Vi har som människor ett fundamentalt behov av att kunna dela utsagor i kategorierna sant och falskt, det är därför en god idé att fundera kring begreppen. Bibeln talar frekvent om lögn och sanning. Djävulen beskrivs som lögnens fader (Joh 8:44) och Jesus talar om sig själv som Sanningen (Joh 14:6), med stort ”S”.
Samtidigt sant och osant
Om det är 10 grader varmt ute, är det varmt då? Ja, eller nej? Är det en midvinterdag i Karesuando är det förstås väldigt varmt, medan en solig julidag i Göteborg med samma temperatur inte skulle kallas varm. Ännu mer luddigt blir det förstås när man kommer in på tycke och smak. Är maten god, är tavlan vacker etcetera.?
Abstrakt sant
De flesta av oss är vana att väva in abstraktioner från matematikens språk i vardagen. 1+1 = 2, självklart. Och det finns inget undantag från detta. Men när det abstrakta språket används för att beskriva verkligheten så är det inte alltid sant. Lägger du ihop en grushög med en annan grushög kommer du i verkligheten bara ha en grushög, om än större. 1+1 är alltså inte med nödvändighet 2 i verkligheten.
När man får höra att något är matematiskt bevisat, så är det inte detsamma som att verkligheten är beskaffad på det sättet.
Språkets begränsningar
När vi skall beskriva något som sant eller falskt använder vi språket. Språket fungerar baserat på att vi associerar ungefär samma betydelse till orden. Utan en gemensam förståelse av orden blir det bara läten.
Vid Babels torn förlorade människorna den gemensamma förståelsen av de olika orden, och de kunde inte fortsätta det gemensamma bygget, eftersom det krävde verklig kommunikation. Många av de saker vi använder begreppen sant och falskt om, är beroende av språket för att existera. Vad är klockan måste besvaras med ord som är begripliga för att vara meningsfullt och sant. Men själva tidsbegreppen är en konstruktion som enbart vilar på en gemensam (godtycklig) indelning av dygnet.
Absoluta sanningar
Matematikens sanningar är absoluta, men abstrakta som vi har sett. Utanför matematikens abstraktion är de inte lika säkra.
Men absoluta, universella sanningar finns de? Ja, de gör de. Gud existerar, och det skulle han göra även om vi inte hade ord för att tala om det. Gud är inte abstrakt utan konkret, och är för sin existens oberoende av om vi tror på honom.
Samtidigt är Gud orsak till allt som existerar. Det vill säga naturens existens är inte något relativt. Människor säger tanklöst: ”Allt är relativt.” Det är helt fel. Med en kristen världsbild måste vi rygga tillbaka inför ett så befängt uttryck. Dessutom är det ologiskt eftersom det hävdar den absoluta sanningen att allt är relativt.
En lögn är en sanning 1
Låt säga att vi i min familj bestämmer oss för att definiera varje dygn som bestående av fyra timmar á 360 minuter så skulle jag sanningsenligt kunna säga till någon i min familj att klockan är två mitt på dagen. Beroende på hur man definierar verkligheten så kan det som för tycks felaktigt vara korrekt för någon annan. I detta fall kan vi inte säga att ett system med 24 timmar är mer sant än ett med fyra.
En lögn är en sanning 2
Nu börjar det bli komplicerat, men häng med. Kan något som är objektivt osant ändå vara sant? Ja, det kan det. De flesta av oss har växt upp med sanningen att jorden är cirka 4,6 miljarder år. Det är en sanning som är deducerad från den materialistiska världsåskådningen. Så, inom ramen för den modellen – eller det paradigmet – är utsagan sann. Jag tror dock att hela modellen är ett utslag av en stark vilja att förneka Skaparen och fullständigt felaktig, inklusive dess ”sanning” om jordens ålder.
Om man väl inser detta så inser man också snabbt att det som presenteras som sanningar i vår tid är beroende av en mängd obevisbara påståenden (mer om det nedan) för att verkligen vara sanna.
Scientism som världsbild
Världsbild kan beskrivas som det sätt som man tänker sig att tillvaron är beskaffad och fungerar. I vår västerländska kultur har en världsbild kommit att dominera som har sina rötter i 1800-talets scientism. Scientismen beskrev tillvaron som enbart materia och energi, och allt som händer kan beskrivas som orsak och verkan mellan dessa två. Det andliga, inklusive en verklig Gud, avskrevs helt.
Med tanke på att naturvetenskapen enbart har pålitliga metoder för att studera energi och materia var det ju praktiskt om världen också var beskaffad i likhet med naturvetenskapens begränsningar. Denna världsbild (eller paradigm) lever kvar i våra dagar, även om den inte lika ofta ges 1800-talets kvasireligiösa övertoner, annat än hos vår tids mest hängivna ateister.
Scientistisk teologi
Under 1800-talet växte det fram strömningar som försökte förstå teologin i ljuset av den framväxande scientismens världsbild. Scientismen utan sitt religiösa patos kallas ofta för materialism. Guds Ord fick inom dessa strömningar uppleva en nedåtgående trend. Om det från början hävdades att Guds Ord kunde innehålla vissa felaktigheter, var det naturliga slutresultatet att Guds ord enbart var människotankar och givetvis var genomsyrat av felaktigheter. Detta sätt att förhålla sig till Bibeln ser vi ofta prov på.
När det är mer regel än undantag att biskopar i Svenska kyrkan inte tror på den ena eller den andra kristna dogmen så är det inte enskildheter de av någon anledning har problem med, utan deras världsbild är i grunden materialistisk och ingen av de kristna dogmerna är universellt sanna. Därmed kan också Antje Jackélen, mycket rimligt, säga att frågan om jungfrufödelsen inte är så viktig. Enligt liberalteologin är hela Bibeln bara ett uttryck för hur människor har funderat och propagerat för sina egna tankar kring sina existentiella behov.
Det betyder att vår kritik när det gäller Svensk kyrkan knappast handlar om renlärighet i enskilda frågor, utan själva världsbilden och bibelsynen som sådan.
Naturvetenskapen och sanningen
Den moderna naturvetenskapen, som hänvisar till experiment som sin metod, existerar inom ramen för ett vedertaget paradigm som i sig själv inte är testbart och som i sig själv inte är vad som populärt kallas för ”vetenskapligt”.
Rupert Sheldrake listar i sin bok Science delusion
10 stycken axiom som naturvetenskapen vilar på men som i sig inte är vare sig säkra eller ens sannolikt korrekta. Låt mig lyfta fram tre.
1. Verkligheten är mekanistisk
Tanken att universum består av materia och energi och fungerar som ett avancerat urverk är fundamental, men samtidigt omöjlig att bevisa, eftersom de verktyg man använder enbart med tillförlitlighet är användbara för att testa det som har med energi och materia att göra.
På medeltiden var det populärt att konstruera astronomiska klockor som visade himlakropparnas banor. Det var en fungerande allegori att visa universum som ett urverk, men den allmänna uppfattningen var snarare att universum var en organism. Johannes Kepler (1571-1630) var en av de första som transformerade allegorin och hävdade att det verkligen var så himlakropparna fungerade. Ett känt citat från Kepler: ”Mitt mål i detta är att visa att den himmelska maskinen är mindre lik en gudomlig mekanism och mer lik ett urverk…”
René Descartes (1596-1650) var den som tog Keplers mekanistiska åskådningen och anammade den på biologiskt liv. Även om det dröjde fram till upplysningstiden innan detta blev en allmänt vedertagen hållning, så ser vi dess enorma inflytande än idag.
Problemet med den mekanistiska världsbilden är att den så illa stämmer med mänsklig upplevelse av verkligheten. Vi känner, smakar, upplever, skrattar åt skämt, etcetera, på en oändligt mer komplex skala än vad ett matematiskt system någonsin skulle kunna beskriva.
2. Naturlagarna är absoluta
De flesta forskare tar för givet att naturlagarna är de samma överallt, i framtid och dåtid. Det är uppenbart ett antagande som inte kan bevisas med några hundra års forskning, men följdriktig med tanke på det mekanistiska universet. Matematiken och naturlagarna blir i det närmaste eviga principer, och fundamentet för den mekanistiska världsbilden. Man skulle kunna säga att konstanterna förutsätter det de samtidigt antas bevisa.
En av de mest kända konstanterna i naturen är ljusets hastighet. Mängder av ekvationer är baserade på ljuskonstanten. Problemet är bara att det är en konstant som har visat sig variera.
1983 fastställdes ljusets hastighet till exakt 299 792,458 km/s. Bakgrunden var inte de precisa mätningarna, utan motsatsen. Ljusets hastighet hade varierat med upp till 20 km/s under perioden 1927 och 1940. Teorier framfördes om att ljushastigheten möjligen var cyklisk, men dessa undergrävde synen på de absoluta naturlagarna och det mekaniska universell, så 1972 definierades ljushastigheten utifrån ljusets hastighet(!?). 1983 definierades metern utifrån ljusets hastighet, och praktiskt nog är möjligheten för ljusets hastighet att variera bortdefinierad!
3. Minnen är begränsade till hjärnan
När jag kommer ihåg känslan av att ta på det rombmönstrade sätet på min barndoms ”snowracer”, reser det minst två frågor. Hur kunde detta intryck hamna i mitt medvetande, och hur kan det decennier senare finnas kvar och vara tillgängligt för mitt medvetande? Vilken mekanism är det som vet vilka minnen som finns och kan plocka fram det relevanta minnet när jag tänker på min barndom?
De gamla grekerna tänkte sig minnena som verklighetens intryck på mjukt vax, på 1900-talet liknade man det ofta vid telefonledningar inne i huvudet. Nu används oftare analogier med hur datorer fungerar och hur data lagras. I samtliga tre fall handlar det om materiella mekanismer.
Problemet med att beskriva minnen som materiella, är att ingen någonsin har hittat dem. Miljarder har spenderats på hjärnforskning, men ingen har hittat några minnen.
Om minnen (och även medvetandet) däremot är immateriella så finns det alternativ för hur man kan tänka kring minnen, men det skulle i så fall motsäga att universum är mekanistiskt.
Guds Ord och sanningen
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Den välkända inledningen av Johannesevangeliet skulle egentligen kunna räcka som avslutning på denna artikel, men låt mig ge några reflektioner.
Bibeln ställer inte sällan upp kontrasten mellan mänsklig vishet och Guds vishet, de är uppenbart inte på samma nivå. I Ordspråksboken 3:19 står det: ”Genom visheten har Herren lagt jordens grund, himlen har han berett med förstånd.” När krukan försöker förstå sin egen beskaffenhet, ursprung och syfte, men vägrar att räkna med krukmakaren så kan resultatet inte bli annat än dåraktigt.
När dåren intalar sig själv att det inte finns någon Gud (jmf. Ps 14:1, 53:2), så spelar det ingen roll vilka intrikata intellektuella mentala Babels torn som än byggs, de sprider bara dårskapen vidare.
Ett rimligt förhållningssätt
Hur skall vi då som kristna förhålla oss till vår samtid när det gäller sanningen? Det finns ingen enkel formel, utan i stor utsträckning handlar det om att skapa sig en sund kristen världsbild, och att låta den ha en överordnad plats i tolkningen av omgivningen. Låt mig ge ett par konkreta tips:
Tips 1
Det finns bara ett verkligt sant sätt att se på världen och det är Guds sätt. Vi kan dock inte med samma klarsyn och fullständiga förståelse göra det. Bibeln innehåller dock en hälsosam skepsis gentemot mänsklig vishet. (Läs gärna: För hemmateologen – en praktisk guide) Det är rimligt att anamma denna hållning, i synnerhet eftersom den mesta forskningen bedrivs i ett materialistiskt paradigm.
Tips 2
När det gäller teologiska frågor är det viktigt att förstå att det inte alls alltid handlar om att man tolkar bibelställen lite olika, utan att man i grund och botten förhåller sig olika till tillvaron i allmänhet och Bibeln i synnerhet, vilket med nödvändighet ger olika förståelse av Bibeln.
Tips 3
Bibeln presenterar en väl ordnad värld som är begriplig och där det är möjligt att utifrån naturens regelbundenhet göra allmänna uttalanden om hur det fungerar. Vi kan, var och en, med hjälp av våra sinnen och naturens ordning med frimodighet studera den, som yrke eller som hobby. Våra sinnen eller förnuft är dock inte en källa till absolut kunskap, enbart Gud är den källan.