Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Söndagen före Domsöndagen – 2019

Skriven av: Boris Sandberg
Publicerad: 14 november, 2019

Tron är av många slag. Tron på Jesus kan vara en tro på en av Guds inkarnationer bland många andra under tidernas lopp. Det kan vara en tro på en undergörare som verkar på ett övernaturligt sätt. Det kan vara en tro på en etiskt och moraliskt högtstående människa. Det kan vara en tro på en som hjälper i alla livets svåra situationer, en som man kan vända sig till i bön. Det kan vara en tro på en som är garantin för att synderna är sonade och att vi nu genom honom har förlåtelse för våra synder och evigt liv.

Alla de här aspekterna av tron på Jesus är inte likvärdiga utan utgör endast exempel på hur folk uppfattat tron. Men Gud säger i sitt ord, genom sina apostlar, att vilken tro som helst är inte en frälsande tro. Jakob säger i sitt brev: ”Vad gagnar det till om någon säger sig ha tro, men inte har gärningar? Inte kan väl den tron frälsa honom?” Eller som Paulus skriver i den aktuella texten: ”Rannsaka er själva huruvida ni är i tron, ja, pröva er själva. Eller känner ni inte med er själva att Jesus Kristus är i er? Om inte, så håller ni inte provet.” Vilket slag av tro som helst klarar inte provet!

Det äkta och det falska

Paulus är i konfrontation med falska apostlar. Dessa apostlar har försökt smutskasta och misstänkliggöra Paulus inför korintierna. De har försökt visa att Paulus inte kan vara någon riktig apostel eftersom han, enligt deras beskyllningar, vänder kappan efter vinden. I sina brev är han hård, men när han kommer personligen och står öga mot öga så är han vek.

Dessutom påstår de att han inte har några syner eller övernaturliga händelser att hänvisa till som bevis på att han verkligen är en andlig ledare som står i direkt kontakt med Jesus.

Att vara tvungen att hänvisa till uppenbarelser och övernaturliga händelser för att legitimera sig som en Jesu apostel är som att handla på dårars sätt. Det är inte på det sättet äktheten skall avgöras. Att göra så är dåraktigt. Trons äkthet och Kristi tjänares äkthet skall bedömas utifrån helheten. Om saken bedöms endast utifrån nådegåvornas funktion i församlingen så går det snett. Därför betonar Paulus kraftigt, att när han ämnade komma till dem i Korint hade han på förhand beslutit sig för att inte veta om något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Han föresatte sig att vara både trångsynt och smalspårig. Här är ingen härlighetsteologi utan i stället som korrektiv korsteologi. Därför hänvisar han hela tiden till Kristus när han behandlar de andra aspekterna av den kristna tron. Han hade beslutat sig för att framställa Kristus som korsfäst som det enda svaret på alla argument.

Hans motståndare, de falska apostlarna, hade försökt visa att de verkligen var andliga människor genom vilka Gud verkade. Paulus å sin sida hänvisar till lidandet för Kristi skull som det speciella kännetecknet på sant lärjungaskap. Med en bitande ironi säger han till dem: ”Så utför nu döden sitt verk i oss, men i er verkar livet.” Vi som håller oss endast till Kristus och honom som korsfäst, vi anses vara andligen döda. Vi sägs sakna Anden. Anden verkar inte genom oss. Anden leder inte oss lika konkret och påtagligt som han leder er. Ni representerar livet. Ni har både Anden och livet.

Så ironisk kan Paulus vara och det finns många exempel på sådan ironi just i breven till korintierna. På samma sätt har en lutherska kyrkan i Afrika av karismatiska grupperingar betecknats som en andelös kyrka, eftersom där inte förekom några övernaturliga fenomen.

När det goda skymmer det nödvändigaste

Nu var det ju faktiskt inte så att under och tecken skulle ha saknats i Paulus liv. Han hade en hel del att hänvisa till. Paulus saknade ju inte något av en apostels kännetecken. Alla dessa kännetecken har demonstrerats bland dem med uthållighet, genom tecken och under och kraftgärningar. Men enligt Paulus är inte detta avgörande.

I Korint där alla andliga nådegåvor var i funktion ifrågasatte Paulus det sunda i deras tro. Den objektiva frälsningsgärningen kom i skymundan. I stället betonade man nådens verkningar som bevis för att man var en andefylld människa som till och med kunde sätta sig över Guds uttryckliga bud både på det moraliska området och på gudstjänstlivets område.

Självrannsakan

Nu är det främst de falska apostlarna han uppmanar att rannsaka sig. Men eftersom också andra i församlingen kunde börja omfatta samma åsikter som de, så riktar Paulus sig till hela församlingen. Också ni bör pröva er själva på den absolut avgörande punkten: Är Kristus i er?

Hur kan man vara viss om att man bär Jesus i sitt hjärta? Paulus har visat i det föregående, att det märks i att man är beredd att dela Kristi svaghet, hans skam, hans lidande och ändå hålla fast vid honom. Det visar sig i att vi ständigt ”dödar köttets gärningar” genom syndabekännelse och tro på syndernas förlåtelse i Kristus Jesus. Kännetecknet är inte härlighetsteologi ensam utan korsteologin med åtföljande härlighetsteologi.

Den dagliga bättringen

Paulus måste säga det så här radikalt eftersom de falska apostlarna själva inte märkte att de var på väg att förlora Kristus, om de inte redan hade gjort det! Själva trodde de att de var mycket andliga människor, att allt de gjorde var lett av Anden.

Det är den ständiga kampen inom oss där Kristus ständigt på nytt får rätt som är beviset på att Kristus lever i oss. Vi måste hela tiden föras tillbaka till ”ruta ett”. Alltid tillbaka till startpunkten och börja om från början. Gång på gång måste vi övertygas om att det är av nåd allena. Daglig omvändelse och tro. Daglig pånyttfödelse.

Att vara i Kristus är att hålla fast vid hans ord. Hans ord, Ordet, Logos, är han själv. Att känna Jesus är att känna hans lära och hålla den för sann och inrätta sitt liv efter den. Det här är den objektiva och den avgörande sidan av att vara i Kristus.