I Kiruna har delar av staden flyttats för att ge plats åt malmbrytning. Under en längre tid har det förberetts för att flytta kyrkan och i augusti var det dags. Anette Asplund, uppvuxen i Kiruna, delar sina tankar om händelsen.
Jag blev tagen av kyrkflytten i Kiruna. Det gjorde mig ledsen att se den rulla iväg, min barndoms kyrka. Jag trodde inte att det skulle beröra mig så djupt. Där har jag suttit som litet barn tillsammans med min familj, vid min pappas sida, och lyssnat på predikningar, sjungit psalmer så det ekade, och känt lukten av tjära.
När jag gick på gymnasiet tog jag orgellektioner i kyrkan av dåvarande organist Bruno Wallenström. Jag vikarierade ibland som kantor och spelade lovsånger i en fullsatt kyrka av ungdomar. Jag har suttit på konserter, och minns speciellt år 1994 då Markus Wargh spelade och jag hade med mig mitt första barn, endast 3 veckor gammal. Hon var tyst och sov under hela konserten trots att taket höll på att lyfta. På den tiden var det så knäpptyst mellan styckena så att man kunde höra om en knappnål föll på golvet.
Jag har övat på orgeln i en tom kyrka många många kvällar. Jag minns speciellt en kväll cirka ett år efter att min mamma dog i cancer, då hade jag med mig min lillasyster Emma (16 år). Hon fanns någonstans i kyrkan medan jag övade. Plötsligt ser jag något röra sig i periferin och fick en känsla av att mamma stod där i sitt nattlinne. Jag blev riktigt skraj (det var Emma med en kördräkt som liknade mammas nattlinne). Emma dog cirka ett år efter den händelsen, i en trafikolycka.
Jag fällde några tårar då jag såg kyrkan lämna sin plats, det kommer aldrig att bli detsamma. När sedan kyrkan rullade förbi min lillasyster Esters lägenhet tänkte jag på henne och undrade hur hon skulle upplevt kyrkflytten om hon fått leva (hon dog i cancer för drygt ett år sedan, endast 31 år gammal). Vi hade gått förbi där ett antal gånger under hennes sjukdomstid då hon visat ”kyrkans väg” och hur de förstärkte vägen där den skulle passera.
Jag kunde inte vara på plats i Kiruna, men tror det var bättre så. Att se människor glada och lyckliga över kyrkflytten skulle göra ont. Jag hoppas, önskar och ber att fler ska hitta till kyrkan på dess nya plats. Men framförallt ber jag att Gud ska förnya sin kyrka så Jesus får vara Herre och Bibeln återfår sin auktoritet som Guds sanna och rena ord. Må Herren välsigna Kiruna och sända en ny väckelse dit.