Apostladagen

Apostladagen har gamla anor. Den har sedan 200-talets mitt firats den 29 juni till minne av apostlarna Petrus och Paulus som båda dog som martyrer i Rom på 60-talet. I vår kyrka har dagen fått sin plats på den femte söndagen efter Trefaldighet. Dagens symbol är nyckel och svärd. Tankarna går till ”himmelrikets nycklar” som särskilt anförtroddes Petrus, och till Paulus martyrdöd men även till Andens svärd, Guds ord, som var Paulus ledstjärna och drivkraft.

Den som sänder 

Temat Sänd mig! (från Jes 6:8) förutsätter att det är någon som sänder. I det gamla förbundet sände Gud sina profeter, med Johannes döparen (Joh 1:6-8) som den siste, en förelöpare till Jesus och det nya förbundet. Höjdpunkten var att Gud sände sin Son och talade genom honom (Heb 1:1-2). 

Efter sin uppståndelse sa Jesus till sina lärjungar: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” (Joh 20:21) Som sänd av Gud (apostel, Heb 3:1) är Jesus Messias eller Kristus, den av Gud smorde kungen, prästen och profeten. Det prästerliga visar sig i hans offerdöd på korset, det kungliga i hans uppståndelse och himmelsfärd, det profetiska i hans avslöjande och befriande undervisning och förkunnelse. Budskapet är enligt episteltexten att Jesus kommit till världen för att rädda (frälsa) syndare. 

Dagens episteltext slutar med en lovprisning med slutorden: ”den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen.“ Det gammaltestamentliga avsnittet från profeten och prästen Hesekiels bok börjar med att profeten, med sitt speciella uttryckssätt, såg någon som såg ut som en människa vilken satt på något som liknade en tron. Han var omstrålad av ljus som liknade eld och regnbåge. Detta sägs vara ”anblicken av Herrens härlighet” (tidigare stavat ”herrlighet”). Man kan här tänka på Jesu ord i sin bön till Fadern: ”min härlighet, den som du har gett mig” (Joh 17:24) och Hebreerbrevets skildring av Guds son som ”utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen” (1:3). Herrens härlighet visar sig också i evangelietexten utan att direkt nämnas.

De som blir sända 

Herrens härlighet är nära förknippad med hans helighet, som vid profeten Jesajas kallelse enligt Jes 6 där seraferna ropar: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.” (v. 3) Vid synen av Herrens härlighet föll Hesekiel ner i tillbedjan, med ansiktet mot marken. Efter den stora fiskfångsten, efter Jesu anvisning att lägga ut på djupet, kastade sig Petrus ner vid Jesu knän och sa: ”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” Och Paulus betecknar sig som den störste bland syndare, mot bakgrund av sin förföljelse av Jesus och hans lärjungar.

Profeten Hesekiel blev efter den inspirerande synen sänd för att predika omvändelse för det avfälliga Israel och dom över andra folks övermod. Apostel betecknar en som är sänd, i Nya testamentet underförstått: av Gud själv genom Jesus Kristus och med den helige Andes kraft. 

Apostel kallas ett sändebud som med full auktoritet uppträder på avsändarens vägnar. I varje fall fyra av lärjungarna var yrkesfiskare (utom de i evangelietexten nämnda främst Andreas, Petrus bror). Jesus uppmanade Petrus att inte vara rädd och gav honom uppdraget att fånga människor. Yrkesfiskarna Petrus, Jakob och Johannes lämnade allt, även den stora fångsten, och följde Jesus för att bli människofiskare. Fiskafängets resultat var säkert en uppmuntran inför deras kommande gärning i Jesu efterföljd.

Guds varierande sändning genom tjänster och nådegåvor i sin kyrka och församling framgår av flera ställen i Nya testamentet, bland annat Ef 4:11; 1 Kor 12:28.

De kristnas utsändande i världen 

Jesu lärjungar har i liv och gärning en viktig uppgift i sina olika sammanhang. Sverige, där evangeliet om frälsning genom Jesus Kristus har förkunnats i tusen år, har alltmer blivit ett missionsland. Vårt land behöver mer än någonsin Guds mission eller sändning, med spridning av kunskap om kristen tro och kristet liv. Gudstjänsten är främst en Guds gåva. Genom den ger Gud sitt folk kraft att förverkliga sin kallelse. Mässa kommer av missa, ”det som är sänt”. 

De kristna är utsända i världen, enligt Paulus som infogade i ”den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv som hörnsten” (Ef 2:20) och enligt Petrus som ”ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk” (1 Pet 2:9).

”Sänd mig!” är ett uttryck för att stå till Herrens förfogande. 

David Termén, Uppsala