En röst hördes ur molnet: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” (Markus 9:7)
Vilken är den viktigaste frågan att få svar på? Politiker skulle säkert svara: Hur ska vi lösa frågan om klimatet eller om integrationen? Från en ung människa blev svaret antagligen: Hur ska jag finna ett arbete som jag kan försörja mig på och var ska jag finna någonstans att bo? Dessa och andra angelägna samhällsfrågor är inte likgiltiga för kristen tro. Gud har satt oss som samhällsmedborgare i denna värld och som sådana har vi ansvar för vårt eget och andra människors välbefinnande. Om detta påminner oss inte minst budordens andra tavla med buden fyra till tio, som handlar om förhållandet till vår medmänniska.
Paulus understryker i Romarbrevet 13:5-10 vikten av att vi fullgör våra plikter mot samhället och dess institutioner. Jesus talar om att vi ska ge ”åt kejsaren det som tillhör kejsaren och åt Gud det som tillhör Gud” (Luk 20:25). Herrens härlighet lyser fram i de heliga ordningar han har inrättat för att samhället ska fungera så bra som möjligt. Om människor respekterade dessa ordningar skulle vi utan reservationer kunna stämma in i orden: Härlig är jorden.
Men det finns ändå en fråga som enligt kristen tro är ännu viktigare än den som gäller det mänskliga samhällets ve och väl. Ja, en fråga vars rätta svar är livsavgörande för både tid och evighet. Det är frågan: Vem är Jesus?
Den världsliga maktens innehavare svarade från början: Jesus är ett hot. Barnamorden i Betlehem var kung Herodes svar. Förföljelse och massmord har sedan dess varit en återkommande metod för att utplåna den kristna tron. I Mellersta Östern pågår nu ihärdiga försök att utrota den lilla spillra av kristna som trots all tidigare skoningslös förföljelse ändå finns kvar i de länder som en gång var kyrkans starkaste fästen.
Också de romerska kejsarna använde sig också av hänsynslös förföljelse för att stoppa den kristna kyrkans växt, men förgäves. Martyrernas blod var kyrkans bästa utsäde. Martyrernas bekännarmod bidrog till att allt fler lät sig övertygas av den kraft som utgick från Jesu ord. Kejsarna gav till sist upp och följde devisen: ”If you cant´t beat them, join them.” (Om du inte kan besegra dem, bli en av dem) Man övergav avgudarna och Jesu lära upphöjdes till statsreligion. Från att ha varit kyrkans värsta belackare förvandlades staten till kyrkans beskyddare.
Det 1700 år gamla stats- och folkkyrkosystemet i Europa går mot sin slutliga avveckling. Det sker under förnedrande former. Från att ha varit det kristna evangeliets stolta banérförare har de gamla folkkyrkorna i dagens upp- och nedvända värld förvandlats till stödorganisationer för politiska partier eller för allehanda sekulära rörelser. Att den inre sekulariseringen av folkkyrkorna har gått mycket långt visar till exempel deras ändrade syn på prästämbetet och på äktenskapet. Från att en gång i tiden ha lyssnat till Jesus är folkkyrkorna nu mer angelägna att hellre lyssna till makthavarnas och den allmänna opinionens önskningar.
Folkets religiösa ledare – överstepräster, fariséer och skriftlärda – gav samma svar som sina världsliga kollegor: Jesus är ett hot. De förstod inte vem Jesus var. Paulus skriver förklarar varför i dagens epistel: ”Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag.” Med förenade krafter lyckades de religiösa och andliga ledarna få Jesus röjd ur vägen. De hoppades att för alltid kommit till rätta med den rörelse som han gett upphov till. Jesu tomma grav på påskdagens morgon lät deras förhoppningar komma på skam.
De män och kvinnor som skulle föra det kristna evangeliet ut i världen hade varken religiös eller världslig makt. Petrus, Jakob och Johannes var till exempel alla tre enkla fiskare från småstäder kring Gennesarets sjö. De saknade både makt, pengar och utbildning och annat som brukar vara nycklar till framgång. Men de hade något som var mera värt än all makt och teologisk bildning i världen. De hade det rätta svaret på vem Jesus är. I sina hjärtan bar de vissheten om att Jesus Kristus är den levande Gudens Son, som genom sitt lidande och sin död hade befriat dem och varenda människa från syndens, djävulens och dödens tyranni.
Hur hade de kommit fram till denna tro att Jesus var Guds Son? En helt avgörande händelse var utan tvekan den som de fick uppleva på Förklaringsberget. Där blev Petrus, Jakob och Johannes varse det som de bara tidigare bara hade anat. Jesus var inte bara en ovanligt god och vis människa, utan i hans person mötte de ingen mindre än Gud själv! Om Jesus var Gud, så kunde han heller inte ha fel. Därför fanns det all anledning att följa Faderns uppmaning att lyssna till Jesus
Budskapet på Kristi Förklarings dag är att allt vad du behöva veta om Gud och hans rike får du genom att lyssna till Jesus. Jesus talar till dig genom Bibeln, som från början till slut är Guds ord, för Jesus är Gud. Om du öppnar dig för Bibelns ord kommer den helige Ande ta bort den slöja som skymmer de gudomliga sanningarna för dig. Du kommer då att inse att tron på Jesus och hans offerdöd på korset för din skull är den enda vägen till frälsningen och det eviga livet hos Gud. Den gudomliga plan, om vilken heliga män som Mose och Elia talade om redan i det gamla förbundet, har i Jesu person fått sin förklaring och nått sin fullbordan.
När allt annat försvinner finns Jesus ändå kvar. Det räcker, för hos honom finns allt vad du och jag behöver för både tid och evighet. Han har svaret på allt.