D
e romerska soldaterna och tjänstemännen hade säkert sett någon form av romerskt triumftåg, kanske till och med kejsaren i Roms, eller något liknande ute i någon av de romerska provinserna. Vad som den dagen utspelade sig för deras ögon hade inga likheter med den vanliga uppfattningen av hur en kunglig procession skulle se ut. Likt tronbestigningen på korset såg detta märkliga intåg ut som snudd på komiskt för de hedniska ögonen. Men de judiska män och kvinnor som kunde sin Bibel såg något annat.
1. Jesu kröningståget i Jerusalem: Gud återvänder till sitt tempel
Nu står han på Oljebergets krön, den nasaré som ställt till med ett sådant väsen.
Nu står han som är Guds Smorde, Messias, Israels Gud, Herrens härlighet i egen hög person och ser ner mot templet. HERREN hade sagt genom profeten Jesaja: ”Se, HERREN förkunnar till jordens ände: Säg till dotter Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.” (Jes 62:11) Och så Sakarjas ord: ”Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han…” (Sak 9:9), och så de välkända orden om ridande på en åsna.
Platsen är inte oviktig. Oljeberget är platsen där Jesus Kristus ska ställa sina fötter vid sin återkomst (Sak 14:4). Det som sker den dagen får väl ses som en liten försmak av det som vi väntar på rent konkret ”därifrån igenkommande för att döma levande och döda”.
Därifrån sker ca 50 dagar senare Jesu Kristi Himmelsfärd, och därifrån red Salomo på sin faders kung Davids åsna. En fredlig Konungs riddjur. Ingen stridshingst, just såsom profeterna sagt.
På en eriksgata i successionen från andra judiska kungar får han samma hyllning som kung Jehu en gång fått. Folket lade ner sina mantlar framför honom (2 Kung 9:13).
Nu kommer han själv, Davids rotskott.
Nu går det som Johanns Döparen sagt i uppfyllelse om han som skulle komma. Herrens ord genom Jesaja: ”Se, jag sänder min budbärare framför dig, och jag ska bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för HERREN, gör stigarna raka för honom!” Det är alltså Herren/JHWH som kommer till sitt tempel och folket bereder väg för honom.
Det är nu profetior i Gamla testamentet uppfylls! Ingen fejk, inga sagor. Jesus vet vilka anspråk han gör.
2. Jesus – en annorlunda Konung med en annorlunda tronbestigning
Låt oss nu säga något om den väldigt märkliga tron som han ska inta. Tronen som Jesus nu gör sitt intåg mot finns inte i Herodes palats, inte heller är det den världsliga kejsartronen i Rom som han bestiger. Nej, Jesu Kristi tron tornar upp sig från en klippa utanför stadsmuren.
Ett ting som aldrig någonsin skulle anses ha något kungligt över sig, tvärtom. Något som var så vidrigt fruktansvärt att man ens inte vill tala om det i bildade romerska kretsar. Brottslingens och slavens dödsstraff.
Det kröningståg som börjar på Oljeberget slutar på ett kors. Det är Kristi tron. Där vinner han segern.
Efter 2000 år av att blivit formade av dessa händelser, vilket inkluderar den tomma graven, Jesu uppståndelse på tredje dagen, så tänker vi inte längre på hur oerhört märkligt detta är.
Han ser nu mot templet, ett av då tidens underverk. Det judiska templet vars rötter sträcker sig tillbaka till det första templet, och ännu längre till platsen där Abraham skulle offra Isak, Moria berg. De judiska rötterna till Jerusalem och tempelplatsen är alltså cirka 4000 år.
Kanske har åsnan han sitter på just ett kors tecknat på sin rygg, då red Jesus mycket påtagligt in i Jerusalem i korsets tecken, på hans väg mot korset. Nu kunde man tro att det är Jesu dagar som är räknade, men det är tvärtom!
Templets dagar är räknade som platsen för försoning och syndaförlåtelse, nu ska Guds frälsning nå både jude och grek. Sann Gud och sann människa, bara så kunde HERREN frälsa denna fallna värld.
”Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria all dem som av fruktan för döden levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.” (Heb 2:14–15)
3. Jesus som har slagit ut skiljemuren är den enda vägen och sanningen
I denna fallna värld, i denna av Den Onde fienden ockuperade tillvaro har en kristen ett annat perspektiv. Hoppfullt, ja, och framför allt realistiskt. Det kan vi ha därför att vi lever våra liv i ett e.Kr! Vi vet vägen att gå, ljuset att följa, Jesus Kristus. Vi är inte längre fast på ”hedningarnas förgård” som bekännande kristna. Vi är inte längre som Skriften säger ”utan hopp och utan Gud i världen” (Ef 2:12). Vi är inympade i Guds Israel, i det äkta olivträdet.
Allt detta gjorde Jesus genom sin död på korset. Hans offer gjorde det möjligt för både judar och hedningar att få frid med Gud. Nu förenade till en ny mänsklighet, födda av den helige Ande i och av dopets vatten och bekännelsen till Jesus Kristus, på väg mot hans återkomst.
”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.” (Kol 1:19-20) •