”Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på alla mina vägar.”
Vad är Guds ord? Är det Bibeln? Ja, det är det nog, eller snarare Gamla Testamentet, för det är ju där det står. Men i andra sammanhang betyder Guds Ord Jesus, Ordet med stort O. Och naturligtvis även Nya Testamentets skrifter.
Det kan också vara så att Guds ord är en god predikan, som är i samklang med Bibelns ord. Eller något som Gud har låtit oss förstå genom sin skapelse eller forna händelser som förebådar Frälsarens ankomst, det så kallade utströdda ordet.
I Ordet utanför kyrkan
Man brukar med viss rätt säga att pingstdagen är Kyrkans födelsedag. I så fall är hela denna händelse utanför Kyrkan. Men där finns ändå en kyrka i vardande, med Jesus, apostlarna och de andra som följde dem. Där fanns dock även några som inte följde dem, och som börjat tala i Jesu namn. Vi kan kalla det för en frikyrka i vardande. Hur skulle man se på dem?
Ska man starta diskussioner och ta avstånd från dem? Nej, säger Jesus, man ska lämna dem i fred. Därmed inte sagt att man ska ansluta sig till dem. Jesu och apostlarnas Kyrka är den sanna Kyrkan, där vi är närmast Guds ord och där sakramenten förvaltas såsom Jesus har instiftat dem. Därom borde ingen tvekan råda i den första kristna tiden, och inte nu heller. Tyvärr kan man få höra annat i vår tid, även av professorer. Att apostlarnas uppdrag var slut när Jesus hade uppstått, eller att ledningen för Kyrkan övertogs av självkallade och duktiga personer. Men det är inte Nya testamentets vittnesbörd, utan att Jesus efter sin uppståndelse gav sina befallningar åt apostlarna, som han hade utvalt, det är Bibelns uttryckliga ord.
II Ordet innanför kyrkan
Det är på modet att säga att Bibeln, eller i alla fall Nya testamentet, har uppstått i Kyrkans hägn, eller till och med som en produkt av Kyrkan. Men så enkelt är det ju inte. Kyrkan bygger på Jesus, och Jesus är Guds Ord. Jesu ord finns nedlagda och bevarade i Bibeln. Ja, även Gamla testamentet vittnar om honom. Den här aktuella händelsen började visserligen utanför lärjungakretsen, men hade paralleller hos Jesus och hans apostlar.
I dag kan det tyckas otidsenligt, och till och med skrämmande. Skrämmande, men inte helt främmande. För omkring femtio år sedan fanns det i Uppsala en grupp studenter, som skulle göra ett arbete inom den teologiska utbildningen. De önskade skriva om underverk och andra spektakulära händelser i vår tid, bland annat just andeutdrivning, men med fokus på helande i Jesu namn, bland annat inom Svenska kyrkan. Deras lärare tyckte inte om ämnet, möjligen var de också rädda för vad det skulle bli av det. Men på något sätt blev det ändå av, och jag lyckades förvärva ett exemplar av deras skrift. Hur som helst så vittnar den om att det som hände på Jesu tid, det händer också nu, inte bara i vissa sekter.
III Ordet med kyrkan
Och så har vi det här med lärjungen som fick vatten. Det verkar ha kommit med i predikotexten av bara farten, men allt har ett sammanhang, så också detta. Det handlar om ordet som omsätts i konkreta händelser. Särskilt inom Kyrkans ram fungerar det så, att Kyrkan och Ordet lever tillsammans och växelverkar. Jesu ord blir konkreta.
Den här berättelsen har en särskild betydelse just för mig. Jag fick för flera decennier sedan en ingivelse, som jag inte delgav någon då, men som anknöt till Jesu ord om vattnet till lärjungen. Jag tänkte på en Jesu lärjunge, en bekant till mig, som jag inte sett på länge, att jag på Jesu ord ville ge om ett glas vatten. Det gick ännu många år innan jag träffade honom, men jag tänkte ständigt på detta med bägaren vatten. Plötsligt stod jag, några mil hemifrån, vid ett bord med vattenkanna och glas, för att själv dricka något. En hand klappade mig bakifrån på axeln, jag såg inte vems men hällde upp ett glas till personen. När jag vände mig om såg jag att det var just den man, som jag i många år tänkt att jag ville ge ett glas vatten på Jesu ord.
Sådant och mycket annat kan vi uppleva i Kyrkan.
Vi behöver inte gå över ån efter vatten för att söka Jesus i någon frireligiös rörelse. Det duger att tillhöra något av de samfund som vill tro som apostlarna och bygga på deras grund. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka. Och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. Men fasta i den apostoliska tron kan vi vara både vänliga och generösa mot dem som tror annorlunda, och förstå att de kan ha tagit till sig något av Jesus och tror på honom på sitt sätt.
Och vi ska inte försöka ändra på dem med mänsklig kraft och finess, utan det måste i så fall bli ett verk av Guds Ord och Guds Ande. Stilla bön och vittnesbörd kan dock vara på sin plats vid rätt tillfällen.
Amen.•