”Vad som sker just nu är en väckelse i ordets rätta bemärkelse. Människor kommer till tro och söker ett hem, en gemenskap och näring för denna tro.” Detta skriver Adam Hirshals Illi, präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö, i en debattartikel i Kyrkans tidning den 14 mars. Debattartikeln var en reaktion på att prästerna i Maria Magdalena församling uttryckt bekymmer för ungdomars sökande efter sanningen. Han skriver att de ”vill verka för en religiositet och därmed en kyrka utan sanningsanspråk”.
Kyrka och Folk tog kontakt med Adam Hirshals Illi och frågade vilka iakttagelser han gör i Malmö.
– Malmö är ett stort pastorat och jag kan inte tala för alla, men jag hör bland herdekollegor att många ser en ökning i gudstjänststatistiken, och att många av de nya som kommer är män. I vårt sammanhang såg jag redan för ett par år sedan att det kom unga människor, 16–17 år, som missat chansen till konfirmation.
De flesta har kommit i kontakt med den kristna tron genom olika predikanter på Internet, inte minst den katolske biskopen Robert Barron, men även genom psykologen Jordan Petersons bibelstudier, noterar Hirshals Illi.
– Några har kommit till Bunkeflo där vi har en allmänkyrklig profil, med gott bordsskick i nattvarden och Kristocentrisk förkunnelse. Här känner de igen katoliciteten de mött på nätet. Huvudlinjen i Svenska kyrkan är en annan och svår för dem att känna igen sig i.
Hirshals Illi menar att Svenska kyrkan i kraft av sin bekännelse egentligen är både katolsk och ortodox, men att man blivit dålig på att uttrycka svaren och att man därför inte rymmer dem som kommer.
Vad kännetecknar de sökande du möter?
– Jag tror att de är rätt olika, men det har funnits en slags normativ uppfattning, naturalistisk, att det som är, är det vi ser. Att det inte finns någon annan mening i livet än den vi själva konstruerar. Då blir det ganska tröstlöst om man inte vet hur man ska bära sig åt, inte förmår att skapa mening.
– Det finns en trötthet på det subjektiva och för vissa kan det vara en trötthet på politiseringen. Idén att det inte finns någon egentlig mening blir ohållbar. Det är också en ny tanke att vi skulle behöva skapa mening i våra liv. I kyrkan tror vi att något är sant och kommer utifrån, som vill uppenbara och avslöja sig.
Adam Hirshals Illi poängterar att det inte handlar om en inre känsla utan att evangeliet kommer utifrån och Anden väcker tro. Det finns en som har skapat oss och har en kallelse till oss – som vill något med våra liv.
Vad bör man göra för att möta behoven?
– Vi präster behöver återvinna förtrogenheten med bekännelsegrunden och fundera på våra prästlöften, där vi lovar att stå fast vid kyrkans tro, som den kommer till uttryck i Uppenbarelsen och i bekännelsen, säger Hirshals Illi, och pekar på att den ekumeniska gemenskapen med andra bygger på de gammalkyrkliga bekännelserna som vi har gemensamt. Är man osäker på sin egen grund förlorar man också gemenskapen med andra.
– Det duger inte att säga att vi söker svaren tillsammans. I evangelieförkunnelsen ligger det att berätta vad vi själva hört, att vi förvaltar apostlarnas tro.
– Vi behöver bli förtrogna med vår egen bekännelse, och finna plattformar där vi kan vara del i att erbjuda människor de svar, och de underbara löften som är Evangelium. Vi måste vara beredda att svara för vårt hopp, avslutar prästen i Bunkeflo. •