Vid genomgång av en trave papper fann jag ett föredrag, utgivet i stencil, av biskop Bertil Gärtner, hållet vid ”Kyrkligt möte kring Bibel och bekännelse” i Örebro 7-8 juli 1958. Han framhåller, att ett nej till kvinnliga präster inte bara har stöd i enstaka bibelord, utan dessa bibelord hör samman med Nya testamentet i sin helhet. Här följer ett kort utdrag ur föredraget, som har rubriken ”Kvinnan och ämbetet i Nya Testamentet”.
De ofta citerade orden ur 1 Kor 14:34, att kvinnan ska tiga i församlingen, är inte en isolerad företeelse eller en tillfällig ordningsföreskrift. De är i stället ett uttryck för en helhetssyn, som går igenom hela Nya testamentet. De hör samman med förhållandet mellan Guds uppenbarelse i skapelsen och frälsningen. De hör samman med ämbetets karaktär att tala och handla på Kristi vägnar. De är infogade i ett lärosystem, som man inte kan bryta ut utan att göra våld på fundamentala lärosatser i Nya testamentet.
Orden i 1 Kor 14 och 1 Tim 2 är skrivna till skilda geografiska områden och med en tidsskillnad på 10-15 år. Orden är alltså inga tillfälliga föreskrifter med anledning av några talträngda kvinnor. Problemet med kvinnan och ämbetet fanns tydligen i de nytestamentliga församlingarna. Det håller inte streck när man säger att kvinnans ringa och svaga position i samhället gjorde det omöjligt att bli ämbetsbärare. Det fanns tydliga anspråk på att kvinnan hade rätt till predikoämbetet.
När gnosticismen uppträdde i motsats till kyrkans lära, använde man texter ur Nya Testamentet och satte en kvinna till lärans högsta bärare och förmedlare av oppositionen. I Uppenbarelsebokens sändebrev fördöms en del gnostiska tendenser i församlingarna. I Upp 2:20 riktas kritik mot kvinnan Jesabel, som förde församlingen vilse.
Det hade varit fullt möjligt för Jesus att utse en kvinna till apostel. Jesus förde ett teologiskt samtal med kvinnan vid Sykars brunn. Maria i Betania satt i lärjungeställning vid Jesu fötter och lyssnade till hans ord. Kvinnan i fariséns hus framställs som ett föredöme i tro.
Trots detta utsåg han endast män till apostlar. Dopbefallningen riktas till de elva lärjungarna. Nattvardens instiftelse överlämnades åt dessa.
I församlingarna förväxlade man likheten inför frälsningen med de olika uppgifter, som man och kvinna har i församlingen. Denna missuppfattning tillbakavisas av aposteln Paulus.
I 1 Kor talar han först om skapelsens ordning och går sedan över till de olika funktionerna och tjänsterna i Kristi kyrka i kapitlen 11-12. Man och kvinna utgör tillsammans en helhet och ska stå sida vid sida i äktenskap, hem och församling.
Detta är inte något speciellt för Paulus utan vi har Jesu undervisning om äktenskapet i Matt 19. Han undervisar om det nya, som kommit i och med Messias. Han lär att hans rike är som ett återgestaltande av skapelsen, innan den fördärvades vid syndafallet.
I Korint hade man fått för sig, att man tagit emot Anden som en direkt kontakt med Gud och att man därför inte behövde lära av apostlarna. Det betydde en frigörelse från apostlarnas lära och auktoritet. Därför måste Paulus ta upp frågor som man missförstått, till exempel dopet, nattvarden, etiken, äktenskapet, ämbetet och uppståndelsen. Han framhåller troheten mot den lära som han tagit emot och förmedlat.
Det som står i 1 Kor 11-14 tillhör den kristna läran. I Korint ville man sätta sin egen ande över apostelns lära och förändra den. Därför använde aposteln det kraftiga uttrycket ”Herrens bud”. Han gör skillnad på vad Jesus själv har lärt och vad som är apostelns eget råd. Han talar om ”sed” när det gäller kvinnans hår. Men när det gäller ämbetet säger han att detta är Herrens bud.
Ordet ”evangelium” betyder i Nya testamentet inte bara det viktigaste, till exempel budskapet om Jesu försoning och rättfärdiggörelsen genom tron allena. Uttrycket ”Kristi evangelium” används för att uttrycka hela budskapet om Jesu person, hans gärning, men också läran om församlingen, sakramenten, ämbetet och så vidare. I Galaterbrevet skriver Paulus att den som angriper hans evangelium, angriper Kristus själv.
Ofta gör man så, att man utanför Nya testamentet hämtar den måttstock som bedömer vad som är giltigt. I stället ska denna måttstock hämtas från Nya testamentet självt.
I Nya testamentet finns inte tillstymmelse till att somligt skulle vara tidsbetonat i evangeliet. Jesu och apostlarnas undervisning hör med till det nya som kommit genom Jesus och är detsamma hur omgivningen än ser ut. Läran förändrades inte, antingen man befann sig i Rom, Antiokia, Jerusalem eller Egypten.
Orden i 1 Kor 14 innehåller ett av Nya testamentets kraftigaste uttryck för kravet på lydnad. De som ville gå sina egna vägar när det gäller vissa lärofrågor, får höra: ”Har Guds Ord utgått från er eller har det kommit bara till er.” (vers 36). Apostelns lära överensstämmer med Herrens bud. ”Den som inte erkänner detta, blir inte erkänd av Gud” (vers 38), det vill säga ställer sig utanför den apostoliska läran.
I Paulus brev till Timoteus och Titus finner vi samma grundsyn. De ska överta och bevara det apostoliska budskapet och garantera dess bevarande. Man kunde inte tänka sig en utveckling där man ställde apostlarna åt sidan för mer moderna tankar.
I en annan skrift har Bertil Gärtner skrivit om uttrycket ”tiga” eller ”inte tala” i 1 Kor 14:34. Det ord som används, grekiskans ”lalei”, betyder alltid i Nya Testamentet offentlig predikan.