Alla känner vi till termen ”kalla fall”. Det är vår beskrivning av olösta mord eller kriminalfall. Det finns brott som förblir olösta årtionden efter att de inträffat.
J. Warner Wallace en amerikansk kriminalkommissarie tillhörde en grupp som tog sig an kalla fall. Han var ateist och ansåg den kristna tron vara förlegad. Så tog han sig an fallet Jesus. Att Jesus dog var självklart, men att han skulle ha uppstått betraktade han som ett önsketänkande från kristna. Han beslutade sig för undersöka Jesu död och uppståndelse som ett kallt fall. Han menade att han lätt skulle kunna visa att påståendet att Jesus uppstått var ”fake news”. Efter en noggrann genomgång, med hela sin erfarenhet av svåra mordfall, kom han till den överraskande slutsatsen att Jesus Kristus måste ha uppstått. Han erfor också personligen att Jesus lever. Gud rörde vid hans hjärta, han kom till tro och hela hans liv förändrades!
Vi kanske inte brottas med det på samma sätt, men i Markus 16:1-14 ser vi påskens underbara möjligheter.
1. Långfredagens förtvivlan
Kvinnorna gick till graven för att visa sin kärlek till Jesus. De ville vårda minnet av honom. Han kunde ju inte vara Gud – han hade ju dött. Kan det vara så med vår tro? Vi kanske vårdar minnen av viktiga möten med Gud, men han tycks alltmer fjärran för oss. Kvinnorna och lärjungarna tänkte att nu var det slut. Kanske hade vi perioder i våra liv då det andliga livet, som var så vitalt, nu tycks ha falnat och Jesus verkar vara så långt borta. Vi känner inte hans kraft och närvaro.
De såg omöjligheten. En stor sten var framför hans grav. Allt hopp var egentligen ute. Vi kanske har en mängd stora stenar i våra liv. Vi ser synd, problem, svag tro … Gud verkar vara så långt borta. Vi ser en mängd omöjligheter i våra liv; hemma, i arbetet, i vardagen, i vår ekonomi …
Så var det rädslan. Tänk om de var näst i tur för att korsfästas. Jesus verkade ha tystats för gott. Nu stod de på tur.
2. Påskdagens förvandling
Jesus hade förutsagt det, men ingen vågade tro det. De fick den underbara hälsningen att Jesus är uppstånden! Graven var tom! Stenen var borta! Där fanns ingen kropp! Många av dem mötte den uppståndne Jesus. De fick en påskdag utan dess like!
• De såg Guds makt. Han är starkare än döden! Maria från Magdala blev befriad från ondskan i sitt liv. Jesus hade förvandlat henne och mötte henne igen! Hon fick ett förnyat möte med Jesus. Petrus, som hade misslyckats så totalt, fick en särskild hälsning av den uppståndne! Jesu uppståndelse ger oss alla en nystart i våra liv. Ingenting är hopplöst! Som en kvinna uttryckte det i en gruppsamling när vi talade om den brokiga lärjungaskaran och ställde frågan; Hur kunde det bli något av dem? Hon sa, ”men de var ju tillsammans med Jesus”.
• Vi hör om många som mötte Jesus! Herren vill möta oss. Han har öppnat graven; döden råder inte längre. Han mötte dem enskilt, i gudstjänsten och i måltiden. Han möter oss mitt i alla omöjligheter! Jesu uppståndelse visar att ingenting är hopplöst.
3. Annandagens förväntan
Varje dag är en annan dag. Vi kanske bävar för den kommande dagen. Men lägg märke till vad Markus vittnar om:
• Jesus är där före oss. Han väntar oss i kväll, i morgon – ja, varje dag. Han är före oss vid läkarbesöket, i vår sorg, i vårt arbete – ja, in i döden! En man i vår församling började ett nytt arbete. Han var nervös för det nya arbetet och bad Jesus på morgonen att han skulle vara med honom. När han kommer till arbetet så hängde där en tavla av Jesus ovanför hans skrivbord. Tavlan var förmodligen kvarglömd, men det blev en så stark påminnelse för honom; Jesus är där för mig. Det löftet ger han oss alla!
• Inte ens döden har sista ordet. Jesu uppståndelse är början på uppståndelselivet! Han kommer att uppväcka oss. Livet är inte slut. Nu börjar det fullödiga livet med Gud! Dietrich Bonhoeffer skulle avrättas några dagar före krigsslutet. Han sa, ”för er är detta slutet, men för mig är det bara början”. Vilken trygghet inför döden! Allt detta för att Jesus har besegrat döden.
• Vi får berätta om Honom. Är detta sant, och det är det, då kan vi inte tiga om det. Efter påskens händelser kan inget skilja oss från Kristi kärlek (Rom 8:31-39)! Vilken framtid! Vilket hopp! Det är därför vi frimodigt kan se fram emot kommande dagar, hur eländigt det än är i vår värld. Vi lever med Honom som leder oss tryggt genom död till liv, in i vår vardag, in i våra uppgifter och genom livets svårigheter!
Så kan vi pendla mellan Långfredag, Påskdag och Annandag. Ja, ibland kanske vi upplever dem alla tre på samma dag. Men vi ser Långfredagen i Påskdagens ljus och kan därför frimodigt ge oss in i varje annan dag som möter oss! Jesus Kristus är uppståndelsen och livet. Vi får leva med Honom – varje dag! Det kalla fallet får liv! Han lever!
Ylva Eggehorn har formulerat det i dikten Jesus älskar dig; ”JESUS ÄLSKAR DIG. Det räcker, det är nog, det är för mycket, det är allt.” •