Trosbekännelsen – som en enda lång bön

En trosbekännelse säger med några få ord vad vi tror på. Varför uttalas den apostoliska trosbekännelsen varje söndag förmiddag? Hur kan vi använda den i vårt eget liv?
Skriven av: Endre Stene
Publicerad: 23 april, 2019

En trosbekännelse säger med några få ord vad vi tror på. Varför uttalas den apostoliska trosbekännelsen varje söndag förmiddag? Hur kan vi använda den i vårt eget liv?

Varför trosbekännelser?

Ganska tidigt – redan på apostlarnas tid, skrevs grundläggande trossanningar i koncentrerade formuleringar. Avsikten var att säga något kort och koncist om vad vi tror på. Vi har flera exempel på det i Nya testamentet (ex. 1 Kor 8:6).

Efter hand utvecklade man en fast formulerad bekännelse som var gemensam för de Jesus-troende församlingarna som man gemensamt stämde in i när gudstjänsterna hölls. Bekännelsen Symbolum Romanum går åtminstone tillbaka till 150 e.Kr. Denna bekännelse är nästan identisk med den Apostoliska trosbekännelsen som har varit densamma sedan 400-talet.

Vi har också två andra gammalkyrkliga trosbekännelser. Dessa skrevs eftersom det i mötet med villolära uppkom ett behov av att definiera vad sann tro är. Dessa kallas den Nicenska och Athanasianska trosbekännelsen (325-530 e.Kr.).

Som tillägg har vi lutheraner också den Augsburgska bekännelsen (1530). Den är mycket längre och är mer till för läsning än för dagligt bruk.

Varför använda trosbekännelsen regelbundet?

  1. Det styrker tron. Den hjälper mig att lyfta blicken bort från mig själv och till honom; vem han är och vad han gjort. Så flyttas också mina tankar och mitt hjärta till honom och hans tankar. Det behöver jag när jag möter ett hjärta som är helt upptaget av det synliga och i mötet med köttet, världen och djävulen som vill sänka min blick. Trossanningarna är ett värn som jag alltjämt behöver repetera för att kunna behålla blicken på Den evige.
  2. Tron behöver det enkla. Martin Luther var extremt lärd men repeterade trosbekännelsen flitigt både morgon och kväll. Varför ska jag inbilla mig att jag är så mycket mer andlig än han? Ibland är det bra att slippa de många orden och hålla sig till det enkla och grundläggande. Det allt står och faller på, och säga; Detta är mitt hopp!
  3. Innehållet är så mättat. Även om det är enkelt är detta djupa sanningar som det går att ”meditera” över hela dagen. Smaka och tugga på, vrida och vända, lära något av och få frimodighet av. Sanningar jag aldrig blir färdig med. Vi är barn av vår tid. För den moderna människor är vila samma sak som påfyllnad och underhållning. I gamla tider visste de att verklig vila var i koncentrationen. Vila får vi framförallt genom att samla vårt sinne och våra tankar kring sanningen – om Herren själv.
  4. Det är befriande att slippa formulera bönen själv. Det är bra att be fritt och att komma med det som ligger på mitt hjärta men av och till är det bra att vila i något som andra har formulerat; det lär oss också psaltaren.
  5. Det påminner mig om enheten i Kristus. Trosbekännelsen är inte en ny uppfinning från Sverige. Från kyrkans absoluta början har samma sak bekänts och idag bekänner kristna över hela jorden sig till samma tro. Vi står enade i detta – alla troende i alla tider och av alla folkslag och språk!

Trosbekännelsen har flera dimensioner med sig. Den är

  • ett vittnesbörd till mig själv – och andra – om vad jag sätter min tillit till
  • en lovprisning till den treenige Guden
  • en bön

Tillsammans kommer vi nu att både bekänna, lovprisa och be till den treenige Guden med den Apostoliska trosbekännelsen som källa till våra tankar och ord:

Gud – jag tror på dig

Att du är Gud. Det är ingen som du. Det finns inga gudar utom dig (2 Sam 7:22, Jes 44:6). Du är begynnelsen – upphovet. Du är den sista – slutet. Alfa och Omega. Allt som existerar finns genom dig. Ingenting är utanför din blick och din kontroll. Detta gäller också mitt liv och mitt hjärta. Du omfamnar allt. Du är stor och mäktigt är ditt namn (Jer 2:2). Du har klätt dig i höghet och härlighet (Ps 104:1). Du är odödlig i dig själv och bor i ett ljus dit ingen kan komma. Ingen människa har sett dig, och ingen kan se dig.

Gud – jag tror på dig!

Jag tror att du är Far

Ja, du är den store och verklige Fadern. Bara du är den rätte Fadern för allt som kallas barn i himlen och på jorden (Ef 3:15). Den omsorgsfulle, kärleksrike, starka, beskyddande och vägledande Fadern. Du är den Far som vi alla, barn, unga och vuxna, behöver. Vi är alla lika hjälplösa. Vi kan inte klara oss utan dig Far.

Ditt Ord använder också ordet ”Abba”, pappa; för så nära vill du vara oss. Som ett litet barn kan vi få krypa upp i din famn. Ja, det står om dig att du ”lyfter barnet till kinden” (översättningsvariant på Hos 11:4). Så öm, så nära vill du vara din älskade skapelse.

Och samtidigt:

Jag tror på dig – den allsmäktige

Du är ju själva kungen som sitter på tronen i himmelen. Det är ingen över dig. Du är på toppen. Du har suttit där från evighet (Ps. 55:20). Ingen – ingen – kan stå dig emot.

Men människor reser sig likväl upp mot dig i allt större grad. De vill själva vara Gud. De vill leva som de själva vill, oavsett din vilja. Men ingen kan slippa undan dig. Det är lönlöst att försöka slita dig från tronen. Du är kungen.

För du Gud Fader är den allsmäktige som ingenting är omöjligt för. Du begränsas inte av något och ser inte heller på något som svårt. Du, min Far, är den starkaste och därför fruktar jag inte om tio tusen kommer emot mig. Vad skall en människa kunna göra mig (Ps 3:7; 56:5)?

Eller om jag ska vandra i dödsskuggans dal för du är ju med mig (Ps. 23:4). Du tröstar mig, beskyddar mig och går med mig. Du är den som har all makt, har allt i din hand och är upphovet till allt.

För jag tror att du har skapat himmel och jord

Allt som jag kan se! En gång i historien skedde det. Ja, före tidens begynnelse fanns ingenting, bara du. Men så började du skapa. Du ville ge din kärlek vidare, dela den med oss, vi som blev skapade till din avbild. Du ville älska oss och bli älskade av oss.

Du sade, och det blev. Allt är så underbart i din skapelse. Ja, till och med ett litet sandkorn är ett rent under. Men här finns så mycket mer än sandkorn. Denna jord vi är en del av är ju så oändligt vackert, rik, mångfaldig och detaljrik. Ditt skaparverk är så enormt och vi är så små i ditt enorma universum! Men allt detta har du gjort genom din visdom, jorden är full av allt det du har skapat (Ps 104:24) och ditt majestät har du satt på himlen (Ps. 8:2)!

Herre, vi tackar dig för att vi är till. Att vi är det största i ditt skapelseverk – skapade till din avbild. Tack för att du har gett oss kropp och själ, tankar och sinnen, och att du uppehåller livet i oss och varje dag ger oss det vi behöver för att leva.

Gud Fader, den allsmäktige, himmelens och jordens skapare, vi bekänner: Vi är gräs, stoft, men du är stor och vi förstår dig inte (Job 36:26). Du är den som gör underverk. Du, endast du, är Gud (Ps 86:10). Ditt namn är härligt över hela himlen och jorden (Ps 8:2)! Vi vill tillbe och knäfalla inför dig Herre, vår Skapare (Ps 95:6)!

Jag tror på dig Jesus Kristus,

du som har fått det härligaste och vackraste namn som finns. Ditt namn – som betyder ”Gud frälser” – talar om för oss vem du är: den som frälser oss från vår synd (Matt 1:21). Också är du Kristus – Messias – den smorde, som sedan länge varit utlovad att komma.

Herre, jag tror att du är Guds enfödde son

Jag tror att du är från evighet, innan jorden blev till. Innan något av det vi ser och känner fanns blev du född av Fadern. Detta förstår jag inte; lika lite som jag egentligen inte förstår något av det eviga och gudomliga. Trots att du själv är född av Fadern så är du evig och lika omätbar och lika oskapt som Fadern själv. Du är lika stor, lika härlig, lika mäktig – likväl är du Guds Son – född av evighet.

I begynnelsen var du hos Gud, och du var Gud som det eviga ”Ordet” (Joh 1:1). När Gud Fader skulle skapa stjärnorna, ljuset, sköldpaddorna, myggen – så var du med som skapare eftersom du Gud skapade så sade han, och då var du i verksamhet som det eviga ”Ordet”. Allt detta har blivit till genom dig och utan dig har inte något blivit till, som är till (Joh 1:1).

Du – den evige Guds son – du är vår Herre

Du är inte bara min, utan vår Herre. Vi har detta, att ha dig som Herre, gemensamt. Detta är vår gemensamma tro, vår gemensamma bekännelse. Du är vår!

Men det vet du, att det är så mycket i mitt hjärta som vill vara herre över mig. Framför allt gäller detta mig själv. Den onda naturen som jag fick redan vid befruktningen vill inte ha dig som Herre. Köttet mitt säger att frihet är att vara självständig, utan dig. Därför vill min egen synd ta kontrollen och härska över mig, fånga mig och dra mig ner smutsen, i orenhet och ondska. Världen vill härska, starka människor vill också härska över mig. Bakom allt detta står den onde djävulen som vill ödelägga mig.

Men du är min Herre! Du ska bestämma i mitt liv. Jag vill att du ska styra mina tankar, mina ord, mina gärningar så att jag går den väg du vill. Visa mig också den väg du inte vill att jag ska gå. Herre – jag vill följa efter dig! Förlåt mig att jag så ofta misslyckas med detta, men tack för att du är en mild och tålig Herre som jag alltid får komma till (Matt 11:29) som inte slår och piskar mig när jag misslyckas utan böjer sig ner och reser upp mig. Jesus – vi ber: helga dig själv som Herre i våra hjärtan (1 Petr 3:15).

Jag tror att du blev avlad av den Helige Ande

Du som var av evighet gjorde dig så väldigt, väldigt, väldigt liten och blev av den Helige Ande för cirka 2  000 år sedan i ett litet samhälle i Israel på ett underbart sätt förd in i en ung kvinnas liv. Och där inne i ”jordens djup” (Ps 139:15) blev du förenad med ett frö – en äggcell – från hennes liv, och så blev du en människa, som oss. Under över under: Du blev precis som mig. På samma sätt som jag blev till, blev du till som människa. Du som själv är skapare blev en del av det som du har skapat.

Jag prisar dig för att du steg ner från himlen och blev människa, blev ett med oss, för vår frälsnings skull. Detta vittnar om att du, i ditt hjärta, har en större kärlek till människan än vad jag har förstått.

Du blev också född av jungfru Maria

Där inne i Maria växte det fram ett litet barn och när du var stor nog föddes du, av jungfrun. Du föddes av en som inte visste av någon man eftersom du skulle kallas Den högstes Son (Luk 1:32). Men din mor – hon heter Maria och var en ung kvinna; tonåring. Detta spränger mitt förstånd, att Gud är din evige Far och Maria din mor. Du är verkligen obegriplig, men så kom du till vår jord: stilla, försiktigt och ödmjukt så att vi skulle förstå att du endast vill oss gott. Jag tror du skrek när du blev född för du är fullt ut människa som oss, men fullkomlig och felfri eftersom du samtidigt är fullt ut sann Gud.

Jag tror du blev pinad av Pontius Pilatus

Ja, det är två människor – förutom dig själv – som har fått plats i trosbekännelsen. Din mor och Pontius Pilatus. Detta är varken dikt, legend eller myt. Du kom verkligen en gång i mänsklighetens historia ner till oss och gick verkligen här på vår jord.

För allt detta skedde den gång Pontius Pilatus levde, någon gång mellan år 26 och 36 efter din födelse då romarna hade ockuperat det heliga landet. Då, när Pontius Pilatus styrde landet, hände det.

Tack för att Pontius Pilatus påminner oss om: Detta är en del av vår historia som människor på jorden.

Där och då blev du pinad, föraktad och övergiven av människor, slagen, bespottad, piskad och torterad.

Men det var egentligen inte Pontius som gjorde det. Det var min synd, mina syndafall, mina nederlag, mitt svek. Det var den ondska som bor i allas våra hjärtan och liv som plågade dig. Det var för vår skull och i vårt ställe som du led (Jes 53:4).

Därför blev du korsfäst

Du som var ren, helig, upphöjd, som bara älskade dina bödlar och ville varje människa så innerligt gott – du av alla – blev upphängd på ett kors. Du – som allra minst förtjänade det, du hängde där och pinades till döds.

Men Herre, du lät det ske. Ingen tog egentligen livet av dig. Du hade makt att sätta stopp för det, men du gav ditt liv av helt fri vilja (Joh 10:18).

Det var inte Pontius som hade makten, inte heller judarna och inte heller den onde som såg ut att få fritt spelrum denna nattsvarta dag. Det var din Far. Det var han som krossade dig (Jes 53:10). Det var han som övergav dig, därför ropade du: ”Min Gud, varför har du övergivit mig.” (Matt 27:16)

Ja, varför? Jo, eftersom du Guds Son var det Guds lamm som all världens synd blev lagd på (Joh 1:29). I det tillståndet krossades du för vår synds skull. Vi hade alla gått vilse som bortgångna får men skulden som låg på oss alla, den lades på dig. Straffet blev lagt på dig för att vi skulle få frid (Jes 53:5–6).

Tack Herre – TACK!

Herre – jag tror att du dog

I dig var ju liv, för du har ju liv i dig själv (Joh 5:26) och livet var egentligen människornas ljus (Joh 1:4) eftersom du är livets upphov. Men detta liv med stort L dör. Då är det mörkt. Aldrig har det varit mörkare än vid denna tidpunkt. Aldrig har den onde härjat mer vilt och skoningslöst än då. Aldrig har syndens konsekvenser visat sig tydligare än då – då du dog.

Och blev begraven

Dina få vänner tog ner dig från korset, den de hade litat på var nu ett härjat och skamfullt lik som de skulle balsamera, linda och lägga i en tillsluten grav. För dem var allt hopp ute. Det var ett fullständigt nederlag.

Och du – du nedsteg till dödsriket

Där ända dit ner måste du. Där det är mörkare än det mörkaste mörker. ”Ni ska visst inte dö”, sa djävulen till de första människorna. Det var lögn det också. Men där i det nattsvarta förkunnade du evangeliet för de döda (1 Petr 4:6). Jag förstår inte vad det betyder. Men också de döda fick möta dig – som segerherre.

Aldrig någonsin har den onde lidit större nederlag än just då du dog. Då blev dödsdomen över djävulen fälld. Då avväpnade du makterna och myndigheterna. Då blev du segerherre över dem (Kol 2:15). För just då vann du över synd och ondska genom din kärlek då du gav dig själv i stället för oss – som hade förtjänat döden. Då tog du bort allt som stänger vägen mellan oss och Gud. Och vi som var döda genom vår synd, vi blev gjorda levande – då du dog (Ef 2:5).

Herre – eftersom du uppstod på tredje dagen

Döden hade ingen makt över dig! Du Herre besegrade syndens gruvliga konsekvens. Genom fullkomlig och ren kärlek vann du över döden och uppstod, lika levande som förr. Då du mötte dem kallade du dina lärjungar för bröder. Du kallade din far för vår Far. Din Gud för vår Gud (Joh 20:17). Du ställde oss jämsides med dig. Herre, du vår bror. Du som var död men är levande i all evighet; vi prisar dig eftersom du har nycklarna till döden och dödsriket (Upp 1:18)!

Uppsteg till himmelen för att sitta på den allsmäktige Faderns högra sida

Du som steg ner i det djupaste mörker: Du for upp till det högsta. Eftersom du i kärlek har lidit döden för oss blev du krönt med härlighet och ära när du uppsteg till himlen (Hebr 2:9) för att sitta på Guds Faderns högra sida. Där har du all makt över himmel och jord (28:18).

Nu sitter du där och råder över allt tillsammans med din Fader, som min bror och brudgum med din allmakts högra hand. Du sitter också där i mitt ställe. Du är varje ögonblick inför Guds ansikte för min skull (Hebr 9:24) för du är ju min rättfärdighet inför Gud. När Gud ser dig så ser han mig. Jag är ju ett med dig (Rom 6:5) och därför sitter också jag där. Jag har en fot här men lika mycket en fot där – i dig.

Jag, som än så länge, har döden i mig har samtidigt lika mycket – ja mer – det eviga livet i dig. För när du lever – så lever jag (Rom 6:11). Du lever också i förbön för mig (Heb 7:25), det är vad du lever för nu. Därför har Gud upphöjt dig och gett dig det namn som är över alla namn.

Jag tror att du ska komma tillbaka därifrån för att döma levande och döda

och då kommer du inte stilla och försiktigt som då du kom den första gången till jorden. Då kommer du så att varje knä ska böja sig. Varendaste en ska i ett ögonblick förstå och bekänna att du är Herre (Fil 2:10)! De som inte tidigare har bekänt detta kommer att ropa i ångest till klipporna och bergen: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen” (Upp 6:16) eftersom nu kommer du som dömer och då ska all synd utrotas. Den som inte i livet, genom tron på dig, har blivit renad från sin synd kommer att ha ångest på grund av din vrede.

Men salig är var och en som tar sin tillflykt till dig. Det är inte möjligt att fly från dig, utan bara till dig (Ps 2:12). Tack för att vi genom tron på dig ska få ta emot dig med jubel på denna dag, för då förnas vi med dig, du vår brudgum. Då får vi alltid vara hos dig.

Helige Ande – jag tror på dig

Du som är lika mycket Gud som Fadern och Sonen. Lika evig, allsmäktig, oskapad. Du är inte född men har utgått av Fadern och Sonen. Du Helige Ande, du som är en person lik Fadern och Sonen, och likväl är det inte tre gudar utan en.

Du Helige Ande – jag tror på dig. Du som inte vill ha fokus på vem du är, eller din gärning utan helt på detta enda: Att göra oss helige så som du är helig. Att det som Sonen har gjort ska bli oss människor till del och göra oss saliga och evigt lyckliga. Du vet att jag inte har möjlighet att själv av eget förnuft, kraft eller insats tro på Jesus och komma till honom. Men just detta är du oavbrutet engagerad av att göra i mitt liv.

Tack du Helige Ande att vi inte är lämnade faderlösa när Sonen for till himlen (Joh 14:18ff) eftersom du kom och är oss nära. Tack att du upplyser mig genom evangelium och bevarar mig hos Jesus Kristus. Tack Herre att du, när jag saknar ord till att be, ber för mig (Rom 8:26). Tack för att du utför din helgelse här på jorden.

I den heliga allmänneliga kyrkan

Inte många olika, trots att det kan se ut så för oss. Vi är så olika, så splittrade, vi kan vara så oeniga. Ja – din kyrka kan i det yttre se så skröplig ut här på jorden men du bygger bara en enda kyrka, en församling, åt dig. Det är bara en brud, för det är bara en Herre, en tro, ett dop (Ef 4:5).

Denna kyrka är helig. Den är ren, liksom du är ren. Helig, liksom du är helig (1 Petr 1:16). Kan det jag säger vara sant? Att vi är en rena och heliga liksom du själv? Ja, genom Jesus Kristus är din församling på jorden verkligen helig eftersom du, Helige Ande, håller på att göra den brud som ska ställas fram i härlighet redo för den store brudgummen. Och denna brud ska inte ha den minsta fläck och skrynkla utan vara helig och utan fel (Ef 5:27).

Denna kyrka är en allmännelig kyrka. Denna kyrka är inte för de speciella, för de duktiga, rika, fromma eller starka. Nej, du vill att alla ska bli frälsta och komma till insikt om vad som är sanning (1 Tim 2:4). Du har inte någon glädje i någon syndares död. Du har din glädje i att alla vänder sig till dig och blir frälsta!

Ingen som kommer till dig vill du stöta bort (Joh 6:37) och det spelar ingen roll vad de har gjort eller vem det är. Du ger nåd, förlåtelse och frälsning till var och en som kommer.

Och dessa hör till de heligas samfund

Jag tror att det finns en andlig innerlig gemenskap mellan alla de dina. Från olika kyrkosamfund, församlingar, folkslag, land, tider och år. Att varendaste en som vandrar i ljuset och sätter sin tillit till Sonen också har gemenskap med varandra, liksom Sonen har gemenskap med Fadern (1 Joh 1:7).

Helige Ande! Jag tackar dig för att du har fört mig in i de heligas samfund. Tack för alla välsignelser som jag fått i livet med de heliga. Tack för att du, i detta heliga samfund, gör oss heliga efter som du i församlingen av de heliga ger oss

Syndernas förlåtelse

Genom Ordet och sakramenten ger du oss det vi behöver mest av allt, nämligen att vår synd blir förlåten. Herre, tack för att du ger oss syndernas förlåtelse i din kyrka, bland de heliga. Tack för att vi ska få dela syndernas förlåtelse, från dig, med varandra; och möta varandra med samma förlåtelse.

Herre! Jag tror på syndernas förlåtelse! Jag tror att syndernas förlåtelse finns och att du räcker den till mig. En kontinuerlig rening från all synd, alltid. Den är förlåten (Matt. 9:2ff).

Jag är helt fri från min synd.

Herre – tack för att syndernas förlåtelse ger mig del i…

– köttets uppståndelse

Ja, vi ska också dö och våra kroppar ska också läggas i en grav. Vi kommer inte undan döden. Men Helige Ande: Du som har börjat ett gott verk i oss. Du vill också fullborda det intill uppståndelsens dag (Fil 1:6). Du vill leda oss genom livet, bevara oss hos Gud och en dag uppväcka oss och ge oss en ny kropp. Tänk – en ännu bättre än den var har nu! En härlighetskropp för evigheten (Fil 3:21).

Du är mäktig att göra detta. Vi prisar dig för att vi kan överlämna våra liv åt dig för ditt mål är att föra oss fram till

– det eviga livet

Då är allt fullkomligt igen. Skapelseverket komplett. Då kommer ljuset från ditt, treenige Guds, ansikte att stråla mot oss (Ps 4:7) och vi får se in i dina ögon i all evighet (Job 19:27).

Herre tack för att vi får be så till dig, prisa dig, och hålla fast i en sann tro på dig.
Herre – kom snart!
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara,
från evighet till evighet. Amen.

Den apostoliska trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

(Översättning Gabriel Skilling, från foross.no)

Läs mer: Har du en stark tro?, om trosbekännelsen och tron.

0 kommentarer