Tänk på vad du har att tacka och lova Gud för!
I. – när du är frisk och inte är i nöd
Att vi alla har mycket att tacka och lova Gud för, det påminns vi om i dagens evangelium, när vi hör att mycket folk kom till Jesus, och att de hade med sig ”halta, blinda, dövstumma, lytta” och många andra sådana sjuka och nödställda människor. Bilden av alla dessa handikappade och nödställda människor, som då fördes till Jesus borde väl för de flesta av oss vara en nyttig och behövlig tankeställare. Det borde få oss att inse och tänka på hur mycket vi då har att vara tacksamma för i livet. De flesta av oss är ju inte handikappade och nödställda som de. Vi kan se och läsa med våra ögon, höra med våra öron och tala med vår tunga, och är inte på något annat sätt nödställda som de. För det är han. Herren vår Gud, som har gjort detta och givit oss dessa gåvor i livet. Ja, Bibeln säger oss: ”Örat som hör och ögat som ser, det ena som det andra har Herren gjort.” Men ofta tar vi detta som något självklart att det är så med oss och att vi har det så i livet, och tackar inte Gud för det. Ofta är det först när vi ställs inför och möter människor, som inte har det som vi såsom på ett besök på ett sjukhus eller som genom dagens evangelium, som vi tänker på vad gott Gud då har gjort mot oss och givit oss och kan känna tacksamhet för det. Så låt då dagens evangelium få påminna dig om vad du har att tacka Gud för, du som är frisk och inte i sådan nöd, som de du där hör om.
II. Tänk på vad du har att tacka och lova Gud för, även om du är sjuk och nödställd.
Kanske är det så med dig, att du i något avseende har det som de halta, blinda, dövstumma, lytta och andra som den gången fördes till Jesus, är sjuk eller handikappad på något sätt som de. Och då kan det väl tyckas en, om man har det så besvärligt och svårt i livet som de, som har man då inte så mycket att vara tacksam för i livet och att tacka och lova Gud för, utan som hade man mer anledning att beklaga sig inför Gud, att klaga på Gud och kanske till och med anklaga Gud för, att han låtit en få och ha det så svårt i livet. Ja, om du tänker på de handikappade och sjuka, som vi hör om i dagens evangelium, vad hade väl Gud gjort för dem och gett dem, som de kunde vara tacksamma för och borde tacka och lova Gud för? Men även om de var halta, några av dem och hade svårt att gå, så var de väl inte alla både halta, blinda, dövstumma och lytta också. Och det var väl något att vara tacksam för, att de då kunde se och höra och tala, även om de hade svårt att gå, – och så vidare. Och även om de var sjuka och handikappade, så hade ju Gud ändå givit dem alla livet som en stor och dyrbar gåva. Och även om de blivit allvarligt handikappade och nödställda i livet, så hade nu Gud givit dem en att gå till, som kunde och ville hjälpa och frälsa dem, Jesus. Och det var verkligen något att tacka Gud för, det fick de nu se. Så tänk då på vad Gud har gjort och gett dig, även om du skulle vara sjuk och handikappad i livet och sakna mycket som andra har, att Gud har gett dig livets stora gåva, att Gud har gett dig den största av alla gåvor, då han har gett dig Jesus till din Frälsare att få komma till med all din nöd, och tacka och lova Gud för detta.
III. Tänk på vad du har att tacka och lova Gud för, när du får hjälp i nöden.
Att Gud hade gjort och gett dem något verkligt stort, då han sänt Jesus i världen och hjälpt dem så att de nu kunde komma till honom, det fick de halta, blinda, dövstumma, lytta och andra nödställda som man då förde till Jesus på det mest märkbara sätt se. För vad står det om alla dessa, som man lade ned vid Jesu fötter? Jo, det står att han botade dem alla, så att de alla förundrade sig, när de fick höra de dövstumma tala och fick se de lytta vara friska och färdiga, de halta gå och de blinda se. Och vad hade de inte nu därför fått att tacka och lova Gud för! Och det står ju därför också, att ”man prisade Israels Gud.” Så har också Gud för oss alla gjort något verkligt stort, då han sänt Jesus i världen. För i honom har han givit oss en Frälsare inte bara ur olika slags kroppslig nöd, utan en Frälsare ur det, som är vår allra största nöd, syndens nöd, den som är att vi syndat mot Gud så att vi måste skiljas från Gud och livet med honom för evigt. Och förstår du det, att Gud har sänt Jesus till dig som en Frälsare ur den nöden, så att du nu kan komma till Jesus och bli hjälpt ur den, tänk då på vad Gud har gjort för dig när han gjort detta, och tacka och lova honom för det.
IV. Tänk på vad Gud har gjort och tacka och lova honom för det, vad hjälp i nöden du än får.
Alla handikappade och nödställda som den gången fördes till Jesus, blev ju hjälpta ur sin nöd. Men alla var ju inte handikappade och nödställda. Ändå står det att folket förundrade sig, och att man prisade Israels Gud. Man tackade och lovade alltså Gud för det han hade gjort, även om han inte gjort det just med en själv. Och det skulle säga oss, vad också vi skulle tacka och lova Gud för, nämligen för det som vi hör och läser i Bibeln att Gud, att Jesus har gjort med andra, även om han inte gjort detta också med oss. För det är inte sagt, att Gud gör det också med oss, det Bibeln säger att han gjorde med andra då. Men även om Gud inte gör det med oss, det vi hör och läser om i Bibeln, att Gud gjort, så skulle vi tacka och lova Gud för det och för vad vi därför kan och får tro om honom som vår Gud, vad han kan göra och hur han kan hjälpa, och vad det säger oss om Gud. Gud kan och vill frälsa oss alla. Han kan och vill frälsa oss alla genom Jesus, så att vi till sist blir räddade ur all nöd och allt svårt. Så tänk då på vad Gud har gjort och tacka och lova honom för det, även om han inte gjort det just med dig, det han gjort med andra. Ja, låt dagens evangelium säga dig, att det största Gud har gjort och gett oss, som vi alla skulle tacka och lova honom för, också du – det är Jesus, att vi kan och får komma till honom och bli hjälpta och frälsta genom honom. Då har du något att tacka och lova Gud för alltid och i alla förhållanden. Gör då också det – tacka Gud alltid för Jesus, din Frälsare. Amen.