Veckoslutet i augusti markerade en stor händelse i modern, lettisk kyrkohistoria. Fredagen den 29 augusti, på den 32:a årsdagen av sin vigning till ärkebiskop, lade ärkebiskop Janis Vanags ned sin kräkla på altaret i Riga Domkyrka. Dagen därpå fick han räcka över staven till sin efterträdare Rinalds Grants. Vi var många samlade för att delta i denna högtid.
Gudstjänsterna i samband med ärkebiskop Rinalds installation var högtidliga och för oss präster förklarade man att de skulle ses som en lång gudstjänst med paus. Visserligen gick vi in i procession båda dagarna, men utgångsprocession var endast efter ärkebiskop Rinalds installation. I slutet av sin predikan avslöjade han sitt valspråk från 1Kor 12:31:
”Excellentior via” (på svenska ungefär: ”en väg som överträffar alla andra”).
För mig personligen var det betydelsefullt att få vara med eftersom jag prästvigdes av ärkebiskop Vanags. Ett fint moment var när Vanags bad för, och välsignade den nye ärkebiskopen med familj. Det är lätt hänt att fokus hamnar på ämbetsbäraren och man glömmer bort att han är en del av en familj som gemensamt får uppoffra mycket i den nya kallelsen.
Det är något jag skulle vilja skicka med som en uppmaning – att be för våra biskopar och deras familjer.
Janis Vanags tid som ärkebiskop har varit välsignad för såväl kyrkan som för republiken Lettland. Han har lagt stor energi på att bygga upp och hålla samman den kyrka han varit herde för i 32 år. Ärkebiskop em. Vanags har uttryckt vilja i att fortsätta tjäna med inriktning på själavård.
Den nye ärkebiskopen lyfte i sin predikan fram missionen som en viktig och central del i kyrkans uppgift. Han sa: ”Herren har anförtrott kyrkan inget mindre än SIN mission och tjänst.” Detta utvecklade han senare med att förklara: ”Vi lever inte i en tid där människor tränger sig in i kyrkan, men Gud har gett oss sitt Ord så att vi kan gå med det, dit människorna befinner sig.”
Det var nu andra gången jag fick uppleva att en biskop lade ned sin stav på altaret i väntan på att den åter ska lyftas av nya händer som fått uppdraget att leda sin hjord.
Den första staven ligger fortfarande, medan staven i Riga har greppats av ärkebiskop Grants. Det är samma stav som en gång Lettlands evangelisk-lutherska kyrkas förste ärkebiskop, Kārlis Irbe, fick vid sin vigning av ärkebiskop Nathan Söderblom år 1922.
Följande söndag var jag med i Riga domkyrka när ärkebiskop Grants ledde högmässan, med bland gudstjänstfirarna återfanns ärkebiskop emeritus Vanags med hustru. Herdesansvaret är överlämnat. Jag känner glädje över vår nye ärkebiskop i Lettland. Må Guds nåd och sanning omsluta honom och välsigna hans tjänst. Guds frid!