En man frågade Jesus: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att ärva evigt liv?” Med sitt svar ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud”, ville Jesus säga ”Tror du att jag är Gud, han som ensam är god?” Jesus ville att mannen skulle inse vem han hade framför sig: inte bara en god människa utan den Gud som ensam är god.
Vad var det då som låg bakom mannens fråga? Jo, den oro han kände för frälsningen. Men inte behövde han som var både rik och from oroa sig för det, menade de skriftlärda. För dem var det självklart att den som var from och därtill välsignad med jordisk rikedom, ärver evigt liv. Men för mannen var det alltså inte alls självklart. Därför kom han till Jesus med den viktiga frälsningsfrågan.
Den viktiga frälsningsfrågan
Frälsningsfrågan hade kunnat bli viktig för alla som hörde Jesus. De ställdes ju därmed inför möjligheten att ta emot Jesus som sin Frälsare och ärva evigt liv. Men de flesta gjorde sig hårda mot Jesu tal och blev kvar i sin likgiltighet.
Hur är det då i dag med den viktiga frälsningsfrågan? Få ställer den. Trots tillgången till Guds ord, åtminstone i form av biblar och goda andaktsböcker, och därmed möjligheten att lära känna både sig själva och Gud rätt, så gäller om de flesta att de varken känner sorg över synden eller behov av Frälsaren. Men då måste Jesus säga: ”Ni är långt från Guds rike, ni som inte tar vara på Ordet som Gud gett för att ni ska komma till tro och bli frälsta. Ja, ni som förkastar mig och inte tar emot mina ord, ni har en domare över er: det ord som jag har talat ska döma er på yttersta dagen.”
När mannen frågade Jesus vad han skulle göra för att ärva evigt liv hänvisade Jesus honom till buden – inte som en frälsningsväg utan till självprövning. Jesus ville att mannen skulle inse att buden inte bara kräver yttre fromhet utan också inre och det därför är omöjligt att bli frälst genom något eget. När mannen svarade Jesus och sa ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung”, och då det heter att Jesus fick kärlek till honom, var det alltså inte ett erkännande av mannens fromhet, som om den skulle kunnat frälsa honom. Nej, det var för att Jesus såg att mannen verkligen strävat efter att hålla buden och menade allvar med sin fromhet.
Att ta det noga med Guds bud gör den som frälsningsfrågan blivit viktig för. Och det är ju uppenbart att viljan och strävan efter att hålla buden är till välsignelse. Det hindrar mycket ont och befrämjar mycket gott. Ändå är detta inte nog. ”Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar.”
Mannen tog det alltså noga med buden. Ändå kände han oro för frälsningen och gick med sitt bekymmer till Jesus för att få hjälp. Också det gör den som frälsningsfrågan blivit viktig för.
Liksom det var Andens verk att mannen bekymrade sig för sin frälsning, är det också i dag Andens verk när någon verkligen frågar efter frälsning hos Jesus i hans ord. Ja, när Guds Ande fått göra frälsningsfrågan viktig för en människa och driva henne till Jesus med den, då är hon nära Guds rike. Men nära är inte samma som i Guds rike. För just här kan det hända att Jesus måste säga: ”Ett fattas dig.” Vad? Jo: ”Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” Här ges två svar på den viktiga frälsningsfrågan.
Det ena svaret är att du måste lämna det som så intagit ditt hjärta att det blivit den rikedom du förtröstar på. Det handlar inte om att göra sig kvitt sina ägodelar. Visst kan dessa bli ett frälsningshinder, även om de inte är det i sig. Men för mannen hade de blivit det. Jesus såg att detta hinder var så stort att enda möjligheten för honom att bli frälst, det var just det Jesus sa åt honom att göra.
Men detta var för mycket. Han blev illa till mods och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. Därför sa Jesus till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike.” Blev lärjungarna förskräckta över detta, så måste de ha blivit det än mer när Jesus fortsatte: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”
Men om det inte handlar om att göra sig av med sina ägodelar, vad handlar det då om? Jo, det gäller det att avstå från all förtröstan på något eget i frälsningsfrågan, även om det är aldrig så fromt, aldrig så riktigt i sig, som att hålla Guds bud, och i stället förtrösta enbart på Jesus.
Det är andra svaret på den viktiga frälsningsfrågan: att man kommer till Jesus och när det gäller frälsningen sätter all sin förtröstan till honom och så kommer att tillhöra honom som hans efterföljare. Att följa Jesus är att följa honom i tro: man låter allt eget fara, både egen synd och egen rättfärdighet, och hoppas bara på Jesus, hans försoning och förtjänst; i kärlek: man håller Jesus och hans goda högre än allt annat; i lydnad: man frågar efter vad Jesus vill och, när man inser vad som är hans vilja, också gör den, även när det tar emot.
Har Guds Ande med Ordet fått väcka den viktiga frälsningsfrågan hos dig, då har du säkert upplevt: ”Hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!” Du ville så gärna lämna allt eget och komma till Jesus och följa honom. Men du tycker att det är så svårt. Ja, det är svårt, men inte omöjligt. För när du frågar: ”Vem kan då bli frälst?” så svarar Jesus: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud, Ty för Gud är allting möjligt.” Det får du hålla dig till när du upplever hur mycket som vill hindra din frälsning och du själv saknar all kraft att komma igenom hindren. Håll dig bara nära din Frälsare i Ordet och nattvarden och tala ofta med honom om frälsningen. Då ska han, vars kraft är mäktig i de svaga, verka allt som behövs för att du ska bli frälst. Han ska hjälpa dig till den tro som håller fast vid frälsningen och bevara dig i denna tro, så att du får ärva evigt liv. Amen.