Femte söndagen efter Trettondedagen

Skriven av:
Publicerad: 7 februari, 2019

Tag fram din Bibel eller Psalmbok och läs texterna för denna söndag, som är hämtade från andra årgången i evangelieboken: 4 Mos 11:24-30, Fil 1:12–18, Mark 9:38–41 och därtill Ps 37:1-7.

Den här söndagen, Den Femte efter Trettondedagen, infaller väldigt sällan. Det beror på om påsken kommer väldigt sent, och det gör den i år. Påskdagen kommer den 21 april, och det betyder att det blir många söndagar efter Trettonde. Det kan faktiskt infalla en sjätte söndag efter Trettonde, men den söndagen har bara en årgång texter, men den femte har, även om den infaller väldigt sällan, tre årgångar med texter. 

Nu ska vi ställa oss frågan om vem som är en rätt Jesu lärjunge och att Guds vägar kan vara annorlunda än vi tänkt oss.

Ämne: 

Vem är en rätt Jesu lärjunge?

1. Den frågan ska
inte vi avgöra

Evangelisten och aposteln Johannes är ett föredöme på många sätt. Han har gett oss så många goda ord och så mycket av god undervisning om Jesus. Han stod Jesus så nära, och han är den enda av apostlarna som finns med vid korset. Han brukar ju också kallas för kärlekens apostel.

I dagens evangelium ställer aposteln Johannes en fråga till Jesus. Detta är det enda stället i de så kallade synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas) där aposteln talar ensam.

Nu har han fått ett bekymmer. Det vill han inte behålla för sig själv utan det måste han ta upp med Jesus. Johannes har mött en man som driver ut demoner i Jesu namn, och tydligen har han lyckats med detta, men han tillhör inte den närmaste kretsen runt Jesus. Får man använda Jesu namn på det sättet undrar Johannes.

Nu vill han få bekräftat av Mästaren själv att han gjort rätt, när han försökt hindra honom att driva ut onda andar I Jesu namn, när han inte finns med i den inre gruppen kring Mästaren.

Det är rätt att Johannes tar upp frågan med Jesus och att han ställer frågan om han gjort rätt när han tillrättavisat den där mannen. Men det är inte vi som ska dra upp gränser och bestämma vem som är en rätt lärjunge och vem som inte är det. Nej, den frågan ska vi lämna över till Jesus. Vad får Johannes för svar. Han blir faktiskt vänligt men bestämt tillrättavisad av Jesus.

2. Det är Jesus som bestämmer vem som är en rätt lärjunge

Jesus håller inte med Johannes. Den som gör under i Jesu namn och blir bönhörd, kan inte vara på fel väg. Vi ska inte hindra någon som vittnar om Jesus och hans makt. Jesus ger klart besked: ”Den som inte är emot oss, han är för oss.” Det finns inget mellanläge. Antingen har man sagt ja eller nej till Jesus. Mannen som vittnat om Jesus och litat på att han kan göra under är på rätt väg, och han ska inte hindras. Jesus känner de sina, och han vet så väl, att mannen som drev utan onda andar, också hörde honom till. Och det kan säkert bli så att han sen kom med i lärjungaskaran.

Gud har många vägar och det tillkommer inte oss att bestämma vilka vägar han ska välja. Om Kristus blir förkunnad, och om man i hans namn driver ut demoner och gör goda gärningar, så ska vi inte sätta oss till doms över detta, utan visa glädje över att så sker. Det är ett tecken på Guds stora kärlek och omsorg om oss kanske på ett sätt som vi inte förstått förut. Det viktiga är inte vem som gör de goda gärningarna eller säger dom rätta orden utan att det sker i Jesu namn och på hans uppdrag.

Aposteln Paulus tar upp samma fråga i dagens episteltext från Filipperbrevet. Han talar väl om dem som talar om Kristus, även om deras motiv inte alltid är så hederliga så blir Kristus blir ändå förkunnad!

Det är klart att prästen har ett särskilt uppdrag att vittna om Jesus och förkunna hans namn. Prästen ska fostra sin församling, men församlingen ska också fostra sin präst. Nu för tiden går ju prästen sällan upp i predikstolen och håller sin predikan. Predikstolen har blivit ett museiföremål som inte används. Så ska det inte vara.

Det berättas om prästen som kom upp i predikstolen och skulle börja sin predikan och då fick han se en lapp där det stod: ”Vi vill höra mer om Jesus.” Det blev en tankeställare för honom. Vi har också hört om väckelsepredikanter, som från början varit på fel väg men blivit omvända och fått en ny iver genom församlingsbor som lett dem rätt.

3. En rätt Jesu lärjunge ska inte gå miste om
sin lön

Visst är det viktigt med en rätt lära. Den ska vara grundad i Skriften och rätt utlagd, men vi måste också visa kärlek om vi är en Jesu lärjunge. Jesus uttrycker det mycket enkelt och konkret: ”Den som ger er en bägare vatten att dricka, därför att ni tillhör Kristus, sannerligen han skall inte gå miste om sin lön.”

Vad ska Jesus fråga efter på den yttersta dagen? Vem ska få komma in i himmelriket och vem måste stanna utanför? Gränsen går mellan den som visat omtanke och kärlek mot sina medmänniskor och den som inte gjort det. Den som gett vatten till den törstige, mat till den hungrige, husrum till den hemlöse, kläder till den som saknar kläder och besökt den som är sjuk eller sitter i fängelse, ska få sin lön. Men den som inte brytt sig om en nödställd människa måste stanna utanför.

Vad Jesus en gång ska fråga efter det är om vi visat kärlek och omtanke mot våra medmänniskor. Då ska han konstatera: ”Vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta, som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Matt 25:40.

Med denna söndag lämnar vi jultiden och går in i förfastan. Nästa söndag är det Septuagesima och vi får rikta våra blickar mot Jesu lidande och död. Vi får följa honom på hans väg till korset men också till uppståndelsen. Han har gett sitt liv för oss, segrat över synden, döden och djävulen, och öppnat porten till himmelen.

En rätt Jesu lärjunge får följa sin Mästare hela vägen genom liv och död till målet i himmelen. ”Den som är trogen intill döden skall få det livets segerkrans.” Upp 2:10.

Låt oss bedja: ”Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra. Styr våra steg i Jesu spår, lär oss att bedja Fader vår. Kärlekens Ande, led oss.” Sv.ps. 161:4

Amen.

Nils Hjertén