Det är påsk på jorden

Kristenheten på jorden firar nu påsk. Frälsningens drama görs närvarande i liturgier, i predikningar, husandakter, sång och musik och samtal vänner emellan.  De som deltar i vandringen från det blodiga korset till de rum som plötsligt lysas upp av den levande Jesus de lämnas sällan oberörda. Den Helige Ande har inga svårigheter att binda samman […]
Skriven av:
Publicerad: 11 april, 2018

Kristenheten på jorden firar nu påsk. Frälsningens drama görs närvarande i liturgier, i predikningar, husandakter, sång och musik och samtal vänner emellan. 

De som deltar i vandringen från det blodiga korset till de rum som plötsligt lysas upp av den levande Jesus de lämnas sällan oberörda. Den Helige Ande har inga svårigheter att binda samman människors personliga minnen och behov, med det som Jesus tar emot och ger ut. I tiden mellan Jesu himmelsfärd och Jesu återkomst finns det för de flesta inget starkare och fullödigare sätt att möta Jesus än att fullt ut fira påsk.

I Kyrka och Folk tvingas vi inte sällan påpeka sådant som har blivit sämre i och för kristenheten och kyrkorna i Sverige. 

Gäller det också påskfirandet? Nej, knappast! Snarare är det tvärtom. Lika självklart som det alltjämt är för kyrkokörer att sjunga i julottan, lika ovanligt var det under lång tid att påskdagens högmässa berikades med körsång och instrumentalmusik. 

Underbara påskpsalmer som ”Vad ljus över griften” och ”Upp min tunga” har sedan länge funnit vägen in i det kyrkokristnas hjärtan. 

Går man igenom postillorna finner man förstås starka och god predikningar. Ofta är temat en fortsättning på långfredagen med, så att säga, uppståndelsens kvitto i handen. Till det centrala temat synd, försoning och nåd har påsken tillfört beviset för att det blodiga försoningsoffer som Jesus bar fram räckte till. 

Under den period då Newtons formade allas världsbild – världen en evig mekanik där inget någonsin förändras – uteslöt för många präster och teologer varje möjlighet tänka sig något övernaturligt under. Om någon prövad biskop på 1920-talet skulle få höra att det cirka 100 år senare skulle krävas en klar bekännelse från kyrkorna om Jesu övernaturliga seger över döden i stora artiklar både i Dagens Nyheter (Maria Schottenius) och i Svenska Dagbladet (John Sjögren), skulle de betrakta dessa framtida artiklar som ett stort mirakel. Nu har det hänt påsken 2018 i Europas mest sekulariserade land. 

Inte bara det! Påskens gudstjänster firas runtom i våra kyrkor mer uttrycks fullt, frimodigt och glädjerikt än på århundraden. Ja, det kan visst brista i förkunnelsen men det kraftfulla påskropet ”Kristus är uppstånden!” har besvarats av tiotusentals med ropet ”ja, han är sannerligen uppstånden!”. 

Oavsett om alla ropare varje ögonblick håller fast vid sin tro är själva påskropet en bekännelse till att det är sant att Jesus som var fysiskt död, gick igenom hela döden med en sådan styrka, att han kunde komma igenom på andra sidan levande och evigt odödlig också som människa. 

Ljusen, påskliljorna, förnyelsen av doplöftena och ett rikt firande av Herrens heliga nattvard är kraftfulla vapen mot djävulen. När han sedan länge trott sig vinna terräng här i tiden så blossar påskfirandet upp som ett kraftfullt livsvapen. 

Mycket av gudstjänstförnyelse har säkert mötts med viss undran bland de hemvana i kyrka. Men få kristna har kunnat se det annat som ett Guds verk att Kristi uppståndelse bekänns i ord och handling med allt större frimodighet. Visst behöver vara på vår vakt så att inte de goda yttre uttrycken kombineras med otydlig förkunnelse där Jesu kroppsliga uppståndelse faktiskt förnekas, men framför allt för vi tacka Gud när påskfirandet tilltar i styrka och frimodighet. 

Vad påsken idag talar till oss om är att Gud är, och är starkare än de lagar för naturen som han själv stiftat. Att Jesus uppstår efter att i sin person ha inneslutit alla människors alla synder är förstås garanti för att det finns syndernas förlåtelse och rättfärdighet för alla som får nåden att vilja ha och ta emot Guds nåd. 

Men påsken kan inte uttömmande förklaras utifrån temat sund och nåd. Inte minst från våra bröder och systrar i det östliga kyrkorna får vi hjälp att återupptäcka det självklara att påsken också ger oss svar på temat död och liv. Och svaret är att Jesus den uppståndne nu genom sin Helige Ande och sin kyrka vill ge oss liv och salighet – liv hitom graven och liv bortom graven. 

Det är ett evangelium som också riktar sig till de modlösa och utbrända, till de hopplösa och uttråkade, till de likgiltiga och de utslocknande: ”Jag har kommit för att de ska ha liv och liv i överflöd”, säger Jesus (Joh 10:10). Påskens förnyelse är ett nytt påskunder som vittnar om det första och pekar fram emot det yttersta som Jesus utför när han kommer tillbaka och krossar sin Kyrkas alla fiender och uppväcker alla de sina till evigt liv och salighet.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Fredrik Sidenvall    

Samtala med andra läsare

Vi inbjuder nu våra läsare att vara med och samtala i vår grupp på Telegram. Appen finns både för iOS och Android. Det finns också alternativ för dator.

Notiser om nya artiklar kommer direkt i appen.

Det är också möjligt att följa vår sida på MeWe, en av Facebooks konkurrenter. Vi håller den sidan uppdaterad.