Så presenteras boken ”Husmanskost” (Norstedts, 2009) av förlaget på sin hemsida. Vidare beskriver de vad själva ordet kommer ifrån och nämner då bland annat: ”ursprungligen en sammanfattande benämning på enkel, billig, klassisk vardagsmat som åts på landet”.
Åren 1867 till 1869 var det nödår i Sverige och ett par tusen människor dog till följd av svälten. Idag, exakt 150 år senare, befinner vi oss åter mitt i en ny period av svält, men nu handlar det inte om den fysiska maten utan den andliga.
Vardagsstress
Idag är tempot mycket högt, vilket återspeglar sig tydligt i kulturen. Nyutgivna böcker tenderar att gå mycket snabbare fram i handlingen och filmerna innehåller kortare scener och fler klipp. Det verkar till och med vara så att människor promenerar i ett högre tempo idag, kanske på grund av någon undermedveten föreställning om att de då hinner gå långt i livet innan de läggs i graven. En amerikansk studie har förvisso kommit fram till att det verkar finnas ett samband mellan gånghastighet och livslängd…
Det uppstår likväl problem i ett samhälle där tempot är uppskruvat. Fler upplever att de hamnar efter och stressen drar fram som en epidemi med svårt psykiskt lidande som följd. Den ständiga jakten på effektivisering gör att sådant som tar tid, exempelvis att skapa och vårda relationer, prioriteras ned. Tillgängligheten på mail, telefon och sociala medier ökar generellt men det verkar som att tillgängligheten i de verkliga, fysiska, mötena avtar i samma takt.
Alla de rationaliseringar och effektiviseringar som många försöker få till i syfte att spara tid verkar dock vara fåfängliga. Tid går nämligen inte att spara! Hitintills har jag inte stött på någon som har en massa tid innestående ungefär som i ett kompsaldo på jobbet. Ingen kan välja att lägga till ett par timmar en lördag då man tänkt måla om huset så att just det dygnet får 26 timmar. Nej, tiden den går i samma takt oavsett hur mycket tid vi menar oss spara. Tiden går, och den går i allmänhet alltmer åt att jaga efter vind.
I allt detta jagande kan vi förlora perspektiven och agera som en liten hamster som försöker spurta uppför den evighetslånga backen som den springer i syfte att snabbt komma till en platå där det planar ut och livet blir mera drägligt. Den springer och springer men når aldrig plan mark. Så fort de drar ner lite på tempot så upplever den istället hur den dras bakåt, trots att den fortfarande springer. Om hamstern hade varit lite smartare så hade den förstått att marken under fötterna planar ut i samma stund som den slutar springa och hamsterhjulet stannar. All den tid som hamstern försökt spara genom att spurta uppför hjulet var i verkligheten en riktig tidstjuv som inte på något sätt fört hamstern vidare i livet.
Många saker i livet är både tidskrävande och ansträngande vilket medför att vi måste prioritera vår tid. Allt vi kan göra hinner vi inte göra eftersom vår tid är begränsad till 24 timmar per dygn. Då får vi påminna oss om Jesu ord: Det ena borde ni göra utan att försumma det andra!
Tjälknöl och långkok
De senaste 100 åren har det skett en otrolig utveckling av maskiner och tjänster som underlättar vardagen, inte minst hushållsarbetet. Diskmaskiner, tvättmaskiner, hushållsassistenter, bakmaskiner, dammsugare, elektrisk spis, kylskåp och frys är några sådana exempel. Utbudet av olika matvaror har också ökat lavinartat, så också tillgängligheten av recept från olika matkulturer. Allt fler säger också att de är intresserad av matlagning vilket också visar sig i våra hem. Det som höjer värdet mest på ett hus, sett till värdeökning per spenderad krona, det är ett nyrenoverat och modernt kök. Ironiskt nog så har det aldrig tidigare lagats så lite mat i våra kök som det görs nu, trots tillgången till hela världens matkultur, oändligt många råvaror och fantastiskt välutrustade kök och ett brinnande intresse för mat. Försäljningen av halv- och helfabrikat ökar ständigt, så också uteätandet och då inte minst hos snabbmatskedjorna.
Detta är dock inte så märkligt eftersom det är just i vardagen som maten ska lagas. I en uppstressad tillvaro kan det vara svårt att frigöra tankeutrymme för vad vi ska ställa på bordet när vi kommer hem från jobbet och det krävs en nästan övermänsklig disciplin för att upprätta och följa en veckomatsedel. De snabblagade maträtterna kan då vara en välkommen räddare i nöden medan maträtter som tjälknöl, som tar minst 15 timmar att tillaga, eller långkok av naturliga skäl blev en allt ovanligare syn i våra hem.
Goda vanor främjar hälsan
Det är i vardagen som både goda vanor och ovanor grundläggs och upprätthålls. I en hektiskt vardag där maten ständigt prioriteras ner är det därför svårt att ha sunda matvanor, och det oavsett hur höga ambitioner eller tankar personen ifråga har när det gäller en hälsosam livsstil. Ett sätt att försöka leva mera hälsosamt i en stressad vardag är att använda kosttillskott. Men enligt Livsmedelsverket visar:
”Flera stora undersökningar att risken för sjukdomar inte minskar när man äter kosttillskott. Man får alltså inte samma effekt när man tar höga doser av kosttillskott med vitaminer och mineraler som innehåller antioxidativa ämnen som när man äter mycket frukt och grönt. Därför kan man inte kompensera en dålig kost med kosttillskott.”
Enstaka, eller för den delen dagliga, kosttillskott kan alltså inte väga upp och kompensera en dålig kosthållning. Om kostvanorna är ohälsosamma har det ingen positiv påverkan på hälsan om några enskilda måltider är mycket hälsosamma.
Det är alltså i vardagslunken som de goda rutinerna och de goda matvanorna måste grundläggas och förankras och detta trots tidsbrist, trötthet och brist på engagemang. Våra måltider måste få en mera central plats i våra liv om vi värnar om vårt liv och vår hälsa!
Utöver de rent näringsmässiga perspektivet på måltiden så har den också en social funktion som ytterligare påverkar hälsan. Det finns flera studier som visar att hälsan och välmåendet är bättre i familjer där man regelbundet äter middag tillsammans och att måltiderna i sig också blir mer näringsriktiga. Det optimala är alltså att måltiderna är vällagade och näringsriktiga samt att de äts i sällskap med andra.
Den andliga kosthållningen
När det kommer till den andliga hälsan och den andliga kosthållningen finns det många som har mycket höga ideal. De kan tala i timmar om hur den rena andliga maten ska vara sammansatt. Det går att högtidligt proklamera att:
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” 2 Tim 3:16-17
Och därför också uppmana andra och säga:
”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.” Kol 3:16
I det man säger kan man låta som en andlig finsmakare som är mycket kräsen med maten, men verkligheten kan vara den rakt motsatta. Den andliga föda som man intar kanske främst är lättsmält och näringsfattig snabbmat. Om Guds ord alls blir läst så kanske det är i all hast, och då gärna de enkla och klara favoritställena. De delar av Guds ord som kräver en ordentlig bearbetning och en lång tillagningstid orkar och hinner man inte ta tag i då tiden är så knapp och så mycket annat måste prioriteras. Det blir ingen andlig tjälknöl eller långkok.
Näringsbristens konsekvenser
Under nödåren 1867-69 var det, som jag tidigare nämnt, missväxt i Sverige. Missväxten drabbade norra Sverige hårdast och de råvaror man kunde få tag på blandades med lavar och bark för att åtminstone kunna ge en viss mättnadskänsla. Nöden i Sverige blev vida känd och England försökte skicka nödhjälp men den nådde inte fram då hela Östersjön var istäckt ända in i Maj månad. Både djur och människor led svårt. Hur många människor som dog vet man inte riktigt men minst något tusental bedöms vara ett rimligt antagande. Trots att det endast var under tre år blev konsekvenserna mycket påtagliga. Det första nödåret var missväxten nästan total. Det andra nödåret saknades utsäde. Det tredje nödåret var mycket torrt. Hungersnöden drev på den emigration till Amerika som redan hade påbörjats. Bara under dessa tre nödår emigrerade 15% av Sveriges totala befolkning på 4 miljoner.
När nödåren var över fortsatte emigrationen till Amerika. Vilken orsak som låg bakom varje enskilt beslut att emigrera är omöjligt att säga. Att den lilla skaran emigranter med tiden skulle öka så markant att hela 1,5 miljoner emigrerat 50 år senare hade nog ingen trott.
Ser vi till Sverige idag så ser vi en omfattande näringsbrist andligt avseende. Generellt sätt har kristenheten i Sverige under lång, lång tid slarvat med sin egen kosthållning och har därför också haft mycket lättare att finna sig vid näringsfattig andlig mat i kyrkan. Så länge man träffas och har det trevligt tillsammans kan man tåla nästan vad som helst. Dessutom kanske man suttit på samma plats i kyrkan under så många år så att trivseln och trevnaden infinner sig så fort man kliver innanför kyrkporten, trots att maten som serveras inte håller måttet. Som trogen stamgäst fortsätter man därför att komma.
Tanken på att söka mat för själen på något annat ställe, att emigrera, kan kännas alltför svår då det innebär ett uppbrott. Det finns i och för sig de som valt att emigrera och som nu är nybyggare. De är få och de för en slitsam tillvaro när de försöker bryta ny mark. För de flesta framstår det därför som ett rimligare alternativ att försöka vänta ut nödåren och hoppas på en vändning och så länge man tänker så har man också majoriteten på sin sida, de flesta är ju trots allt kvar.
Ser vi saken ur ett lite större perspektiv så framstår den andliga nöden i Sverige som långt mycket mera allvarlig än den fysiska nöden under nödåren 1967-69. Under de nödåren dog endast ett par tusen.
Ett trubbigt mått på vad som sker på det andliga området just nu är statistik från Svenska kyrkan. Svenska kyrkan förlorat ca 30% av sina medlemmar de senaste 25 åren. Medlemstappet förväntas också öka markant de kommande åren. Ser vi till antalet personer som besöker huvudgudstjänsterna så har det skett en minskning på över 50% de senaste 25 åren. Det största tappet, som det inte finns officiell statistik på, har sannolikt skett när det kommer till de dagliga andakterna i hemmen.
Statistiken säger egentligen inget om varje enskild person. Det som däremot står helt klart är att den svenska kristenheten är mitt i en enorm och landsomfattande svältkatastrof, och som vid alla svältkatastrofer drabbas barnen värst av alla. Allt färre barn föds in i Guds församling genom dopet och av dessa är det allt färre som andligen överlever tonåren. Den ’barnadödlighet’ som kommer i spåren av den andliga svälten skördar idag fler andliga dödsoffer varje år än vad de tre nödåren gjorde för 150 år sedan gjorde tillsammans.
Goda intentioner löser inte problemet
Inom den svenska kristenheten har det funnits, och finns, flera sammanhang som erbjuder andliga kosttillskott. Det är läger, konferenser och komplimenterande verksamheter som anordnas i syfte att fungera som ett kraftigt vitamintillskott som ska täcka upp den annars bristfälliga andliga kosten. Tanken är god, och kanske är det så att några har fått exakt de extra andliga vitaminer och mineraler som de behöver för att andligen överleva. Om parallelliteten mellan den andliga och fysiska födan är stor leder dessa vitamintillskott ändå inte långvarigt till en förbättrad andlig hälsa. Det riskerar tvärtom att bibehålla en falsk föreställning om att allt står väl till, att hälsan är god.
Det som behövs är församlingar där det serveras näringsriktig andlig mat, alltså där evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Det är den kristna husmanskosten, den som Herren gett oss. Det är den enkla, billiga, klassiska vardagsmaten som tidigare åts på landet, eller snarare över hela landet i både hem och församling.
Vi ska inte förakta de goda intentioner som tas för att förbättra den andliga hälsan i vårt land. Däremot får vi inte glömma bort själva grundproblemet. Det saknas andlig mat att mätta våra och våra barn med. Vi behöver församlingar där Guds ord förkunnas i hela dess bredd och djup!
Det råder en renässans
”Det råder en renässans för den enkla och rustika maten. På topprestaurangerna har den traditionella svenska husmanskosten intagit finmatsalarna.”
Besynnerligt, och glädjande, nog går ovanstående citat från Norstedts förlag att tillämpa också på den andliga husmanskosten, Guds ord och sakrament. De flesta församlingarna i Sverige har allt färre gudstjänstbesökare men i de församlingar där trenden är den motsatta erbjuds överlag en mera traditionell andlig husmanskost.
Där finns präster som lägger tid och möda på att servera församlingen det Herren genom sitt ord vill säga. Tid och möjlighet ges att låta också de mera svårsmälta delarna av Guds ord tillagas och serveras församlingen. Där erbjuds Kristi sanna kropp och blod, detta livselixir som håller själen vid liv. När barnen, även om de är få, får den mat de behöver och överlever till vuxen ålder så kommer de också, om de har omsorg om sina barn, att ge sina barn en ordentlig andliga husmanskost hemma. De kommer med glädje att ta dem Guds hus, denna fina topprestaurang där den enkla och rustika husmanskosten serveras.
Att trygga sin egen och barnens framtid, framtiden efter tidens slut, kan för många innebära att de måste lämna allt de har och tillsammans med andra hungrande bli nybyggare. Svensk kristenhet befinner sig i nödsituation och våra barn och ungdomar går under! Att i detta läge knäppa sina händer och be om ett mirakel, men samtidigt inte vara villig att själv lyfta ett finger, är inte vare sig fromt eller visligt. Det är dags att agera!
De få nybyggarna som nu frenetiskt kämpar för att långsiktigt kunna försörja vårt folk med vanlig, andlig, husmanskost behöver hjälp i sitt arbete. Är du beredd att bryta upp?