Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Andra söndagen i Advent – 2019

Skriven av: Andreas Johansson
Publicerad: 6 december, 2019

Luk 17:20-30
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

I butiker börjar julhandeln redan tidigt i november. När så julhelgen kommer så är julen nästan över. Den viktiga advent-tiden har nästan försvunnit i folks medvetande. I Kyrkan firas inte jul förrän just vid jul. Först firas adventstiden och det är en viktig tid, som både kommer med löften och varningar. Löften om förlossning och varning för dom. Lika säkert som Kristus förlossat oss med sitt blod vid hans första ankomst, lika säkert är att han ska döma levande och döda vid hans andra ankomst. Den första advent garanterar den andra advent.

Himmelens krafter kommer att skakas. Den värld som vi känner kommer att förgöras. Det kommer inte ske genom någon naturkatastrof, utan Gud kommer själv att göra det, precis som han förstörde världen i Noas dagar genom översvämning och förstörde Sodom med eld från himlen. Han kommer en gång förgöra den värld vi lever i. Vi känner till berättelserna om Noa och Lot. Människorna levda sina liv som vanligt, men plötsligt hände något. Felet med dem var att de inte räknade med möjligheten att plötsligt ställas till ansvar för sitt liv. Det är det plötsliga, det överraskande och oåterkalleligt avgörande som Jesus framhåller när han talar om hur Guds rike kommer i sin fullkomlighet, när han kommer åter i härlighet.

I Nya testamentet talas det om Jesu återkomst över trehundra gånger. Det är således en säker sak och Jesus själv undervisade ofta om det. Före sitt lidande lovade Jesus: ”Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Joh14:3) Efter Jesu himmelsfärd försäkrade änglarna, att han ska komma tillbaka (Apg 1:11). Den förhärligade Jesus sände via Johannes hälsningen: ”Ja, jag kommer snart.” (Upp 22:20)

Herrens dag kommer och den kommer att drabba de ogudaktiga med helvetets brinnande eld. I detta livet levde de livet där de själva stod i centrum, de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men de älskade också familjen och firade med glädje jul. Men de älskade inte Jesus, iallafall inte bibelns Jesus, den som måste lida, dö och uppstå. På den dagen kommer det att bli en total undergång för dem. Men vi själva då?

Det som skrivits om Noa och Lots dagar, det är skrivit oss till varning. Men ändå lever vi inte med upplyfta huvuden i väntan på Jesu återkomst. Även vi lever för oss själva, även vi älskar familjen och ser fram emot julen och julklapparna. Vi är inte bättre än de andra, de ogudaktiga. Inget av detta gör oss till kristna och ger oss hopp inför hans återkomst i härlighet. Om Gud skulle döma oss efter våra gärningar, eller det vi älskar, så skulle vi alla förgås eller drunkna.
Den fruktansvärda dagen kommer, men för oss som har Jesus som vår frälsare blir det en fantastisk dag i sann glädje.

Vi ser dock allt som sker i världen, allt håller på att falla samman. Vi läser om terrorism, folk som svälter ihjäl, ekonomiska omvälvningar, omoral och korruption. De gamla kyrkorna faller samman i det att de överger Herren och predikar ett falskt evangelium. Herren riktar vår blick mot detta och påminner oss om att tiden är nära, att världen inte kommer att bestå för evigt. Men Kristus vill inte att vi ska bli rädda, utan istället vill han att vi lyfter upp våra huvuden och hjärtan i glad förväntan inför hans återkomst. Lika säkert som det spirande trädet säger att sommaren är nära, visar allt som sker i världen att dagen för vår förlossning är mycket nära.

Söndag efter söndag kommer vi till kyrkan, för att höra evangeliet, för att äta och dricka Jesu kropp och blod, men vi kan inte bli av med vår synd. Pastorn predikar att du är förlåten. Men synden försvinner inte. Vi hör om vår förlossning, Jesus som vår förlossare, hur hans blod rann ner för korset, hur han tog bort all synd genom att dö och uppstå igen och vi tror det, men synden är kvar … Det betyder inte att den helige Ande inte gör nånting i oss. Han hindrar oss från att falla ifrån. Han kommer med sin nåd och visar att evangeliet vi hör är sant. Men det är en sak han inte gör i detta livet. Han rensar oss inte helt från all vår synd. Oavsett hur helgad du är, hur from du är … synden finns kvar i dig.

Samtidigt får du genomgå många svårigheter. De flesta är det bara du själv som vet om. Ingen känner dig helt. Du lever i en ond värld, och vi går igenom dödsskuggans dal, men Jesus är trofast. Han har återvänt till sin Fader, men han har inte övergett dig. Du får i bön, i tro genom ordet och sakramenten vänta på att dagen ska komma, då han ska uppenbara sig. Han visar att vintern snart är slut och han har inte glömt dig. Hans kropp och blod är en försmak på festen som kommer. Du är återlöst och tvättad ren i lammets blod och redo för slutet. Sträck på dig. Lyft upp ditt huvud. Gläd dig. Herren kommer snart i nåd och barmhärtighet.

Guds vrede kommer att uppenbaras på Herrens dag, men den kommer inte träffa dig, den kommer att gå förbi dig, såsom det var i Egypten, då Guds ängel gick förbi de hus som var markerade med lammets blod. Guds vrede träffar inte dig, för du är markerad med Jesu blod, lammets blod. Guds vrede har redan träffat Guds lamm, försonaren Jesus Kristus. Han har krossat döden och helvetet. Du är märkt med Jesu blod genom att du är döpt i Jesu namn. Herren själv är med dig, på din sida. Han älskar dig. Och han kommer snart tillbaka för att hämta hem dig. Detta är sannerligen inte vad vi förtjänar, men det är slutet som han har lovat, slutet som han vunnit åt oss.

Snart finns inga fler krig, inga fler fiender, ingen mer synd, inga fler frestelser, inget som anklagar dig. Alla dina goda gärningar är färdiggjorda. Din rättfärdighet och din helgelse är ett. Du kommer att glädja dig tillfullo. Guds rike har kommit i sin fullkomlighet och det kommer aldrig att någonsin tas ifrån dig.

In te Domine, speravi, non confundar in aeternum.
I dig Herre är mitt hopp. Låt mig aldrig komma på skam.

I Jesu namn. Amen