I november 2015 hittade man den diamant som nu är världens största. Diamanten heter Lesedi La Rona, ”Vårt ljus” och värderas till nära en halv miljard kronor. Den största diamant man någonsin funnit, ”Blue Moon”, är nu uppsplittrad i 105 diamanter vars samlade värde nästan är oskattbart.
Den nu i särklass värdefullaste diamanten, Koh-i-Noor, ”Berg av ljus”, är i det engelska hovets ägo och ingår i dess kronjuveler. I The Tower kan den ses i den krona som drottning Elisabeth, Georg VI:s gemål, bar vid deras kröning 1937. Den värderas till mer än 10 miljarder(!) kronor.
Trots att dessa dyrbarheter hör till den skapade världens verkliga skönheter kan de aldrig ge sina ägare ett ”Berg av ljus”, eller för den delen ge oss ”Vårt ljus”. Annat är det med den ”dyrbara diamant”, som Skaparen har gett åt världen – evangelium, det goda budskapet att vår Herre Jesus Kristus har skänkt oss en evig rättfärdighet av bara nåd. Det är den ”diamant” som är köpt med Guds Sons blod och som inte kan finnas i någon vanlig gruva utan endast i Den Heliga Skrift. Den är också åtkomlig för den som ”inte har pengar” (Jes. 55:1).
Fem söndagar
Detta sommarnummer täcker in fem söndagar, vars samlade budskap kan sammanfattas i rubrikens ord, ”den dyrbaraste diamanten”. Apostladagen pekar på apostlarnas stora uppdrag att gå ut med evangeliet. ”Lägg ut på djupet …!” ”Frukta inte, härefter ska du fånga människor!” Det uppdraget kvarstår ännu idag för hela kyrkan, att räcka människor den diamant, evangeliet, som bryter syndens och dödens förbannelse och ger en evig välsignelse.
På Sjätte söndagen efter Trefaldighet hör vi Jesus i evangeliet säga: ”Om er rättfärdighet inte övergår fariséernas och de skriftlärdes kan ni inte komma in i himmelriket.” Här väcker Jesus sina åhörare till längtan efter ”den dyrbaraste diamanten”, budskapet om den nya rättfärdigheten. Den är oumbärlig.
På Kristi Förklarings dag strålar diamanten i hela sin härlighet. Vi får se Kristi ansiktes sol genom de tre apostlarnas ögon, så som alla Guds barn en dag ska få se honom. Hans ansikte är långt vackrare än någon kronjuvel. ”Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” När vi lyssnar till Sonens ord så räcks åt oss hela den rikedom som ”diamanten” innehåller. All annan rikedom, som människor kan ärva eller skaffa sig, förloras, om inte förr så i döden. Men den som tar emot Sonens ord till den spetälske: ”Jag vill, bli ren!”, är rikare än det engelska kungahuset.
På Åttonde söndagen efter Trefaldighet vill Jesus hjälpa sin kyrka att vakta ”diamanten” för tjuvar, nämligen falska profeter, som förvanskar det äkta evangeliet och ersätter det med annat. Somliga ”profeter” förkunnar att det inte behövs någon frälsning. Det finns ingen förtappelse. Andra kommer med budskap om vad en syndare måste prestera för att bli delaktig ”diamantens” rikedom. ”Akta er för falska profeter, som kommer till er klädda som får!”
I evangeliet på Nionde söndagen efter Trefaldighet hör vi två gånger det glada ropet ”Gå in i din Herres glädje!”. Här målas evangeliet som jordiska rikedomar i form av pund/talenter, som Jesu lärjungar ska förvalta, så att rikedomen växer. Detta sker, när Guds folk, präster och lekmän, i sina olika sammanhang förvaltar evangeliet i hem och församling, i grannskap och på arbetsplats, så att evangeliets budskap når till dem var och en har i sin närhet. Som när diamanten ”Blue Moon” delades i 105 delar utan att förlora sitt värde. Så kan evangeliet delas hur många gånger som helst.
Men för somliga kan det sluta i tragedi: ”Du onde och late tjänare …” och han kastades ut där man ska ”gråta och skära tänder”. Han ägde evangeliet men ”grävde ner det”. Han hade förlorat blicken för vilken rikedom han ägde och kände inte sin Herres godhet. Därför delade han inte med sig.
Den dyrbaraste diamanten har inte förlorat i värde
Det finns mycket som i vår tid kan göra oss så missmodiga att vi tappar perspektivet: ägare till ”den dyrbaraste diamanten”. Var är alla bibeltroende kristna? Vad med dessa pridefestivaler som väller in som en mörk flod över oss? Dessa som inte känner evangeliet har tagit över ledningen av flera kyrkor och samfund. Antikristliga krafter infiltrerar alltmer olika samhällsfunktioner. Tusentals av våra bröder i världen utsätts för dödligt våld. Med profeten Elisa ropar vårt inre: ”Var är Herren, Elias Gud?” (2 Kung. 2:14) I Apostlagärningarnas kap 4 finns en uppmuntrande berättelse om vad man gjorde i den första församlingen när motståndet mot budskapet om den korsfäste och uppståndne Herren Jesus tornade upp sig. Vi läser om deras trosvissa bön där man griper tag i Guds löften.
”När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.” (Apg. 4:31)
Vi äger den dyrbaraste kronjuvel, evangeliet om Honom som gick ut ur sin grav. Det budskapet äger fortfarande frälsande kraft, både för oss själva och för dem vi delar det med.
Bengt Birgersson