Kom till mig.
Det var Jesu uppmaning, när han prisat sin Fader för att han dolt sitt Ord för de visa och kloka, men uppenbarat det för barnasinnet. Vi ska inte hålla honom på avstånd eller bara tillfälligt komma till honom. Ingen annan kan ge vad Jesus ger. Därför ska vi lyssna till hans ord i dagens evangelium: ”Kom till mig.” Denna söndag handlar om att bara en enda sak är nödvändig.
1. Att komma till Jesus är det enda nödvändiga.
”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så skall jag ge er vila” Att tro på Jesus betyder att komma till honom med sin synd och oro för att få hans förlåtelse och frid. Synden orsakade ovänskap mellan Gud och människor. Men Jesus är försonaren och medlaren mellan dem. Genom sin försoningsdöd tog han bort ovänskapen och blev vår frid. Jesus säger om sig själv, att han har ett ödmjukt hjärta. Han ödmjukade sig mest av alla, när han blev gjord till vår synd på korset, trots att han själv var oskyldig. Att få sin synd förlåten är det enda növändiga, för det är bara på det sättet vi kan stå i ett rätt förhållande till Gud. Lever man med synden oförlåten, ställer man sig under domen. Man kan intala sig själv, att man har frid med Gud. Men har man inte kommit till Jesus och fått synden förlåten, äger man ingen verklig frid.
Många menar, att de inte har tid med Guds Ord, varken att läsa det eller höra det när det predikas. Det finns så mycket annat, som människor vill ägna sin tid åt och som blir viktigare och mer nödvändigt. Livet på jorden mellan födelse och död blir det enda. Att fylla livets år och dagar med jordiska ting och förströelser ger bara besvikelser. Man dövar sin oro, i ställer för att gå till Jesus med den.
Den som lär känna Jesus i hans Ord och vet att det enda nödvändiga är att komma till honom, får lära känna hans milda och ödmjuka hjärta. ”Då ska ni finna ro för era själar.” Han överser inte med det, som är ont. Men han stöter inte bort dem, som ser med ånger och sorg på sina liv och hjärtan. Det är han som visat dem, vad de ska bekänna och lämna i sina liv. Och de som inte ser sig värda att komma och undrar om förlåtelsen räcker till för dem, vill Jesus uppmuntra genom att säga: ”Den som kommer till mig, ska jag sannerligen inte visa bort.”
När en människa arbetar på sin frälsning och tyngs av skuldens börda, ska hon komma till Jesus, som arbetat för oss för att vi ska bli förlåtna. Han lyfter av bördan. Han ger löfte om sin frid, också när hjärtat vill fördöma och oroa och vill störa friden. När det kristna livet inte blir vad det borde vara och när yttringar av syndafördärvet kommer fram, är det frälsaren Jesus och honom allena människan ska se på. Han ger ny nåd. Klädd i hans rättfärdighet har hon frid med Gud. Då äger hon det viktigaste och mest nödvändiga i livet.
2. Att komma till Jesus med allt som oroar och bekymrar.
Även de som kommit till Jesus och fått hans frid, får erfara att det jordiska livet är fyllt av oro och bekymmer. Mångas bekymmer gäller bara jordiska ting. Pengar har en förmåga, att skapa bekymmer. Därför står det att penningbegäret är roten till allt ont. Det kan skapa oärlighet, girighet och avund och ger ingen ro och vila. Även en kristen kan oroa sig över sin jordiska situation. Lidanden och prövningar av olika slag kan ge bekymmer och oro. Men han ska inte själv bära sina bekymmer, utan komma med dem till Jesus. Han lovar att ta hand om dem och bära dem. ”Kasta alla era bekymmer på Herren, ty han har omsorg om er.” (1 Petr.5:7). Den som först söker Guds rike, har löfte om att få också det andra han behöver.
Ingen undgår att möta något av det lidande, som för syndens skull tynger jorden. Men då finns vila och ro i Jesu ord: ”Mitt ok är milt och min börda är lätt.” I gemenskap med Jesus blir bördorna lätta, även om det för människan själv känns tungt och svårt. Han kan föra in människor i lidanden, för att de ska tänka på sin frälsning och komma till honom. När hans trogna får bära tunga bördor, vill han visa dem, att han är den som förmår lyfta av dem och bära dem, bara de kommer till honom med allt. ”Dag efter dag bär han oss.” (Ps. 68:20). Han välsignar lidandet, så att det blir till andlig nytta. Onda frukter rensas bort, och goda frukter växer fram. Ibland tar han bort bördan, ibland låter han den bli kvar. Men Herren vill alltid sina trognas bästa. I allt vill han ge sin ro och vila. Jesus har burit den tyngsta bördan av alla, när han bar världens skuld. Därför äger de i honom det viktigaste och största som de behöver. Och då blir andra bördor och ok lätta och milda. Oket är lydnaden i hans efterföljd som inte är tungt. De ska inte leva i ständig oro för vad som brister i lydnaden utan finna trons vila i Jesu nåd och rättfärdighet.
Det enda nödvändiga är att bli frälst till evigt liv, där alla bördor och bekymmer är borta. I trons förtröstan på Jesus, får hans trogna leva i hoppet om den eviga friden och glädjen hos Gud.
Sv.Ps. 355.