Sund tro heter en bok som Fredrik Wisløff skrev 1973. I boken försöker han visa en väg mellan svärmeri och rationalism. Behovet av att tala om en sund tro är om möjligt ännu större idag. Det berör också andra stora frågor, som vägen mellan andlig träldom och köttslig frihet, samt vägen i mötet med både psykisk hälsa och olika andemakter.
Jesus talar om sig själv som vägen, sanningen och livet. All erfarenhet från dåtid och nutid påminner oss om att det finns många fallgropar som vi kan hamna i när vi vill följa vår Herre och Frälsare. När vi talar om sund tro är ämnen kopplade till sund och osund andlighet ofta inom synfältet. Men inte minst i vår tid behöver vi i detta sammanhang också tala om sund och osund mänsklighet. Jag vill därför i två artiklar försöka säga något om sund andlighet och sund mänsklighet, två teman som är nära sammankopplade i den kristna tron.
Sund andlighet
Fredrik Wisløff nämner några kärnområden när han talar om den sunda tron. Han nämner evangeliets kärna, sund lära, växt i nåd och kunskap om Jesus, ett sunt böneliv, en sund gudsfruktan och Andens tuktan i möte med synden.
I Kristus
Sund andlighet har sin absoluta förankring i de korta orden ”i Kristus”. Både Paulus brev och bl.a. Johannesevangeliet har ett starkt fokus på denna sanning. Jesus talar i sitt viktiga avskedstal om att ”förbli i mig” (dvs. hans ord och hans kärlek). Där har en kristen sin viloplats, sin livskälla och sitt eviga mål. Det var detta vi skapades till av den treenige, helige Guden. Skapade genom Kristus och till Kristus (Kol 1:16). Guds eviga mål är gemenskap med Gud och med hans Son, Jesus Kristus. Den Helige Andes gärning i våra liv här och nu är att genom Guds Ord föra oss till Kristus, skapa tro och kunskap om honom och förhärliga honom för våra hjärtan.
Rättfärdiggörelsen
Fredrik Wisløff skriver att en sund andlighet har sin förankring i själva evangeliet. Endast i Kristus, genom tron på honom, kan en människa vara rättfärdig och helig inför Gud. För aposteln Paulus innebar vägen i mötet med Jesus Kristus mycket kamp (Fil 3:5-8, Apg 9, Rom 7:8-10) när hans egenrättfärdighet blev avslöjad. Synden avslöjades i mötet med den rene och helige. Guds goda bud visade honom hans orenhet. Till och med det ”bästa” han kunde sätta sin tillit till måste han räkna som ”skräp, för att vinna Kristus”. Sund andlighet talar om Kristus allena, nåden allena, tron allena. I honom är synden sonad. Han ensam är min rättfärdighet. Den vita dräkten, utanför mig, vunnen genom Jesu frälsningsgärning, kan inte min mest förfärliga synd smutsa ned.
Pånyttfödelsen
Endast i Kristus har en kristen genom tron fått ett nytt liv i hjärtat. Den treenige Guden har själv tagit sin boning i våra hjärtan genom Sonen och Anden (Joh 14:16-18). Kristi kärlek är genom Anden utgjuten i våra hjärtan (Rom 5:5). Det är detta vi genom tron blev döpta till, hans död och uppståndelse för oss. Vi blev förenade med honom när vi blev begravda med honom genom dopet till döden och uppväckta med honom till ett nytt liv. Vi är iklädda Kristus och uppväckta med honom för att vandra i det nya livet i gemenskap med Kristus (Rom 6:3-4).
Barnaskap
I honom har vi fått barnaskap hos Gud. Vi är inte slavar som arbetar för att bli goda nog inför Gud för att undvika straff. Han själv tog domen och straffet för våra synder. Nu är vi barn som kan kalla Gud för Abba Fader (Rom 8:15, Gal 3:13-14 och 4:4-7).
I detta barnaskap lever vi i syndaförlåtelsens rike. Och vi har daglig tillgång till den nåd vi står i (Rom 5:2). Vi lever i ljuset med en regelbunden, ärlig bekännelse av våra synder (1 Joh 1:7-9).
Sund gudsfruktan
Wisløff talar också om en sund gudsfruktan som en viktig del av en sund tro. Luther talar i den lilla katekesens om att frukta och älska Gud. Inte en slavs fruktan, som lever med rädslan för straff. Utan en vördnad för den helige Guden och en förtröstan på hans barmhärtighet. Barmhärtigheten och kärleken har drivit ut den onda rädslan (1 Joh 4:18). Men den sunda gudsfruktan vill leva heligt, liksom han är helig (1 Pet 1:15-16). Den onda fruktan är rädd för Guds närhet, men den sunda fruktan är rädd för att komma bort från Gud.
Helgelse – kristen tillväxt
Den kristnes sunda tillväxt eller helgelse (Rom 6-8) har också sin förankring ”i Kristus”, i hans död och uppståndelse för oss. Kanske detta är ett av de områden där det kan uppstå störst skillnader mellan olika trosinriktningar. Den kristne känner kampen mellan den gamla människan/köttet och Anden. Det är ett sundhetstecken. Men Paulus erfar i Romarbrevet 7 att det inte är lagen som ger kraften. Tillväxten kommer inte av disciplin, goda vanor, en innerlig överlåtelse eller den goda förmaningen, även om allt detta är en del av den kristna kampen.
Räddningen för Paulus och varje kristen är i nådens ord: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Rom 8:1). Det är budskapet om Jesu död och uppståndelses betydelse som också främjar det nya livet i den kristne (Rom 8:3).
Andens tuktan
Fredrik Wisløff talar också om Andens tuktan i samband med den sunda tron och andligheten. Den goda frälsningsvissheten kan glida över i självsäkerhet. Därför måste en kristen också då och då be som David: ”Rannsaka mitt hjärta” (Ps 139:23-24). Otro och egenrättfärdighet behöver ständigt komma fram i ljuset. Gud fostrar i kärlek för att vi ska få del i hans helighet (Hebr 12:10). Olika prövningar från Gud hör till för att tron ska bevaras sund (1 Pet 1:6-7). Grenen på ”vinstocken” måste rensas för att den ska bära mer frukt (Joh 15:2). Det finns ingen motsättning mellan en sund tro och ett liv som är bekant med olika typer av Kristuslidanden (Rom 8:17).
Ordet och Anden
Den sunda andligheten skiljer inte Anden från Ordet. Att lyssna till Andens röst är att lyssna till Orden från Jesu mun, inte till ingivelser i vårt inre (Upp 2:1 och 7). Att ledas av Anden och att ledas av Guds goda bud hör oupplösligt samman (Hes 36:27). Detta står inte i motsättning till att Gud i vissa fall kan möta människor både i drömmar och syner (Apg 2:17). Men en kristens lust står till hans ord (Ps 119:70 och 105). Särskilt tacksam kan en kristen vara för nådemedlen i den kristna församlingen. Ordet/förkunnelsen, dopet, nattvarden och skriftermålet. Gud kommer med den största Andens gåva, som är Kristus själv, genom medel där han verkar och vi får vara den mottagande. Därför söker den sunda andligheten till förkunnelsen, gemenskap med andra troende och nattvarden.
Ett sunt böneliv
Wisløff talar också om ett sunt böneliv. Jesus säger att vi ska slippa att tänka hedniskt om bön (Matt 6:7-8). Dvs. att vi belönas av Gud för vår mängd med bön. Bönen är en gåva, en nåd att vi kan kalla Gud vår Far. En nåd att vi ”kan släppa in Jesus i all vår nöd” (Hallesby i boken Från bönens värld). Gud hör både suckar och bristfulla ord. Han själv går i förbön för oss (Rom 8:26 och 34). I bönen kan vi påminna Gud om alla hans löften. Vi får räkna med både hans allmakt och hans eviga frälsningsvilja. Bönen är en viloplats (Matt 11:28). Detta står inte i motsättning till att bön också kan vara en kamp och ett arbete.
Andlig kamp
Bibeln talar realistiskt om att vi lever i en andlig kamp mot ”furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna”
(Ef 6:12-13). Extra sårbara är vi eftersom Djävulen har en allierad i våra egna liv, nämligen vårt eget kött. Vi är lätta att förleda både genom falsk, kristlig förkunnelse, olika strömningar och ideologier i vår kultur samt alternativ tro och religiositet. Samtidigt får inte all oenighet och meningsskiljaktighet göras till andlig kamp, varken i församling eller samhälle.
En sund tro tar Bibelns tal om andlig kamp på allvar utan att huvudfokus kretsar kring allt som är fel. Det kan vara en stor fara att ”demonisera” allt som inte är i enlighet med Guds goda vilja. Mycket inom politik, kultur m.m. kan vara både osunt och oklokt utan att vi ska fälla en andlig dom. En sund ödmjukhet i relation till egen bedömningsförmåga bör följa oss. Människans onda natur och svekfulla hjärta, som kommer till uttryck på många områden, ska inte heller demoniseras, utan korsfästas i omvändelse och tro.
Också i vår andliga kamp är nyckeln att få vara i Kristus och i hans väldiga kraft (Ef 6:10-11). Kristus är både vår viloplats och vårt rustning i vår livskamp. Genom hans försoningsdöd för våra synder på korset vanns den avgörande segern mot vår fiende (Kol 2:14-15). •
Tidigare publicerad på www.foross.no