbaras som tydligast för oss i Jesus Kristus.
2. Idag densamme som i går, / han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd / han bjuder världen livets bröd.
Hur viktigt är det inte att påminna sig om att Jesus också inför detta nya kyrkoår är densamme. När så mycket vacklar och kastas om i vår värld är ändå Herren Jesus densamme. Hans ord består, även om det så ofta glöms bort eller förvanskas. Och Jesus är fortsatt Herren, vår läkare (2 Mos 15:26). Kroppslig och själslig nöd har han makt att bota, liksom han är hjärtats läkare för våra inre sår. Också dem har han tagit på sig på korset och lidit för. Ja, även i denna tid lider folken nöd och det gäller även det svenska folket. Så många bär på själens armod och man söker vilset i det som inte kan mätta. Mot denna nöd finns Jesus, som själv är livets bröd. Han är brödet för vår andliga hunger och ron för vår oroliga själ. Därför ska vi komma till honom och även peka på honom, vårt fasta hopp.
3. Guds folk inför din konung träd, / med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig: / sin salighet han bjuder dig.
När Jesus gör sin ankomst hos oss, genom Ordet och den helige Ande, skulle vi ge honom vårt gensvar i tro. Det får vi också denna adventstid göra i bön, andakt och kyrkogång. Han som ger oss sitt liv och sin salighet får vi omfamna och anförtro våra liv helt och fullt.
4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill, / ty honom hör Guds rike till.
I denna fallna värld finns ständiga krig och konflikter. Vi kommer aldrig helt undan dem, utan dras på ett eller annat sätt in i kampen. Men Kristus kallar sitt folk och sin kyrka också till andlig strid, emot mörkrets makt. Denna heliga strid är emot synden, djävulens och ondskans makt – inuti människan själv och ute i världen. Guds folk och varje enskild kristen kallas ju att strida i Andens kraft, iklädda Guds vapenrustning. Ty den egna kraften räcker inte till. Denna strid gäller inte några landområden här på jorden, utan den gäller Guds rike – och det är ett ljusets rike, som gör sin ankomst där Jesus går fram. Tillhör man honom i tro, tillhör man också hans rike.
5. Snart denna världens tid förgår, / då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv / med allt ditt folk ett evigt liv.
Adventstidens budskap handlar inte endast om Jesu ödmjuka intåg i det jordiska Jerusalem. Det är visserligen en stor och viktig händelse som pekar på vem han är. Men det är bara en sida av hans ankomst. Den andra adventssöndagen pekar särskilt på hans andra advent, det vill säga hans återkomst vid tidens slut. Ja, denna världens tid håller på att gå mot sitt slut. Tidstecknen som Jesus lyfter fram tyder på det (Matt 24). Men tvärtom är det med Guds rike som är evigt och aldrig kan gå under. Detta rike som vi nu endast får se glimtar av, ska då komma i sin fulla härlighet och kraft. Guds stridande kyrka här på jorden, ska då i stället få jubla i seger och triumf, i ett fullkomligt nytt kyrkoår i Guds rike. Låt oss därför mitt i allt mörker ha Jesus och hans rike för våra ögon, vårt främsta hopp och ljus. •