I mitt föräldrahem hade vi en julkrubba, som togs fram varje jul. Det var en vanlig typ med stallet och i det fanns de personer som hör till julevangeliet: Jesusbarnet, Maria och Josef, några herdar med sina får, de vise männen och några av djur som den heliga familjen delade bostad med. 

Vi hade några år också ett svenskt vinterlandskap. Det var snöklätt. Snön var grovt salt. En spegel blev en istäckt damm. I mitten reste sig en kyrka, vit med rött tak. På en upptrampad väg upp emot kyrkan kom kyrkfolket på väg till julgudstjänsten. Främst gick prästen i kaftan och hög hatt, men utan överrock trots snö och köld, och därefter kom församlingsborna, barn och vuxna. Såg man till deras klädsel var de säkert kvar på 1800-talet.

Ett år fick jag en tanke som blev till en dröm. Jag ville göra en kombination av de båda sätten att skildra julen. Det skulle vara ett tvådelat landskap. Ena hälften var det svenska vinterlandskapet och andra hälften skulle påminna om det heliga landet. Det var grönskande av gräs och mossa, med växter och blommor. Där fanns också en upptrampad väg med grönska och stenar. De som gick den vägen fram var herdarna med några får och i fjärran de vise männen. 

I mitten står kyrkan, till hälften i snölandskapet och till hälften i det grönskande Israel. Kyrkans ena långsida var borttagen. Och det var stallet man såg in i. Och naturligtvis fanns där Maria och Josef och krubban med Jesusbarnet. 

Min dröm blev aldrig förverkligad. Kanske var det dumt, för den framställde på ett sätt verkligheten själv. I vår kyrka med dess gudstjänster möter vi Jesus i Ordet, dopet och nattvarden. Han är alltid huvudpersonen som barnet i krubban, Mästaren som undervisar, Läkaren som botar, helar och upprättar, Frälsaren som dör för vår skull, Segraren som uppstår från de döda och för liv och oförgänglighet fram i ljuset och Guds evige Son som återvänder till Faderns högra sida för att från sin härlighet vara med oss alla dagar till tidens slut. 

Jesus är alltid huvudpersonen. Men vi ska inte glömma Maria. Hon som fick den största uppgift någon människa någonsin fått: Att bli mor till Guds Son och världens Frälsare. Hon är gudaföderskan. Alla släkten prisar henne salig (Luk 1:48). Hon gick in i uppdraget hon fick i ödmjukhet och lydnad. Maria sade: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” (Luk 1:38)

Maria är en människa som vi. Hon är till och med en syndare som vi alla. Men Gud utväljer henne och av henne föds han som är verklig Gud och verklig människa. Genom människan Marias son blir Gud en av oss och delar alla våra jordiska villkor. ”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” (Gal 4:4–5). Marias son är evig Gud, född av Fadern före all tid. Genom Maria blir han en av oss. Han delar vår existens att vara människa. 

Vid krubban står också Josef, fosterfadern, snickaren från Nasaret, förlovad med Maria. Vi får inte veta så mycket om honom, men det Bibeln berättar räcker för att få oss att se upp till honom, beundra honom och i många stycken ha honom som förebild. Bibeln säger att han var god och rättfärdig (Luk 1:19). Det står om Josef: ”När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son.” (Matt 1:24–25). Där möter vi en gång till ett avgörande ord för Kyrkan och alla kristna: Han gjorde som Gud befallt! Gud för sitt verk framåt, också genom människor som gör som Gud befaller. 

Både Maria och Josef får erfara det som ofta ger oss problem: Den som lyder Guds vilja råkar många gånger ut för stora svårigheter. När vi tänker på Josef, läser vi om hur Gud ger honom befallningen att fly med Maria och Jesus till Egypten. Det är Josef som får uppdraget att skydda Guds Son. Josef ansvarar för Maria och Jesus och deras säkerhet. 

Han får mycket bekymmer och arbete och flera år som flykting just därför att han lyder. Men han räddar sin familj och Guds plan för mänsklighetens frälsning kan fullbordas.

Nu finns den heliga familjen i alla julkrubbor världen över. Och de finns i vår kyrka och i alla kyrkor, där Guds ord predikas och sakramenten förvaltas, i vårt land, i det heliga landet och i de flesta länder på jorden. 

Och på väg dit ser vi folk av alla folkslag och stammar och länder och språk. De är på väg för att hylla sin Frälsare, sjunga lovsånger till hans ära och ge honom sina gåvor. De har hört budskapet: Idag har en Frälsare fötts åt er. Det finns en som kan rädda oss och hela mänskligheten från synd, död och förtappelse. Det finns en Försonare som tar ifrån oss synd och skuld och delar sin fullkomlighet med var och en som tror. 

När vi går till Julens gudstjänster, gäller det också om oss: Låt oss gå till Betlehem och se det som hänt och som Herren har låtit oss veta.

Få senaste artiklar via email

Varje torsdag skickar vi ett mail med de tre senaste artiklarna. Även om du gillar oss på Facebook är det bra att prenumerera, det är inte alltid nya artiklar visas på Facebook.

Du är nu prenumerant, kolla din inbox för bekräftelse.