Bönsöndagen

Skriven av:
Publicerad: 22 maj, 2019

”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus.”

Vi läser de orden i Hebr 12:2. Det kristna livet liknas här vid en tävlingskamp, där det gäller att inte ge upp. Vi uppmanas att se på Jesus, som sitter på högra sidan om Guds tron. Då får vi hjälp att inte tröttna och förlora modet. Det gäller inte minst i bönen. 

Se på Jesus när du ber, för genom honom är vägen öppen till Gud.

Det står om Jesus i denna söndag evangelium, att han hade stannat på ett ställe för att be. Han är det stora föredömet för oss i att bedja. Han är vår frälsare och försonare, som öppnat bönevägen till Gud för oss. Synden hade stängt vägen, och människorna hamnade i ovänskap med Gud. Jesus talar i evangeliet om en öppen dörr. Han har öppnat den väg, som stängdes vid syndafallet. Han har försonat oss med Gud. Ovänskapen är borttagen, eftersom han tagit människornas synder med upp på korset och skaffat förlåtelse för dem. För Jesu skull finns inte längre något hinder för oss syndare att komma till Gud i bön. Vi ska inte komma i vårt eget syndarenamn utan i Jesu namn. 

Jesus ber för oss hos Fadern. Han är vår försvarare, för han har tagit på sig vår sak när han dog för oss och led vad vi var värda. Den himmelske Fadern tar emot Sonen och hans böner, och därför tar han också emot dem, som är förenade med Sonen genom tron. Han ser inte på de troendes synd, utan ser på Jesus, som tagit bort den.

Ingen är värd att komma till Gud i bön. Därför ska vi se på Jesus, när vi ber. Det är för hans förtjänsts och förböns skull som vi får bedja. Han ber i stället för oss. Han bär fram våra skröpliga och ofullkomliga böner inför Fadern, och då hör han dem. Överlämna därför allt åt Jesus, så tar han hand om det och manar gott för dig.

De som stannar utanför den öppna dörren, ska tänka på att Jesus inte glömt dem i sin förbön. Han har återlöst dem, för att de ska bli hans egna förlåtna barn. Han ber för dem som är bekymrade över sina synder och sitt skröpliga liv och som undrar om Gud verkligen vill ta emot dem och deras böner. Han vill visa på den öppna väg han banat. Och han ber för sina lärjungar, att de ska bli kvar vid bönens öppna dörr till Fadern.

Se på Jesus, för han vill lära
dig att be.

De första lärjungarna sa till Jesus: ”Herre, lär oss att be.” De ville gå samma böneväg som honom. Jesus sa till dem: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himmelen ge helig Ande åt dem, som ber till honom.” Hjälparen, Den Helige Ande, kallas nådens och bönens Ande. Utan Andens hjälp blir det bara läpparnas bön och tomma ord. Det är avgörande, om hjärtat har blivit fött på nytt av Guds Ande. Drar man sig undan Guds Ord och Guds Ande, stannar man under syndens makt. 

Den som ber om att bli omvänd till tro och vill lära sig att bedja, ska ta till sig Jesu ord: ”Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas.” Guds Ande vill visa den ångerfulle till nådens dörr, så att han bultar på den, tills den öppnas. Han ska finna Jesus och förlåtelsen och nåden i honom. Dörren öppnas till Guds rike och dess gåvor och till Guds bönhörelser som finns att hämta för Jesu skull. 

Jesus lärde sina lärjungar bönen ”Fader Vår”. Att de får säga ”Fader” ska uppmuntra dem att be. För Jesu skull får de räknas som barn till den himmelske Fadern. I denna bön finns både jordiska och andliga böneämnen. 

Jesus lärde sina lärjungar att de ska be uthålligt. Liknelsen om mannen, som bad vännen om bröd, lär oss detta. Därför att mannen var så uthållig och påträngande, så fick han till sist, vad han behövde. Genom att se på Jesus få hans trogna hjälp att vara uthålliga och inte tröttna i bönen. När de känner sig som nybörjare i bönen, ska de se på Jesus, som på nytt vill lära dem att bedja.

Se på Jesus, när du ber, för det är för hans skull du får bönhörelser.

Jesus ger stora löften om bönhörelser åt dem som ber, söker och bultar och är uthålliga i bönen. De ska finna dörren öppen till Guds stora och rika förråd av bönhörelser. Gud kunde ha orsak att inte höra människors böner för syndens skull. Men för Jesu skull hör han dem och ger dem, vad de behöver. Se därför på Jesus, när du ber. Om man menar sig värd att be, blir man knotande och klagande och otacksam. Man kan vilja kommendera Gud i bönen och föreskriva honom, vad han ska göra. Då blir man utan bönens välsignelse, som det står i Jakobs brev: ”Ni har inget, därför att ni inte ber.” Ser man inte på Jesus och inte tar emot honom, blir man utan frälsningens gåvor både nu och i evigheten. 

Den som tror på Jesus, blir ödmjuk. En troende människa vet, att hon inte värd något av det, som hon ber om. Men hon litar på att Gud vill ge för Jesu skull, av sin nåd och barmhärtighet. Hon ser på Jesus, för hos honom finns den nåd hon behöver leva av dag efter dag. Hos honom finns kraften i svagheten. I honom äger hon det viktigaste hon behöver. Söker hon först Guds rike, har hon löfte om att få även det övriga hon behöver. Hon överlämnar allt i de rätta händerna, han som vet bäst och ser längre än vi människor. Att se på Jesus gör hans trogna förnöjsamma och tacksamma. Han svarar på bön, också när de inte märker det. Han ska inte lämna dem i deras jordiska omständigheter. Framme i himmelen är alla böner uppfyllda. Där ska inget fattas dem. 

Ingemar Svenungsson

Öxnevalla