Tredje söndagen i Advent

Skriven av:
Publicerad: 19 december, 2018

I Gamla testamentet möter vi en lång rad av profeter. Deras uppgift är att varna Israels folk för svåra brott mot Guds bud och för avfall till främmande gudar. Men de överbringar också löftena om den Messias och Frälsare som Gud en gång ska sända. 

Den siste av Gamla testamentets profeter är Johannes Döparen vilken samtidigt inleder den nya tid som bryter in i vår värld med Jesus Kristus. Jesus kan som Guds Son ge sin suveräna och absolut rätta tolkning av Skriften: Med Johannes Döparen har Malakis förutsägelse gått i uppfyllelse att profeten Elia först ska komma och bereda vägen för Messias.

Evangelierna berättar om med vilket allvar och med vilken energi som Johannes gick in för sitt uppdrag. Stora skaror sökte sig till floden Jordans strand, där han förkunnade och döpte.

Hans budskap till folket var allt annat än utslätat: Messias är på väg! Hans ankomst är nära! Därför måste alla lämna sin gamla, själviska tillvaro, ångra sina synder, bekänna dem och vända om till ett nytt liv, präglat av lydnad mot Guds bud.

Som profeterna före honom fick också Johannes möta hårt motstånd, inte minst från de makthavande. Hans skarpa kritik av landets kungapar kom att kosta honom livet. I dagens evangelium liknar Jesus folket vid kinkiga barn som aldrig blir nöjda och klagar vilka lekar som än föreslås. Både Johannes med sitt asketiska liv, och Jesus som tvärtom åt och drack som andra, blir lika hårt ansatta. 

Människor finner alltid på undanflykter för att slippa vända om till Gud.

Även i Kristi kyrka har under tidernas lopp män och kvinnor kallats av Gud till att vara hans profeter. De som betrotts med kyrkans ämbete har till uppgift att förkunna Ordet och förvalta de heliga sakramenten. 

Men vid sidan av dessa händer det stundom att Gud utser särskilda personer att, inte minst i svåra tider, framföra ett angeläget budskap. I dagens epistel talar aposteln Petrus om att ”drivna av helig ande har människor talat ord från Gud”. Den heliga Birgitta och Martin Luther hade ett profetiskt uppdrag att gå till storms mot förfallet i sin samtids kyrka. I vår egen tid kan vi se en profetgestalt i Martin Luther King som, stödd på Bibelns ord, orädd angrep förtrycket av de svarta i USA. 

Ett fulltonigt budskap, som inte gör avkall på Guds lag och evangelium, har alltid ifrågasatts och ofta helt negligerats. Våldsmetoder har inte heller varit främmande för Guds fiender, vilket Jesus tar upp i början av dagens evangelium, och som vi ser skrämmande exempel på när kristna förföljs i dagens Mellanöstern. Men han säger även i slutorden: ”Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” Denna inte helt lättförståeliga utsaga torde betyda att de gärningar, vilka Guds vishet Kristus gör, visar att han är den Frälsare han utgett sig för att vara.

Denna adventssöndag möter vi i kyrkans år än en gång Herrens vägröjare Johannes Döparen. Från floden Jordans strand tränger hans mäktiga stämma ända i in i vår egen tid. Frälsaren är på väg! Han kommer nu i advent i Ord och sakrament till oss som är hans folk idag. Snart kommer han i julens stora högtid. En gång ska han på den yttersta dagen vända åter i sitt sista, stora advent. Därför måste vi göra oss redo att ta emot honom som är bland konungar den störste. Vi behöver städa upp och rensa bort allt i våra liv som strider mot hur vi ska leva som goda kristna. Synder ska avslöjas, ångras och bekännas. 

Johannes Döparen skräder inte orden och gör inga försök att bortförklara brott mot Guds bud. Men han visar också på honom som ensam kan förlåta, befria och upprätta: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd.” (Joh 1:29)

Örjan Blom