– Tänk er en skog där man hugger ner fler och fler träd och till slut har ett kalhygge. Där blåser det kallt. Så har vi i Sverige steg för steg plockat bort den kristna tron som varit grundläggande för samhällsbygget. Nu blåser det kallt!
Det är Kjell O Lejon, professor i historisk teologi vid Linköpings universitet, och författare till boken Sveriges kristna arv (utgiven av Världen idag) som säger detta. Han var inbjuden till Sätila församling en torsdag i mars för att tala om trons betydelse för nationen, välfärdsbygget och för den enskilda människan.
På eftermiddagen var medarbetare från några olika församlingar samlade och på kvällen lyssnade ett 60-tal intresserade vid en upptäckarkväll.
Under många sekel har det varit självklart med en kristen förståelsehorisont på meningen med livet. Så är det inte alls längre, säger Lejon och ger en rad exempel på hur de kristna tron präglat samhället.
– Jag minns en gammal tant vars psalmbok var fullständigt sönderläst, den gav henne livsmål, inriktning och tröst.
Det svenska samhället har kännetecknats av tillit och välfärd, vilket formats av kristendomen i mycket högre grad än många vill erkänna eller förstå. Den kristna människosynen lade grunden för fattigvården och sjukvården. Vi fick en ny arkitektur och kultur, munkar tog med sig nya sätt att odla grödor och modeller för ekonomiska transaktioner. Kyrkan tog initiativ till skolan och grundade gymnasier och universitet. Uppsala universitets motto har betydelsen: ”Sanning genom Guds nåd och naturen.”
Kjell O Lejon pekar på att 1686 års kyrkolag stadgade att alla skulle lära sig läsa.
– Vi var först i världen med att utrota analfabetismen. 150 år innan den allmänna skollagen kom hade kyrkan bedrivit undervisning. Kyrkolagen inpräntade att också pigan och drängen skulle lära sig läsa. Ingen skulle lämnas åt sidan, alla skulle inkluderas.
Tillsammans med Luthers undervisning om de troendes allmänna prästadöme, att var och en kan nå Gud direkt, var läskunnigheten en avgörande grund för demokratin. Att kunna läsa och veta vad som står i Guds ord innebar också att man kunde pröva det som förkunnades och rätta prästen vid behov.
”Arbetslinjen” hos Luther var också viktigt för samhället. Du är viktig och ska utveckla dina talanger, inte bara för din egen skull utan också för andras. Eftersom man visste att man inte tar med sig något härifrån, skulle man inte samla på hög för egen del utan istället investera. Detta, tillsammans med det kristna människosynen, har lett till att de nordiska länderna, som alla har kors i sina flaggor, ligger i topp när det gäller välfärd.
Men vad har hänt, frågar sig Lejon, och hänvisar till två unga flickor som ville sälja jultidningar till honom och som inte visste varför vi firar jul. De elementära kunskaperna är inte självklara längre. Så tecknas en medveten, och tyvärr framgångsrik, strategi för att avkristna Sverige.
Exempelvis höll Socialdemokraterna sin första kongress på en Långfredag, en tydlig markering mot kyrkan. Man hade sedan ett tydligt mål att avkristna skolan och kyrkan. Från början ville man skilja kyrka och stat men ändrade sig till att istället styra den inifrån. Först år 2000 avskaffades statskyrkosystemet, men alla beslutsorgan är politiserade.
Lejon pekar på att undersökningar visar att Sverige intar en extremposition som ett både sekulärt och individualistiskt land. Samtidigt, ser han, att ”husförhör” och kontroll av kunskap återkommer i ett politiskt system, där man jagar syndabockar och tillrättavisar dem som tänker ”fel”. Vi är fria att tänka som vi vill men förväntas ändå tänka lika i många frågor.
Individualisering har lett till pluralism och relativism, men också till konsumism, att vi ser vårt värde genom det vi köper. Men det är inte bara varor som konsumeras, konstaterar Lejon, utan också vänner och livskamrater. Tanken blir: ”Så länge du ger mig något har du ett värde för mig.”
Värderingsförändringen i samhället har gått fort, trådarna till det som är förutsättningarna för att vi kunde bygga välfärds- och tillitssamhället har kapats. Vi ser nu hur välfärden försämras och människovärdet devalveras, fortsätter Lejon. Där dödshjälp har kommit in har man tänjt på gränserna.
I Kanada fick en deprimerad man i ett krissamtal frågan om han inte funderat på dödshjälp. I Holland kan barn omfattas av dödshjälp. Det är inte långsökt att äldre kan tänka, att nu ligger jag till last och kostar för mycket.
– Det är som att vi befinner oss på ett kalhygge. Man sågade ner träden för att få slippa mörkret, men nu blåser det kallt, konstaterar Kjell O Lejon och pekar på nya siffror om att SOS-linjens suicidärende ökat med 30 procent mellan 2023 och 2024.
– Många mår inte bra. Stabiliteten och meningen man haft tidigare är borta. Den kristna traditionen finns inte längre som en självklar bottenplatta. Vi har en kyrklig alzeimerssituation. Var tredje ung man menar att livet är meningslöst. Men det är inte klokt när vi vet att vi har en skatt av nåd, barmhärtighet, mål och mening, säger Lejon. Han konstaterar att den sekulära liberalismen lever på frukter som den själv inte kan skapa, frukterna framvuxna ur en kristen samhällsmylla som har en realistisk och sund människosyn som tydliga ingredienser. Det liberala samhället kommer inte att fungera, stabiliteten saknas.
Vad ska vi då göra?
– Luther ska ju ha sagt, att även om världen går under i morgon planterar jag mitt äppleträd idag. Vi får kunna kritisera det som gått snett för att gå rätt. Låt oss inte frestas att korrigera tron för att lyckas. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Vattna inte ut tron för att folk inte tror, säger Lejon och pekar på att inte minst unga män, som lyssnat på YouTube, kommer till kyrkan, och de vill höra det stabila budskapet.
Bara för att vi ska vara goda medmänniskor behöver vi inte komma överens med alla, vi behöver inte anpassa oss till dem som inte är intresserade, säger Lejon och avslutar med hänvisning till den kämpande kyrkan och den triumferande kyrkan:
– Vi är inte lovade en enkel väg, men har löfte om seger. Det kan väcka hopp, glädje och tro. Låt oss därför upprepat höra Guds ord och gå till den heliga mässan och finna mål och mening.
Vid årsskiftet övertog Kjell O Lejon som redaktör för Svensk Pastoraltidskrift (SPT). På frågan hur han beskriver tidskriftens uppgift, profil och målgrupp svarar han:
– SPT ska vara en klar och tydlig röst för klassisk tro inte minst i Svenska kyrkan men även en bredare i svensk kristenhet, detta på den allmänneliga kyrkans trosgrund. Tidskriftens perspektiv bygger på förtroende för att Kyrkans Herre, Jesus Kristus, genom sin Helige Ande, leder sin Kyrkas utveckling genom seklerna, och därmed också i vår tid. Vi publicerar intellektuellt stimulerande, intresseväckande, uppbyggliga och viktiga artiklar för både präster, diakoner och lekfolk, men även en pastoral verktygslåda med idéer för hur man kan förstärka och bygga församlingslivet, kommentarer till företeelser ur klassisk kristen synvinkel, textkommentarer eller predikoutkast till kommande söndagar, med mera.
Vad är din målsättning med SPT, inte minst i ljuset av föredragets ämne?
– En målsättning är att nå ut till fler läsare än vi gör idag. Den kristna rösten utifrån ett klassiskt perspektiv måste höras tydligare och nå längre än den gjort på länge. I den kristna tron, som SPT vill förmedla, finns nåd, barmhärtighet, mening och mål, det som så många saknar idag. Vi vet var den stabila grunden finns, eller rättare vem Han är, livets Herre, Jesus Kristus. Nu har vi förmånen att peka på just detta.