”Inte tackar han [husbonden] tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? På samma sätt ska också ni säga, när ni gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga [onyttiga] tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.” (Luk 17:9-10, Folkbibeln 2015)
Rubriken över texterna på söndagen Septuagesima (en latinsk term som antyder att det är 70 dagar kvar till påskdagen) är uttrycket Nåd och tjänst. Alla våra tre texter – av profeten Jona, Paulus brev till Filipperna respektive Lukasevangeliet – handlar om tjänst men med ganska olika perspektiv.
Evangeliet från Luk 17 är en ganska sträv text där Jesus talar; vi möter en tjänsteskildring där plikten betonas. Episteltexten från Fil 1 är full av element som lyfter fram frimodighet och glädje. Om man dessutom läser skildringen från profeten Jonas bok, med dess både surmulna och komiska element, belyses några av farorna för den person som lever i skärningspunkten mellan nåd och tjänst.
Tjänst – inte förtjänst!
I evangeliet möter vi ett uttalat pliktperspektiv med en retorisk fråga: ”Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords.” (Luk 17:7)
Svaret blir: Naturligtvis inte. I stället får tjänaren jobba en stund till, men nu inomhus. Först när båda uppdragen är klara, kan han sätta sig ner och äta. Detta mynnar ut i Jesu sammanfattning:
”Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga [onyttiga] tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.” (Luk 17:9f)
Här möter vi det kristna tjänandets grundstruktur: Vår kallelse, som benådade syndare, är att tjäna Gud och våra medmänniskor. Däremot kan vi inte hävda eller påstå att vårt arbete skulle vara förtjänstfullt i Guds ögon.
Tjänandets glädje
Vi har nu konstaterat hur Jesus beskriver vår kristna kallelse till tjänst (i dessa sammanhang används ofta ordet diakoni på grekiska). Men hur kan och får vi som Guds tjänare själva se på vår gärning? Paulus ger en fascinerande framställning i episteltexten, när han riktar sig till församlingen i Filippi. Inledningen av hans brev går gång på gång över till ett slags lovsång, där han beskriver hur vi, som är frälsta av nåd, får tjäna Gud och våra medmänniskor:
”Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. I alla mina böner för er alla ber jag alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag …
Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni alla nåden med mig …
Och min bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer och ge insikt och gott omdöme, så att ni kan avgöra vad som är viktigt och vara rena och fläckfria på Kristi dag.” (Fil 1:3-10)
Detta perspektiv, att den kristna tjänsten i kärlek ofta kan fyllas av glädje, uttrycks på ett kongenialt sätt i en psalm i vår psalmbok. Oscar Allén lyfter i Sv.ps. 291:3 fram en viktig andlig sanning:
”Så blir livets mening skön: / kraft till tjänst är tjänstens lön.”
Jona: den motspänstige tjänaren och bitterhetens problematik
De båda nytestamentliga texterna, från Lukas 17 resp. Fil 1, ger viktiga beskrivningar av hur den kristna tjänsten ser ut, vare sig man är en vanlig kyrkokristen, förälder, präst, missionär, pensionär eller … Fyll i ditt eget yrke eller det som beskriver dig!
Den tredje texten, från profeten Jona, ger ytterligare perspektiv och fungerar som en varning för oss. Det var han som först flydde iväg från sin kallelse, och sedan, när hans predikan ledde till allmän bot och bättring i Nineve, blev han – besviken! Han hade sett fram mot att se hur staden gick under! Jonas exempel ger oss två varningar på hur vi kan gå vilse i vår tjänst. Vi kan vara motvilliga och motspänstiga men vi kan också fastna i bitterhet.
Till sist gjorde Jona ändå det som var rätt i Guds ögon, låt vara med en tvivelaktig attityd. Som kristna, som dagligen lever av Guds nåd, behöver vi lyda honom och frimodigt bejaka den kallelse han gett oss. Samtidigt får vi med tacksamhet ta till oss Paulus syn på tjänandet: Guds tjänst leder till glädje! •