I dagens evangelium undervisar Jesus om de största i himlarnas rike, och vilken omsorg Gud har för dem. Tre saker ska få sammanfatta texten, först: vad det innebär att vara störst i himmelriket.
Jesus använder ett barn som exempel, och det är inget speciellt med just detta barn, det agerar som barn gör av naturen. Men barnets agerande visar vad som gör det störst i himmelriket. Det kommer med glädje när Jesus kallar, enligt Markus springer det till Jesu famn.
Och detta är inget spel för gallerian, så att andra skulle säga, ”ååå, för en ödmjukhet, för en stor tro”. Barnets fokus var endast och allena Jesu kall, det svarade spontant i kärlek och förtröstan till honom. Detta är tro! Barnet är här en bild på uppfyllelsen av det första budordet som i vår katekes förklaras med, att Vi skall frukta och älska Gud mer än något annat och i allt förtrösta på honom.
Detta är den hjärtats ödmjukhet som invånarna i himmelriket måste ha. En ödmjukhet som erkänner sin egen maktlöshet och behöver allt som en gåva. Det har vi dock inte av oss själva, utan Jesus säger i samtal med Nikodemus att ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh 3:3).
Barnets tro är här exemplet för oss vuxna! På det andliga området måste vi därför i enlighet med Jesus säga: bort med allt sökande efter yttre storhet och ära, bort med all yttre makt och styrka.
Den som tror på Jesus, ser i Jesu famn sin trygghet och fästning. Kärleken till sin frälsare som har lidit korsdöden för honom, driver honom med glädje till sin hjälpare i all nöd. Dit flyr han från alla onda krafter som vill förgöra honom. Jesus är hans styrka i svagheten, hans liv mitt i döden. Kort sagt, tron kommer till Jesus med sin nöd och hämtar sin vila där. Och märk, det finns aldrig en tid i lärjungaskapet då man slutar att vara hjälplösa, beroende barn.
Tryggheten ligger i att Gud själv skyddar sina barn. Och till detta använder Gud bland annat andra kristna människor, som den andra saken handlar om: ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.” (Matt 18:5)
Jesus identifierar sig så totalt med de som tror på honom, att alla som tar emot dem i Jesu namn tar samtidigt emot Jesus själv, och de som påför dem ont, gör detta emot Herren själv.
Såsom Kristus, huvudet, lider med sin kropp, så lider vi kristna med våra trogna bröder och systrar. ”Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.” (1 Kor 12:26) För Gud har gjort det så att ”de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet” (1 Kor 12:23). Så är det i himmelriket.
Dessa maktlösa och beroende barn, som av människor blir räknade för inget. Dessa som i våra församlingar är de nyaste, minst informerade trogna, som upplever de största livskriserna, som sliter med frestelse, syndafall och fruktan. Som är ensamma, sjuka och inte vet hur de ska klara att bli bevarade i tron. Det är dessa som behöver förlåtelse och den kristna gemenskapen. Att motta och visa kärlek, bry sig om och förlåta sådana, det är detta som är det viktigaste arbetet i församlingen. Det är att motta och visa kärlek emot Jesus själv.
Men ofta tänker vi motsatt och värdesätter de som har höga positioner, som har pengar, makt och inflytande. Ja, församlingar kan komma så långt att det enbart ’vällyckade kristna’ kan känna sig hemma där. Sådana som inte sliter med synden, inte frestas så att det gör ont i det innersta. Ja, som i slutändan inte är förlorade syndare i sig själv och därför inte heller behöver räddas av honom som just kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorad. Må Herren ge oss nåd att tränga djupare in i denna grundläggande sanning.
Förakta därför aldrig någon som bär sitt kors och därför i världens ögon blir föraktad. Du som är lem på Kristi kropp: fortsätta att sträcka ut din hand till dina sörjande, lidande och små med-lemmar. Detta är Guds vilja för oss alla. Vill du hitta en god gärning, så ligger den just här, ”Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro” (Gal 6:10).
De som däremot förför Jesu minsta bröder kommer att få sin dom, vilket för oss till den tredje saken: Guds dömande försvar för sina barn.
Jesus ropar ve över världen som förför. Ve-ropet är här varning och hot över alla som förför ett Guds barn och leder dem på fall. Detta är det värsta någon kan göra. Vi som har inflytande, kanske som förälder, lärare eller präster – vi har ett ansvarsfullt kall. Men vi bär samtidigt med oss vårt syndiga kött. Tänk om något enda Guds barn skulle föras bort från Jesus på grund av vårt agerande! Då hade det varit bättre, säger Jesus, om en kvarnsten hade hängts om vår hals och vi hade dränkts i det djupa havet. Ja, i jämförelse med helvetets eviga eld är allt annat att föredra.
Människor har förlöjligat denna text och sagt att man hade varit utan lemmar om man hade följt Jesu uppmaning här. Men då erkänner de faktiskt detta som förnekas bland så många i dag, att människor faktiskt använder alla lemmar till att löpa ut i synden med. Men det stora för oss kristna, som Jesus visar med detta ve-rop, är hur Gud är vårt skydd. På samma sätt som rättsväsendet i Sverige med dess lagar och straff är till skydd för oss alla, så är Jesu ve-rop till skydd för sina minsta bröder.
Den enda orsaken till att Jesu minsta bröder inte kommer att kastas i denna eld är att Fadern lät sin enfödda son frivilligt och oskyldigt motta denna straff för vår skull. Han blev den minsta av alla, förlitade sig ödmjukt på Fadern och följde hans vilja med ett barns förtröstan och kärlek. Han har alltså tagit på sig det som en avstympad kropp inte ens kan jämföras med. Och det gjorde han av kärlek till oss alla. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16) Men med lika stor vrede kommer han att döma alla som förför Jesu minsta bröder.
Du som därför vet med dig själv att du intet har i egen kraft att sätta emot ondskan och förförelsen, som därför likt barnet flyr till Jesu famn. Du ska veta att där är du trygg. Den allsmäktige Gud sörjer för dig, och till det ändamål använder han som vi har hört inte bara straff och dom, utan även dina kristna bröder och systrar. Ja, Jesus avslutar även med att deras änglar i himlen alltid ser hans himmelske Faders ansikte. Fadern följer alltså alltid med och sörjer för sina barn, så viktiga är alla Guds barn för deras himmelska Fader!
Lovad vare den Treeniga Gud för det, Amen.