En människa kan ha fått många skatter som gör henne rik – och hon kan äga många gåvor att förvalta, som är av stort värde för det egna livet och för andras. Sådana rikedomar kan vara ett liv med goda och nära relationer och livsuppgifter som man blivit kallad till. Rikedomarna kan också bestå av hälsa, trygghet, mat för dagen och ett tak över huvudet. Vissa sitter sedan också på mycket pengar och har egendomar i mängd. Men hög som låg, fattig som rik, skulle främst av allt söka den skatt som gör själen rik. ”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Matt 16:26)
I denna ledare vill jag därför lyfta fram en skatt som i djupaste mening gör själen rik. Och det är en sedan lång tid klassisk bok av Christian Scriver (1629-1693), tysk uppbyggelseförfattare, kyrkoherde och hovpredikant. Det handlar då om Christian Scrivers Själaskatt – i vilken det talas uppbyggligt och tröstefullt om människosjälens höga värde och djupa fall, om bot och omvändelse genom Jesus Kristus, om ett gudfruktigt och heligt liv, om de trognas kors och tröst under korset samt om själens saliga skilsmässa från kroppen och dess triumferande och jublande intåg i himmelen.
För nya och gamla läsare finns denna bok sedan 1995 utgiven på Kyrkliga Förbundets Bokförlag, översatt till modern svenska och i ett omfång som är betydligt mer lättillgängligt än dess tjocka original. Inte minst genom Kyrkliga Förbundets mångårige medarbetare Gunnar Juelsson, Samfundet Libris och Pro Fide et Christianismo finns detta uppbyggliga verk att tillgå och återupptäcka på nytt. Som en inledning och sammanfattning av denna Själaskatt återges här Scrivers eget förord till boken, ursprungligen skrivet i Magdeburg 26 april 1675:
Min Gud! Låt denna bok få vara ett kärl, uppfyllt med vatten från Israels brunnar och din kärleks källa, och låt din Kyrkas örtagård åter och åter bli bevattnad av detta, så att de vackraste blommor där kan växa, blomstra, dofta och bära frukt!
Du vet, Herre, att jag aldrig haft för avsikt att skriva något, som i ringaste mån skulle avvika från ditt hälsosamma Ord eller från din rättrogna Kyrkas enhälliga mening. Ditt Ord, vilket du har anförtrott åt din Kyrka som en dyrbar skatt, är nog för mig.
Hur skulle jag kunna ha hjärta att oroa ditt Sion, där redan så mycken oro och bedrövelse finns, med nya läror! Ack, om vi endast kunde med ny andakt begrunda, med ny iver bevara, med ny tro omfatta och med ett nytt liv pryda det gamla evangeliet, som vi har fått av dig genom dina profeters och apostlars och deras trogna efterföljares hand!
O, att vi, som dock äger och bekänner oss till den gamla apostoliska läran, blev nya skapelser i Kristus! Låt denna skrift åtminstone i någon mån bli ett medel till detta!
Låt denna bok vara ett rökelsekar, genom vilken din kunskaps vällukt överallt uppenbaras! Låt den bli en minnesvård över den kärlek, som du har bevisat mig, och ett vittnesbörd om den kärlek, som jag är skyldig dig! Med din hjälp vill jag dela ut de gåvor, som du har gett mig, åt öster och väster, norr och söder, och, så långt som det är möjligt för mig, uppfylla allt med din kunskaps vällukt. Låt min föresats och mitt uppsåt behaga dig väl, min Fader!
Jag är och förblir i evighet din ödmjukaste och tillgivnaste tjänare.
Skulle inte dessa ord av Scriver få bli till allvarlig rannsakan? Hur djupt fick han inte själv pröva sitt hjärta och sina motiv inför den Helige. Men just genom att han ödmjukade sig kunde han också få upp ögonen för de skatter som finns i den Treenige Guden, hans Ord, nåd och förunderliga kärlek. Herren blev på detta sätt levande för honom och födde en längtan inom honom att tjäna Gud och hans kyrka. På samma sätt behöver Kristi kyrka – och inte minst Svenska kyrkan – rannsaka sig i vår tid. Var har hon sin främsta skatt någonstans? Består den av de många vackra kyrkobyggnaderna i vårt land, de ekonomiska värdepapperen och skogsmarkerna, den stora kontaktytan mot Sveriges folk eller i det till stora delar allmänreligiösa och politiskt färgade budskapet som ofta förkunnas ut?
Skulle hennes främsta skatt inte vara den levande Guden själv och hans Ord som skapar tro och liv? Tron, bekännelsen och läran är denna skatt, som inte endast skulle vårdas, utan också levas, i kyrkan och ut bland människorna, som annars fastnar i de usla brunnarna som inte kan hålla vatten. (Jer 2:13)
Även för varje enskild kristen och sökare skulle Själaskattens budskap tas till vara och begrundas, så att vi kan finna den skatt som vi genom tron äger i Kristus. Låt oss alltmera bedja om att denna rena lära ska få spridning också i vår tid, leda till levande tro och bära rik frukt för Guds rike, hans kyrka och människor som törstar efter det levande vattnet och ett oförfalskat kristet evangelium. För den allra viktigaste och dyrbaraste själaskatten för tid och evighet är Frälsaren Jesus Kristus. Och den som finner honom kan med rätta säga: Den enda skatt som gör mig rik … den finner jag, min Gud, i dig (Sv.ps. 242:4). •