”Han sade till dem: ’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?’ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna … Och han sade till dem: ’Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.’ Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.”
”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.” (1 Kor 15:3-4)
För fyra dagar sedan firade vi Långfredag, som är den stora försoningsdagen, eller, som man säger på engelska: ”Good Friday.” Alla våra synder blev kastade på honom, som bar dem i vårt ställe och vann åt oss en evig rättfärdighet. Men detta vore inte sant om inte den fortsättning följde, som evangelierna meddelar oss: Hans uppståndelse. Hans uppståndelse är så avgörande att Paulus kan säga att ”om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni ännu kvar i era synder” (1 Kor 15:17). Alla de fyra evangelierna avslutas med skildringar av Jesu uppståndelse. Uppståndelsen var helt avgörande för apostlarna inför deras stora uppdrag att predika Ordet om syndernas förlåtelse och lika avgörande för oss, både för vårt eget andliga liv och för vår tjänst. Jesus visade sig vid en rad tillfällen för lärjungarna, både enskilda och grupper av lärjungar och vid ett tillfälle för mer än 500 bröder på en gång. I inledningen till Apostlagärningarna sammanfattar Lukas dessa händelser: ”Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.” (Apg 1:3)
Under den tiden var det särskilt en sak han ville att hans vänner skulle förstå, nämligen att det som hände i Jerusalem de omtumlande dagarna stämde helt med vad Moses, profeterna och psalmerna hade förutsagt om korsdöden och om uppståndelsen. Genom förkunnelsen av hans död och uppståndelse i enlighet med Skrifterna skulle hans rike utbredas fram till den dag han kommer åter i härlighet.
Därför var det viktigt att lärjungarna förstod hemligheten i Skrifterna, att de såg att den fanns där från början, hans död och hans uppståndelse, just så som de nu hade sett det i Jerusalem.
Psalmerna
Jesus tog dem med in psalmerna. När vi börjar läsa dem i ljuset av att Jesus genom hela sitt liv bad alla psalmerna och levde i dem, kan vi se hur hans liv, död och uppståndelse finns där överallt. Till exempel i Psaltaren 40:8, ”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig”, så hör vi Jesu villighet att göra sin Fars vilja. Eller när vi läser Psaltaren 22, så hör vi Jesus på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” I samma psalm hör vi fortsättningen i v 23: ”Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.” Där hör vi Jesus profetera om vad han som uppstånden skulle göra.
Josef
Jesu öppnade Moseböckerna. Så kunde de se hur berättelsen om Josef pekade framåt mot hans lidande och hans uppståndelse. Josef såldes som slav av sina bröder och efter en tillfällig upphöjelse i Potifars hus fick sedan år i fängelse för en falsk anklagelse om sexuellt övergrepp, men kom sedan till en förunderlig position i Egypten och kunde bli miljontals människor till välsignelse. Så småningom också för hans elaka bröder. Josefs upphöjelse gömmer Jesu uppståndelse. Att läsa berättelsen om hur Josef ger sig till känna för sina bröder (1 Mos 45:1ff) leder lätt tankarna till hur Jesus kom till sina lärjungar på påskdagskvällen och gav sig till känna för dem. När vi läser om historien om Josef och förstår den så, kommer Jesus till oss.
Arons blommande stav
Om vi slår upp 4 Mosebok 16 och läser om Arons grönskande stav och börjar begrunda hur den staven hade legat inne i templet tillsammans med elva andra torra stavar, så ser vi ett märkligt under. Ett uppror hade ägt rum som ifrågasatte Arons och hans söners prästadöme. Förutom ett radikalt straff för upprorsmännen gav Gud ett synligt tecken på Arons ämbete. Varje stams huvudman skulle inrista stammens namn på en stav. Och allt skulle läggas in i det heliga. När Mose på morgonen hämtade stavarna grönskade Arons stav och bar på en gång blommor och mogna mandelfrukter. Det var Aron som var överstepräst. Vi skymtar åter igen Jesu uppståndelse! Han har uppstått som är vår överstepräst och den ende genom vilken vi kan bli frälsta.
Rättfärdighetens sol
Om vi fortsätter vår vandring genom hela Gamla testamentet och kommer till Malaki 4:2 möter ett märkligt löfte: ”Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.” På Förklaringsberget såg tre lärjungar hur Jesus förvandlades och hur ”hans ansikte lyste som solen”. På samma sätt såg Johannes på Patmos den väldiga synen med Jesus bland ljusstakarna: ”Hans ansikte lyste som solen!”
När den uppståndne kom till sina lärjungar med orden ”Frid vare med er!” hade ”rättfärdighetens sol” gått ”upp med läkedom under sina vingar”. Syndernas förlåtelse är den läkedom vi allra mest behöver, och när vi tror förlåtelseorden går ”rättfärdighetens sol” upp för oss ”med läkedom under sina vingar”, en läkedom som ger evigt liv. Amen •