Betraktelsen utgår från Luk 4:23-30 i förra evangelieboken.
I Faderns, Sonens, och den Helige Andes namn. Amen.
Jesus undervisade i Nasarets synagoga. Vi läser att folket förkastade hans budskap och de blev så arga på honom, att de drev honom ut ur den församling han hade tillhört. De drev honom ut ur staden där han hade växt upp. Jesus säger: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Eller som Johannes skriver: Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Det blev förspillda tillfällen för folket i Nasaret. Vi vet inte om folket i Nasaret på nytt fick höra hans budskap. Han blev knappast inbjuden till Nasarets synagoga en gång till. Förspillda tillfällen.
Jesus fortsatte dock att predika ordet på andra platser. Och många kom till tro på honom. I samband med att han sände ut sina lärjungar att predika ordet sa han: ”Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter”. Även då kunde det bli förspillda tillfällen.
Jesus led, dog och uppstod i Jerusalem. I Lukas 19 läser vi att han gråter över staden och dess tillstånd. Där säger han:
Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.
Denna söndag har förknippats med Jerusalems förstöring, som inföll vid denna tid på året år 70 e.Kr.
Martin Luther skriver på ett ställe att Guds ord är en regnskur, som flyttar på sig. För över 1000 år sedan kom evangeliet till vårt land. 500 år senare kom reformationen. Men, idag är det svårt att kalla vårt land för ett kristet land. Även om det finns oerhört många kyrkor i vårt land, så är det inte många som besöker dem, eller om det firas gudstjänster i dessa kyrkor, så är det på de flesta platser något helt annat budskap än vad våra förfäder fick höra. Det blir förspillda tillfällen. I våra bekännelseskrifter heter det följande:
Ty det är välförtjänta syndastraff, när Gud straffar land eller folk för föraktet av Ordet … Denna sin rättfärdiga, välförtjänta dom låter han oss se övergå vissa länder, folk och enskilda, på det att vi, när vi jämföra oss med dem och finna oss lika dem, må så mycket ivrigare lära känna och prisa Guds oförtjänta nåd mot ”barmhärtighetens kärl”. (SKB s. 667)
Många i vårt land, inte minst i den äldre generationen, har fått växa upp i en kristen familj, blivit döpta som barn, gått i kyrkan, blivit konfirmerade… Men många av dem har glidit bort från kyrkan, eller kommer sällan till församlingen. Martin Luther skriver på ett annat ställe om första Johannesbrevet: ”Johannes har … skrivit detta brev i synnerhet mot de falska kristna”. I detta brevet, skriver aposteln bland annat: ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom”. Människor fortsätter kanske att komma vid särskilda högtider, men annars blir det inte mycket av det, och bibeln ligger oanvänd på hyllan. Förspillda tillfällen.
Herren kan alltså flytta ljusstaken ifrån en plats, såsom han har gjort på så många platser där Paulus missionerade. På samma sätt kan Herren göra så i vårt land.
Kyrkolokalen finns kvar men inget evangelium predikas. Om det är fallet där ni bor, så blir ni tvungna att resa en längre sträcka för att finna en församling som håller sig till bibeln och den lutherska bekännelsen. Kanske borde ni överväga att flytta. När du ska börja studera eller söka nytt jobb, välj då en plats där det finns en sådan församling.
Som kristen behöver man en församling och en pastor. Alla behöver en pastor att samtala med och bikta sig för. Vi behöver en församling, just för att vi är syndare som behöver syndernas förlåtelse, både i ordet och i sakramenten. Vi behöver varje söndag få del av frälsningen som Jesus vann på korset. Vi behöver undervisas om hur man skall leva i den svåra tid vi lever. Vi behöver bli påminda om hustavlan, om de uppgifter vi har i alla våra kall, hur vi skall leva som kristna. Om inte kyrkan ”katekesar oss” så gör världen det. Vi behöver den kristna gemenskapen. Låt oss därför ta vara på alla tillfällen. Det är i din lokala fysiska församling som Gud skänker sin frid och förlåtelse i ordet och sakramenten. Fridens evangelium predikas. Dopet är röda havet som vi räddas igenom. Nattvarden är den himmelska mannan under vandringen. Från nattvardsbordet skickas vi ut med orden: ”Gå i Herrens frid”. Med styrkta hjärtan, så får vi gå hem och leva ut vårt liv som kristna i vår vardag.
HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
I Jesu namn. Amen