”Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot. Tro evangelium: Himmelriket är nära.”
(Sv.ps. 39:3)
Så sjunger vi i Frostenssons innehållsrika adventspsalm. Vi hyllar här adventets konung, Herren Kristus, som på nytt kommer till oss med rika gåvor: syndernas förlåtelse, frid med Gud och med hopp inför en okänd framtid.
Därför, du som läser detta: Hylla honom idag, inte bara med läpparna, utan med hela ditt hjärta som din Herre och Gud. Hur detta går till vill dagens psaltarpsalm, Ps 24, undervisa oss om.
Ge Herren äran!
1. Ty jorden är Hans!
Kung David, som står som författare av vår psalm, inleder denna med att konstatera: ”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen.” David ser Gud som Skaparen av allt, både människor och djur, växter och fåglar, av allt synligt, såväl som osynligt.
Allt har utgått ur Guds skaparhand. Det vi kallar för vårt, har vi egentligen bara fått till låns av Gud för en kort liten tid. Vårt liv, vår tid, våra ägodelar, våra pengar, våra talanger, vår begåvning har Gud gett oss, för att vi ska använda det för egen del, men också för att hjälpa andra. Vi människor har fått mycket att förvalta och ansvara för.
Ge därför Herren äran, ty jorden och vad den rymmer är Guds skapade verk. Lyssna inte till dem, som försöker inbilla oss, att det inte finns någon Skapare bakom skapelsen och att vi människor existerar av en slump genom en lång utvecklingskedja, som sträcker sig miljontals år bakåt i tiden.
Men utvecklingsläran är inte på något sätt bevisad. Här är det egentligen fråga om någon sorts tro: Får man bara tillräckligt med tid, årmiljoner eller årsmiljarder, så kan man i fantasin ”skapa” vad som helst av ingenting. Men, mina vänner, av ingenting blir bara ingenting, hur man än räknar.
Vi kristna bekänner däremot en tro på en personlig Gud, som har skapat både himmel och jord allt som finns i dem. ”Vi tror på Gud Fader, allsmäktig, himmelens och jordens Skapare.”
2. I Hans kyrka
Vår text idag hör nära samman med gudstjänsten i Jerusalems tempel. Den användes troligen första gången vid de festligheter som ägde rum när förbundsarken fördes upp till Sions berg till det tält eller tabernakel som David hade gjort i ordning för den.
Arken, som symboliserade Guds tron eller Guds närvaro i förbundsfolket, fick sin plats i det allra heligaste, i det innersta rummet i tabernaklet, och under Salomos tid, i templet.
Med detta som bakgrund förstår vi bättre ”uppmaningen” i texten: ”Höj ni portar, era huvuden, höj er ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.” Gud kommer till sitt folk för att bo hos det med sin nåd och trofasthet.
Också till oss, som börjar ett nytt kyrkoår, kommer Herren Jesus. När han red in i Jerusalem, den sista påsken han levde, såg folkskarorna omkring honom en uppfyllelse av profetian hos Sakarja: ”Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk ridande på en åsna, på en åsninnans föl.”
”Din konung kommer till dig.” Du behöver inte företa någon pilgrimsresa till fjärran länder för att finna honom. Du ska inte heller leta efter honom i ditt hjärtas inre, som nu är så populärt, utan han kommer till dig i bibelordet, i en rätt förkunnelse, där lag och evangelium får ljuda samt i dopets vatten och nattvardens bröd och vin. Där finner du honom, din Frälsare, eller rättare sagt, där finner han dig.
3. Som Herre över ditt liv!
Väg skulle beredas för Messias, för Guds rikes konung. ”Höj, ni portar, era huvuden, höj er ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.”(källa) David ställer frågan: ”Vem är denne ärans konung?” Och han svarar själv: ”Det är Herren, stark och väldig, Herren väldig i strid.”
Det är den Gud som befriade Israels folk ur träldomen i Egypten och som förde dem in i Kanaans land, löfteslandet. Han visade då sin stora makt och väldiga kraft genom tecken och under.
När vi hör dessa ord om ”Herren, väldig i strid” så går våra tankar till Golgata kors, där Jesus Kristus, Guds evige Son, kämpade mot synden, döden och djävulen och vann härlig seger. Det är om den segern som vi sjunger i en psalm: ”Här var mellan ljuset och mörkret en strid. Dock segrade ljuset för evig tid.”
Hylla därför Herren Jesus som Konung över ditt liv. En bättre Herre kan du inte få. Varför då tjäna denna världs furste, djävulen och slita ut dig i hans tjänst. Ty det är ju det, som du gör så länge du lever oomvänd och i otro. Herren kallar dig idag till lärjungaskap och frälsning.
4. Så att Han får välsigna dig!
I texten ställs frågan: ”Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel?” Ska vi ”översätta” dessa frågor så att de blir gripbara för oss, så blir väl frågeställningen denna: ”Hur ska jag, syndare, bli frälst och kunna komma till Guds himmel, när min tid är ute?”
Kung David ger själv svaret: ”Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt. Han skall få välsignelse från Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.”
Nu kanske någon invänder: Då är det stängt för mig, då kan jag inte bli frälst. Jag har inga oskyldiga händer. Jag har tyvärr ofta knutit dem i vrede. Jag har heller inget rent hjärta. Mitt hjärta, eller min inre värld, är istället fullt av själviskhet, högmod, orena tankar och syndiga begär. Och hur ofta har jag inte vänt min själ till lögn, det vill säga gått krokiga vägar för att vinna fördelar eller för att tjäna pengar och så vidare.
Men en liten nödlögn betyder väl inte så mycket? Jo, det är just vad den gör! Bibeln säger om himmelen att ”inget orent någonsin skall komma dit och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt” (Upp 21:22). Ja, får Herren tala ut med dig och mig, då blir vi inte så märkvärdiga någon av oss, vi blir överbevisade syndare, som inte kan säga ett enda ord till vårt försvar.
Men det är just sådana botfärdiga och av lagen förkrossade syndare som Jesus kom för att frälsa. Det är dem som han kan välsigna med all den himmelska världens välsignelse. (Ef 1:3, Gal 3:13-14)
Vi har ingen egen rättfärdighet som gäller inför Gud. Men om Guds Ande får visa oss detta, då kan vi som vår text säger, ta emot ”rättfärdighet av vår frälsnings Gud”. Genom Kristi tillräknade rättfärdighet står vi genom tron heliga, rena och fläckfria inför Gud.
Vi kan då av Herren bli rikt välsignade och till välsignelse och glädje för andra. Läs Sv.ps. 107.
Kyrka och folk önskar sina läsare en god Första söndagen i Advent!