Skribenten är uppvuxen i Assemblies of God som är ett pingstsamfund i USA. Sedan 20 år är hon bosatt i Sverige och har varit medlem i Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan (ELBK). Hon är numera medlem i Missionsprovinsens koinonia Sankt Matteus församling i Helsingborg.
Jag är väl medveten om att det väcker starka känslor när man börjar tala om vad kvinnor får eller inte får göra i kyrkan. Det gäller inte bara i Sverige eller i lutherska sammanhang – det är ett globalt fenomen, vilket jag själv kan intyga. Jag flyttade hit som 25-åring (jag har nu bott här i 20 år) och har en bakgrund i en icke luthersk kyrka. Jag vill också betona att detta inte är en ny fråga – den har varit aktuell i alla tider.
Jag har läst mycket, funderat mycket och ställt många frågor om detta ämne. Inte för att jag själv kände mig ”kallad” att predika, undervisa eller leda en församling – men för att jag ville känna mig trygg i min roll, i vad Gud har kallat mig till som kvinna, som mamma, som fru och i mitt arbete. Gud har skapat mig med en viss personlighet och vissa gåvor. Jag söker svar i Bibeln för att förstå hur Gud vill att jag ska använda mina gåvor, mina färdigheter och min tid för att ära honom – i världen, i hemmet och i kyrkan.
Erfarenheter från olika sammanhang
Hemma har vi talat mycket om kvinnans roll i församlingen. Jag och min man har tidigare varit med i sammanhang där kvinnor inte fick rösta om enkla saker – som när frukosten på ett läger skulle börja. I de lutherska sammanhang vi mötte i Sverige upplevde jag att det inte fanns några formella forum för kvinnors röster eller frågor – utom ”hemma med sin man”. Inga kvinnor fanns i kyrkoråd eller styrelser. Detta försvarades ofta av präster med bibelcitaten:
Liksom i alla de heligas församlingar ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen (1 Kor 14:34–35).
En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva (1 Tim 2:11–13).
Frågor från nästa generation
Vi har en 17-årig son och en snart 15-årig dotter som ställer många frågor hemma. De vill kunna svara sina klasskamrater som frågar rakt ut: ”Varför prästviger ni inte kvinnor?” De har själva märkt en skillnad mellan Missionsprovinsen och andra svenskkyrkliga sammanhang. Det väcker naturligtvis nyfikenhet – precis som det gjorde hos mig.
Hur kan två svenska lutherska, bibeltrogna och bekännelsetrogna kyrkor komma till så olika slutsatser?
Jag tror att svaret påverkas av varje persons bakgrund: vilken erfarenhet, utbildning, uppväxt, kyrklig tradition och personliga övertygelse man har. Man har olika utgångspunkter, och det gör att frågan både är komplex och känslig. Ibland kanske det handlar om att ”störa de självsäkra och trösta de plågade”.
En sammanfattning i två punkter
Jag tror att man kan sammanfatta det ganska enkelt:
– Att helt utesluta kvinnor från alla roller med någon form av auktoritet i kyrkan är fel.
– Att ignorera att män och kvinnor har olika roller är också fel.
Börja i rätt ände
Om man börjar med att fråga: ”Får en kvinnlig diakon göra detta …”, har man börjat i fel ände.
På samma sätt som det är fel att börja med frågan: ”Är det rätt att döpa barn?” Första frågan måste vara: ”Vad är dopet?” Först när man har svar på den frågan, kan man gå vidare till barndopet.
Samma logik gäller när vi talar om mäns och kvinnors roller.
Lära och praxis
Det är otroligt viktigt att vi skiljer på lära och praxis.
Bibeln ger oss lära och principer. Dessa kan ta sig olika uttryck beroende på sammanhang – men grunden måste alltid vara biblisk. Alla beslut om praxis och tillämpning bör utgå från den bibliska grunden.
Tre bibliska principer – på katekesnivå
Jag tror det finns tre bibliska grundprinciper att utgå från – som tre ben på ett bord. Det är så enkla att även tonåringar kan förstå dem:
Princip 1:
Kvinnors värde som skapade i Guds avbild är okränkbar, och deras ställning som Guds barn är orubblig.
Princip 2:
Manligt ledarskap och kvinnlig underordning i äktenskapet är en del av Guds skapelseordning (1 Mos, Ef 5, 1 Pet 3).
Princip 3:
Prästämbetet – det vill säga att undervisa och predika med auktoritet och vara ansvarig inför Gud, alltså även dess funktioner och uppgifter – är förbehållet vissa män.
Princip 1 – kvinnors värde
Jag tror inte någon i våra sammanhang förnekar princip 1, men jag tror däremot att många förbiser den. Man fastnar ofta i diskussionerna om princip 2 och 3, och tar för givet att princip 1 är självklar.
Både män och kvinnor skapades till Guds avbild, med samma värdighet och värde. Båda har fått uppdraget att råda över jorden: ”Gud välsignade dem och sade till dem …” (1 Mos 1:28). Kvinnors herravälde över jorden bör inte begränsas.
I Galaterbrevet 3:26 står det i vissa engelska översättningar att vi är Guds söner – inte för att exkludera kvinnor, utan för att inkludera dem i det arv som tilldelades söner på den tiden. När det sedan står, ”här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28), betyder det att kvinnan i Kristus har samma värde som mannen. Att kvinnor underordnar sig sin man, och inte innehar prästämbetet, innebär inte att de är mindre värda eller lägre ställda i Guds ögon.
Princip 2 – Skapelseordningen
Jag hörde präster hänvisa till skapelseordning många gånger men förstod inte riktigt. Vad betyder det att ordningen med manligt ledarskap och kvinnlig underordning kommer från skapelsen? Vad menade Paulus? Nu förklarar jag detta så här för mina barn:
– Adam skapades först och fick uppdrag av Gud.
– Eva skapades från Adam och för Adam, det innebär en viss auktoritetsskillnad.
– Adam ger Eva hennes namn och har ansvar för henne, men båda råder över jorden.
– Eva beskrivs som ”hjälpare” (hebr. azar), vilket inte betyder underlägsen – Gud själv kallas ”hjälpare” i Ps 46:2.
Efter syndafallet kallar Gud på Adam först. Adam ställs till svars för bådas synd.
Adams ansvar är större. Evas förbannelse påverkar bara kvinnor, men Adams förbannelse påverkar hela skapelsen, och detta visar oss det ansvar, representation och auktoritet som Adam hade.
Adam bär huvudansvaret för fallet. Om Adam och Eva var lika, skulle den som syndade först vara ansvarig eller båda vara lika ansvariga. Men nu hade Adam ett större ansvar vilket överensstämmer med en större grad av auktoritet. Enligt Nya testamentet är det Adam som representerar alla människor, inte Eva.
Före syndafallet fanns en spänningsfri ledarskapsordning som en del av Guds goda skapelse! Syndafallet skapade inte rollskillnader – den gjorde dem bara svåra! Vi ska inte bekämpa rollerna i sig, utan syndens effekter som skapar konflikter, maktmissbruk eller uppror mot Guds ordning.
Vad betyder ”underordna sig”? (princip 2)
Att underordna sig betyder inte att kvinnan är maktlös eller inte får fatta beslut. Det betyder inte att hon saknar auktoritet i hemmet eller över sina barn. Det betyder inte att hon inte kan bestämma över sitt jobb, företag eller sitt liv eller kan ställa rimliga krav på sin man. Det betyder inte heller att alla kvinnor ska underordna sig alla män.
Att underordna sig innebär att man stöttar och respekterar mannens ansvar som ledare i hushållet – att han har sista ordet (inte det enda ordet), och att han har en ledarroll i äktenskapet.
Det borde inte vara ett problem för en kristen kvinna att underordna sig en man som, enligt 1 Pet 3:7, lever förståndigt med henne och visar henne aktning som medarvinge till livets nåd. Och en man som älskar sin hustru så som Kristus älskade församlingen och offrade sig för den (Ef 5) – en sådan man är lätt att underordna sig. Det är en välsignelse!
Patriarkala övergrepp sker när män kräver makt utan ansvar. Men det blir också fel när män abdikerar från sitt ansvar och blir passiva. Den bibliska tanken är att kvinnan frivilligt och respektfullt underordnar sig en självuppoffrande, kärleksfull manlig ledare i hemmet – och detta är en begränsad, inte total, auktoritet.
Princip 3 – Prästämbetet är reserverat för män
I Skriften finns det tydliga anvisningar om att det bara är män som ska kallas till präster. Endast män ska bära det yttersta ansvaret i församlingen som äldste, präster, herdar eller biskopar (ord som används växelvis i Nya testamentet). Enligt Nya testamentet var kvinnor inte präster/äldste och inte heller apostlar, men de hade andra roller och funktioner i församlingarna. I 1 Tim 2–3 förklaras detta med att Adam skapades först, inte Eva, och att Eva blev bedragen först. Detta handlar inte om kulturella faktorer, utan Paulus anknyter till skapelseordningen – precis som i Första Korintierbrevet kapitel 11.
Det betyder inte att kvinnor inte får undervisa i församlingen alls – vi ser flera exempel på kvinnor som undervisar (t.ex. Priscilla i Apg 18), profeterar (t.ex. Filippus döttrar i Apg 21), ber och vittnar.
En kvinna är fri att ha vilken roll eller funktion som helst i församlingen som en icke-ordinerad, icke-prästvigd man kan ha. Men att undervisa med auktoritet och ansvar som en herde/präst – det är enligt Bibeln förbehållet därtill kallade män. Inte bara titel ”präst” men även funktioner och uppgifter som hör till prästämbetet/predikoämbete. Därför kan en präst tilldela venia till en man. Mannen går då in i predikoämbetet när han förkunnar för församlingen på en söndagsgudstjänst (under kyrkoherdens ansvar). Det hade inte varit ok för en kvinna att göra detta eftersom prästämbete inkl funktioner och uppgifter är förbehållet därtill kallade män. Det handlar inte om värde, begåvning eller andlighet, utan om Guds ordning för hur hans församling ska ledas. Detta behöver kommuniceras varsamt men tydligt.
De här principerna från Guds är en välsignelse! Gud har skapat oss till man och kvinna, det är gott! Vi är olika, vi behöver varandra och våra kallelser kan komplettera varandra! Detta är inte något att skämmas för eller något vi ska undvika att prata om. Att förstå och tillämpa bibliska principer ger glädje, trygghet och frid!
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3)
Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen. (Psalm 19)
Praktisk tillämpning i våra sammanhang
Vi behöver tänka konstruktivt: Hur kan vi skapa utrymme för kvinnor att använda sina gåvor i våra församlingar – utan att bryta mot den bibliska ordningen?
Om vi säger att kvinnor inte får predika offentligt eller inneha herdeämbetet – då måste vi också öppna andra dörrar.
Exempel på vad kvinnor kan göra:
– Undervisa kvinnor, barn och ungdomar.
– Vittna, leda bön och samtalsgrupper.
– Arbeta diakonalt och vara själavårdare.
– Bidra med undervisning i skriftlig form.
– Sitta i styrelser (beroende på hur styrelsens ansvar är utformat).
– Konsulteras och rådfrågas vid beslut.
– Ha rösträtt i församlingsmöten, åtminstone i frågor som inte rör läroämbetet.
Om vi säger nej till detta, signalerar vi att kvinnors röster inte är viktiga. Ibland är man så rädd att tänja på gränser, att man stänger alla dörrar. Det gör mig att ledsen att se kristna manliga ledare/pastorer som antingen gör det bekvämt för sig (utesluter man kvinnor behöver man aldrig reflektera över var gränsen går) eller är svaga och konflikträdda och inte vågar stå upp för kvinnors plats för att det skulle kunna skapa anstöt. Både dikena är farliga. Bibliska principer ändras inte men hur vi tillämpar dem kan variera. Vi ska inte vara rädda för frågorna utan ge tydliga svar med exempel som visar hur tillämpar bibliska principer för hur män och kvinnor tjänar i församlingen.
Missförstånd om auktoritet
Det finns en föreställning i vissa sammanhang att allt inflytande är auktoritet. Men det stämmer inte. Att en kvinna ställer en fråga på ett församlingsmöte eller ger ett förslag innebär inte att hon gör sig till ”herre över mannen” (1 Tim 2:12).
Precis som fariséerna lade på extra regler för sabbaten för att inte bryta den, riskerar vi att göra samma sak med kvinnors roller. Vi skapar onödiga regler som begränsar kvinnor i onödan. Bibeln ger oss exempel på kvinnor med inflytande:
Miriam var en profetissa med en viktig roll. Hon var inte en ledare som Moses men hon var en framstående kvinna som kunde berätta för Guds folk vad Gud sa – profetia. Hulda söktes upp av kungen för vägledning från Gud. Detta kan inte förklaras som ett nödfall då det saknades goda män – Miriam var tillsammans med Moses och Aron. Jeremia var också profet samtidigt som Hulda. Debora var domare och profet. Hon var den enda kvinnliga domaren. Debora dömde och profeterade offentligt. Hon hade ett visst ledarskap i mäns liv. (Dom 4:4, 5 Mos 17:8, Dom 2:16-18). Som profet förmedlade hon vad Gud hade befallt. Hon överskred inte någon biblisk princip för vad kvinnor kan göra och hon blir aldrig uttryckligen tillrättavisad. Kvinnor har inflytande i alla sfärer – det ser vi överallt i Bibeln: förutom Debora, Mirjam och Hulda fanns även Ester, Priscilla, Lydia och Maria. Gud använder kvinnor.
Problemet uppstår när man likställer allt slags inflytande med auktoritet. Då begränsar man kvinnors möjlighet att bidra – trots att de är Guds avbild, har den helige Ande och ofta både vishet och erfarenhet.
Så hur ska vi förstå Paulus i Första Timoteusbrevet kapitel 2? När Paulus säger att en kvinna inte får ”göra sig till herre över mannen” syftar han på rollen som äldste/präst. Hon ska inte ”gör sig till herre över mannen” genom att utöva auktoriteten i lärofrågor eller bära ansvaret för lärofrågor – hon ska helt enkelt inte gå in i ansvar eller uppgifter som ingår i prästämbetet.
Våra döttrar lyssnar
Om våra församlingar ger intryck av att kvinnor ska vara tysta, passiva och osynliga – då skickar vi ett budskap till våra döttrar att deras gåvor inte räknas. Det är inte bibliskt.
De ser att kvinnor kan vara läkare, jurister, lärare, psykologer, politiker. Om kyrkan är den enda plats där deras gåvor inte välkomnas, skickar vi fel budskap. Att kvinnor ska vara tysta i församlingar (1 kor 14:34-35) och inte undervisa (1 Tim 2) handlar om att hon inte ska predika eller undervisa församlingen formellt som prästen för att dessa funktioner och uppgifter hör till predikoämbetet/prästämbete. Detta är Guds goda ordning för kyrkan! Lägg samtidigt märke till att ingen av ovan nämnde kvinnor (Miriam, Debora, etc.) var eller hade uppgifter eller roller som tillhörde prästämbete/predikoämbetet men de var använda av Gud på andra sätt och hade andra viktiga roller och funktioner.
Vi behöver visa våra döttrar en bättre väg: att det finns stolthet och värde i att vara kvinna enligt Guds ordning. Att underordning inte betyder underlägsenhet. Att de har en viktig plats i församlingen – även om de inte kan inneha ämbetet (eller ha en del i det ämbetet) som Gud reserverat för män.
Avslutande reflektion
För mig har det varit avgörande att få tala om de här sakerna. Att få resonera öppet, ställa frågor, läsa Guds ord och söka förståelse. Jag är inte ute efter att förändra kyrkans lära – jag vill förstå den bättre, leva den djupare och förklara den tydligare – särskilt för nästa generation.
Jag vill att min dotter ska känna: ”Gud har skapat mig som kvinna – och det är gott. Jag har en uppgift. Jag får tjäna honom med hela mitt hjärta, min själ och min kropp. Också i församlingen.”
Och jag vill att min son ska veta: ”Att vara man handlar inte om att bestämma – det handlar om att tjäna. Att leda som Kristus, med kärlek och uppoffring. Att lyssna, skydda, bära ansvar.”
Om vi lär våra barn detta – då har vi kommit en bra bit på vägen.