När listorna inför höstens kyrkoval offentliggjordes, framgick att Per Ewert toppar Frimodig kyrkas lista för Växjö stifts valkrets till kyrkomötet. Per Ewert är fil.dr. i politisk historia och direktor vid den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Hans avhandling om det socialdemokratiska projektet att sekularisera Sverige har fått stor spridning i sin populärvetenskapliga utgåva Landet som glömde Gud. I många avseenden är Per Ewert en utmärkt kandidat. Att han nu återinträtt i Svenska kyrkan och vill ställa sina rika gåvor i tjänst för att föra kyrkan tillbaka till sina teologiska rötter är både glädjande och något överraskande — inte minst då han tidigare varit styrelsemedlem i den baptistiska Evangeliska frikyrkan (EFK), en kyrka som definierar sig som evangelikal, missionell, baptistisk och karismatisk.
Oaktat denna bakgrund får man välvilligt hoppas att han befinner sig på en reformatorisk resa mot biblisk kristendom. Helt tydligt har han själv inte uttryckt sig när det gäller hans ståndpunkt. På X (f.d. Twitter) skriver han:
”För den som undrat varför jag återinträtt i SvK så är svaret förstås som vissa gissat: Kyrkovalet! Frimodig kyrka ställde frågan om jag kan ställa upp till Kyrkomötet. Politiseringen och sekulariseringen inom SvK behöver vändas. Nu hjälps vi åt!”
Kyrka och Folk instämmer så klart i uppmaningen: Nu hjälps vi åt! Och vi vill gärna ge både Per Ewert och Frimodig kyrka några uppmuntrande och välvilliga råd i detta arbete.
Frimodig kyrka gör ett beundransvärt arbete med att balansera de taktiska överväganden som kyrkopolitiken kräver, med en frimodig bekännelse. För att detta ska ske på ett riktigt sätt är det självklart viktigt att kunna samla profilerade, kompetenta och frimodiga företrädare. Samtidigt bör ett varningens finger höjas: det är inte bara kompetens och frimodighet som är viktigt. Det är avgörande att Frimodig kyrka – också i sitt val av kandidater – bevarar sin trohet mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
För Svenska kyrkan gäller att de överordnade lärodokumenten har företräde framför all ordning. Det är till försvar för dessa som kyrkans ordning ska inrättas, och det är mot dessa som alla beslut – även kyrkomötets – ska prövas. Av förarbetena framgår det tydligt att kyrkomötet redan i sin normgivande verksamhet ska beakta detta, och att ingen kyrkopolitisk majoritet har rätt att sätta sig över dessa dokument. Det viktigaste valet är därför att hålla sig till denna auktoritet. Det handlar inte om vilken lärogrund som helst, utan om en lära som en gång för alla givits: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, sådan den kommer till uttryck i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter. Den är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen, samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593 och förklarad i Konkordieboken samt andra dokument som Svenska kyrkan bejakat. Svenska kyrkan ska vara en evangelisk-luthersk kyrka där mission, undervisning och gudstjänst ska sätta evangeliet renhet och sakramentens rätta förvaltande i centrum. Det är något ganska annorlunda än reformert och evangelikal baptism.
Det är med denna läroståndpunkt i ryggen som all kyrkopolitik måste bedrivas.
Mot denna kan ingen gällande ordning stiftas.
I själva verket är det just detta som är kärnan i kyrkans politisering: att man inte längre förhåller sig till kyrkans tro, utan till mänskliga profiler och opinioner. Det blir ett stort arbete för kandidater som inte är bekanta med – eller kanske inte ens bejakar – denna bekännelse, att kunna vara en profetisk röst för frimodig bekännelse inom Svenska kyrkan. Just detta är nämligen Frimodig kyrkas viktigaste roll i kyrkomötet.
Här bör Frimodig kyrka noga överväga hur man bäst navigerar framåt. I många år har man motionerat om att alla kyrkomötesledamöter ska få en kopia av bekännelseskrifterna som en del av sin tjänstgöring. Nu kan man göra slag i saken och tillhandahålla ett sådant exemplar och en klok mentor som kan vara till stöd för att orientera sig i sammanhanget. Inte minst hans handledare från avhandlingsarbetet, Kjell O Lejon, vore ett utmärkt val. •